27 färska skivor du bör kolla in

27 färska skivor du bör kolla in

VECKANS VAL: Sharon van Etten – Remind Me Tomorrow

Efter några panglåtar till singlar får vi så äntligen till oss hela Sharon van Ettens femte album. Inledningen är avvaktande och nästan lite paralyserande. Sedan växer skivan till vad som förmodligen kan komma att bli ett av årets bästa och mest genomarbetade albumsläpp. Stark impulsiv men eftertänksam rock när den är som bäst.

Steve Gunn – The Unseen In Between

Grunden på The Unseen In Between skiljer sig inte jättemycket från föregående Eyes On The Lines (2016) men den presenteras på ett något annorlunda vis. Produktionen är fylligare och mer av allt. Hans fallenhet för psykedeliska toner får här mer plats i form av ekon och 70-talistisk värme. Och ur denna aska skådas en avlägsen lite mer inställsam släkting till Amen Dunes eller en mindre dubglad Steve Mason om man så vill.

Maggie Rogers – Heard It In A Past Life

Musiken framhäver de melankoliskt meditativa stämningarna, men underordnar sig hela tiden text och frasering utan att släppa rytmen och tillför dessutom “hooks” att hänga upp melodierna på.

Maggie Rogers ber inte om ursäkt för sig och tillför 2019 en unik indieröst med nästan helande kvaliteter, om än i mainstreamförpackning. - Sara Karlsson

Steve Mason – About The Light

Om vi säger så här: Steve Mason har gjort en Steve Mason-platta, med allt vad det innebär. Mysig och medveten rock med vissa dub-tendenser, som smeker den sedan tidigare inlyssnade medhårs och tar det onda med det goda. About The Light känns enormt påkostad med blås- och stråkorkester men nåt säger mig att den gode Steve Mason har fått skrapa ihop alla kontakter han har för att få till det här. Vilket gör allt ännu mer mänskligt.

Knivderby – Den Första Skörden

Knivderby avslutar sin karriär på samma sätt de startade den med en skiva med känslorna och nerverna på utsidan och som är fylld med intensiv och ärlig rock av allra bästa sort. Det är bara att buga och tacka för denna tid, Knivderby kommer att lämna ett stort hål efter sig. - Mathias Skeppstedt

James Blake – Assume Form

Hans fjärde album är en fin och viktig upplevelse, som garanterat kommer ge honom ännu fler fans från både indiehåll såväl som hiphopvärlden. Gästandet av Travis Scott och demonproducenten Metro Boomin kommer förstås att bygga på ryktet om nåt stort. Således är det en artist som nu börjat ta allt fastare form, och är så pass medveten om det att han döper sitt album efter den insikten. - Janne Hallman

Lost Under Heaven – Love Hates What You Become

Glädjande nog låter Love Hates What You Become mer som Roberts förra band WY LUF. Det är mer struktur, större känsla och bättre melodier – bandet har helt enkelt hittat sin form. Roberts raspiga stämma blöder ymnigt, särskilt i den gripande The Breath Of Light och albumets final For The Wild. Hoorns mjuka Hope Sandoval-aktiga röst får också ta större plats, framför allt i dramatiska Black Sun Rising och #metoo-hyllningen Bunny’s Blues. - Janne Hallman

Dodie – Human

På Spotify buntas Dodie ihop med slätstrukna artister i spellistor som “Your Favorite Coffeehouse” och “Easy Acoustic”. Det är lite synd och missvisande för den här britten bär på nåt mer genuint än musik som agerar kuliss i ditt närmaste shabby chiciga kaffehak.

De Staat – Bubble Gum

Konceptet förmedlas med pop/rock som lika retrofuturistiskt osar av lagom distad rock och lika många delar elektroniska element. På Mona Lisa låter det som en lenare version av Battles episka komp till Atlas – minus piff och puff-sången då såklart.

Dust Bolt – Trapped In Chaos

Dust Bolt är noga med att påpeka att de har som mål att röra om i både grytan och genren. Här blandar man vilt från de olika ländernas specialiteter. Bay Areas läckerheter smaksätts med den Teutoniska giftigheten och slutprodukten är en mischmasch som åtminstone låter bra på papper. För visst är det otroligt välspelat. - Cecilia Wemgård

Toro Y Moi – Outer Peace

Dekoren skiftar mellan finsnickrade trädetaljer och gyllene dimmat ljus. En mixolog står bakom baren och blandar egenkomponerade drinkar döpta efter ex-partners och filmrepliker. Stämningen är statustyngd men kontinentalt uppsluppen. I denna loungebarsmiljö hamnar du i om du lyssnar på Toro Y Mois åttonde album – Outer Peace. - Daniel Hånberg Alonso

Svart Katt – Allt Blir Nog Bra

Den svarta katten är återigen på banan för att förnöjsamt sträcka på ryggen och vässa klorna. Här bjuds det på klassisk svensk poppunk av det trallvänliga slaget kryddat med melankoliska texter och toner i moll. Med ett nytt kapitel i faggorna är det rakare spår, råare toner och djupare mörker som står på tapeten. - Cecilia Wemgård

Deerhunter – Why Hasn't Everything Already Disappeared

Om 2015 års Fading Frontier var en lite väl struken återkomst efter de distade utsvävningarna på Monomania två år tidigare är Why Hasn’t Everything Already Disappeared albumet som, efter Halcyon Digest, åter en gång visar att Deerhunter borde vara på samma nivå som betydligt tråkigare indiekollegor såsom Arctic Monkeys eller Arcade Fire. - Jonatan Södergren

RYD – RYD

Ny drömsk och brittisk tech-indie för dig som går igång på akter som Arctic Lake, Talos och Henry Green.

Night Beats – Myth Of A Man

Good ol' öken-psych för dig som gärna skakar dina lurviga till The Growlers.

The Twilight Sad – It Won't Be Like This All The Time

Robert Smiths favoritband är tillbaka. James Grahams egensinniga och uberskottska sång är intakt men musiken kanske är något syntigare än vanligt.

Malibu Ken – Malibu Ken

Producent-geniet Aesop Rock och Black Moth Super Rainbow-kopplade Tobacco har gått ihop och skapat det här missbildade monstret. Det är vad du kan tänka dig att det är om du har den minsta koll på dessa två. Klipp- och klistra-elektronik blandat med hiphop. Ganska komplext, ganska så fint!

Alice Merton – Mint

Progressiv pop/alternativ rock som har nära till melodierna. Alice Merton bjuder på musik som sannerligen kan fungera lika bra på de stora scenerna som i en liten indieklubb.

Future – Future Hndrxx Presents: The WIZRD

Future är en av få artister som har förmågan att slå enormt kommersiellt samtidigt som han gör precis vad fan han vill. Visst är det på sina håll trap enligt modell A men det finns alltid nåt mer som väcker upp intresse. Nån form av deppig vibb över det hela.

And We Should Die Of That Roar – Where We Lay Our Bones

Norrköpings stolthet, stadens svar på säg Nick Cave eller Tom Waits eller 16 Horsepower eller Mark Lanegan levererar i vanlig ordning rock som hämtad ur den fuktiga jorden och som inte tvekar på att uppmärksamma mänsklighetens sämsta sidor.

Ebba Bergkvist – Alright

Ebba Bergkvist skickar ut en EP full av ösig bluesrock med influenser från till exempel Rival Sons och Led Zeppelin. Ett proffsigt hantverk.

Juliana Hatfield – Weird

Tittar du tillbaka löjligt långt hittar du Juliana Hatfield i jingle jangle-trion The Blake Babies. Gruppen som hon var med att lägga ner 1990, men hon har kört vidare, ibland på egen hand, ibland med andra. Icke att förglömma finfina samarbeten med Evan Dando och hans The Lemonheads. Nu är hon här med kravlös pop som man bara mår väldigt bra av.

Pedro The Lion – Phoenix

Emotionell indierock av den gamla skolan. Alltså den som tillämpades under 90-talet. Pedro The Lion ger inte upp och om du råkat missa dessa, men sedan tidigare lyssnat på band som Cursive och Sunny Day Real Estate har du mycket nytt att hämta.

Burger Man – Easy On The Mustard EP

Nu blir det färgglad hiphop med turntablism att älska. Missouri-mannen leker helt sanslöst med sina meningar och med världens alla beats – samtidigt.

Coi Leray – EC2

En lysande talang tar album-ton. Coi Leray serverar sylvassa rhymes till uppfinningsrik trap. Om du diggar Kodie Shane, Bbymutha och Cupcakke.

Cub Sport – Cub Sport

Smooth R&B-ig indiepop för dig som gillar typ Rhye, How To Dress Well och Blood Orange.

Frances Cone – Late Riser

Den här Nashville-baserade duon skapar själfull indie som givetvis bär på starka folk-inslag. Även om Bon Iver känns närmare än säg random alt-countryhjälte.

Alla släpp i en och samma spellista? Här hittar du det.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA