x

ÅRETS BÄSTA ALBUM 2018 – plats 20 - 11

ÅRETS BÄSTA ALBUM 2018 – plats 20 - 11

Det mesta får plats när vi på GAFFA sammanfattar 2018 med en albumlista. I topp hittar du ett monotont monster, men här finns också tung black metal, helt lysande svensk pop och det bästa i R&B-väg. En osalig samling, som sig bör.

Se plats 30 - 21 här

20. Hanna Järver – So Long

Naturligtvis går det att slänga ut tröttsamma Veronica Maggio-liknelser som visserligen är tydliga i den korta låten Zion eller härligt festivaliga Manna Manna. För ljudbildens skull går det att likna vid en mer popinriktad James Blake. Men sanningen är den att Järver också är en produktion av svensk 80-talspop. - Simon Lundberg

19. Orphaned Land – Unsung Prophets & Dead Messiahs

Med det bästa inom metal kombinerat med fantastiska orientaliska tongångar är Orphaned Lands konceptalbum storslaget, nervigt och varierat på ett sätt som håller lyssnaren alert hela tiden. Samtidigt finns catchighet med körer, handklapp och medsångsvänliga refränger. - Amelie Schenström

18. DJ Healer – Nothing 2 Loose

Nothing 2 Loose är ett naket och emotionellt ärligt album. Det gör ont rent av. Inte som ett öppet sår, utan som ett ärr. Likt mästerverk som Burials Untrue och Boards Of Canadas Music Has The Right To Children utforskar det inte en känsla, utan det sorgligt sviktande minnet av en sådan. Blandat med religiösa referenser och Stars Of The Lid-samplingar. - Fredrik Franzén

17. Blood Orange – Negro Swan

Det är överlag lite mindre funkigt driv än på något av de tre tidigare Blood Orange-albumen samtidigt som touchen av hiphop är betydligt mer påtaglig, men Negro Swan känns också som en helt naturlig uppföljare till Freetown Sound. Det varma, urbana soundet blandas med monologer om olika typer av förtryck och segregation. - Jonatan Södergren

16. DJ Koze – Knock Knock

På sitt tredje album bjuds det på instrumental hiphop, fransk filterhouse, minimaltechno dränkt i Bon Ivers stämma, finstämd pop med Kurt Wagner på sång, svettig funk med Róisín Murphy, och så vidare, och så vidare. Resultat är ett album utan gränser. Genreöverskridande, gränslöst kreativt och omåttligt underhållande. - Fredrik Franzén

15. Cupcakke – Ephorize

Hon har jämförts med Missy Elliot, Lil Kim och Foxy Brown. Chicago-rapparen Elizabeth Eden Harris spottar ur sig rhymes utan att be om ursäkt nånstans. Det är bara rakt av upplyftande och befriande historier om att knulla hårt och älska livet. Hatarna kan hata, Cupcakke lägger hellre sin tid på att bli ännu vassare i käften och rakare i sin framtoning. Och Duck Duck Goose är årets största kåt-anthem. - Daniel Horn

14. The Night Flight Orchestra – Sometimes The World Ain’t Enough

Med flygets hastighet levererar det här svenska classic rock-bandet ett fjärde album med ett koncept likt föregångarna fast snäppet vassare. Soundet känns igen men i tillägg till discoflörtarna sist så lutar det denna gång även mot modern arenarock a la Coldplay. Addera en tydlig ådra av 70-talets Kiss och vi har en klassiker från modern tid. - Mårten Cederberg

13. Tim Hecker – Konoyo

Godspeed You! Black Emperor är den enda musikaliska liknelsen som ligger någorlunda nära till hands, men Hecker har tagit det organiska och mixat det till oigenkännlighet. Det är kulissljud. Ambient. Noise. Klassiskt. Ovanligt kaotiskt, men ändå så välplanerat och harmoniskt. Med Konoyo slår han en volt över prettostämpeln och lämnar ett av sina bästa album. - Jesper Robild

12. Uncle Acid & The Deadbeats – Wasteland

Föregångaren The Night Creeper nådde inte hela vägen fram, men “fulkulturens fanbärare” tog nya tag och ut kom Wasteland där deras medryckande hookar och ockulta lo-fi-rock återigen känns lika självklar som på bandets två första toppalbum. Du kan med andra ord kallt räkna med drogliberala riff till psykedeliska arrangemang som hypnotiserar. - Daniel Horn

11. Viagra Boys – Street Worms

Singelspåret Sports är en genial urladdning om desperat och misslyckad manlighet. Detta är viktigt för förståelsen av Viagra Boys, att här finns en ironi i såväl namn som i låttexter. Missar man ironin är bandet vidrigare än Manowar. Men Viagra Boys är snarare en skrattspegel över den oroliga och hotade manligheten än en manifestering av den. - Fredrik Langrath

KOLLA IN PLATS 10 - 1 HÄR


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA