x

Gavin James: "Jag kan få en tonfiskmacka att låta sorglig"

Gavin James: "Jag kan få en tonfiskmacka att låta sorglig"

Den irländske singer-songwritern Gavin James befinner sig i Sverige. På lördag kommer han till Kägelbanan i Stockholm och redan på onsdagskvällen spelar han på Pustervik i Göteborg. Under eftermiddagen svängde han förbi GAFFA-redaktionen för ett kortare livegig – #offisession.

Du hade just en fantastisk livesession här på GAFFAs kontor, och i veckan spelar du både i Göteborg och Stockholm. Vad kan publiken förvänta sig när de kommer dit?

­

– Tack! Det ska bli jättekul. Det är första gången jag har med mig ett helt band så det blir lite ösigare än vanligt. De flesta som varit på mina spelningar innan har nog sett mig ensam med en gitarr, men nu blir det både långsamma, akustiska låtar och sen mot slutet blir det ganska galet. Och massa skämt mellan låtarna. Jag tycker inte om artister som inte har några mellansnack.

Varför inte?

– Det är så meningslöst, då kan jag lika gärna åka hem och lyssna på skivan. När det har varit en sorglig låt brukar jag säga någonting lättsamt efteråt, för att få någon slags balans. Ett gig ska vara som en känslomässig bergochdalbana.

Du har ju varit i Sverige ett par gånger vid det här laget, vad tycker du om att vara här?

– Alla är väldigt trevliga, varje gång jag frågar någon om vägen så berättar de exakt vart jag ska gå, och om de inte vet så ger de mig ett nummer och säger ”men den här personen kan hjälpa dig”, och sen blir man typ medbjuden på middag. Så det känns väldigt avslappnat här.

Vad spännande, jag upplever nämligen inte att det är den vanligaste uppfattningen om Sverige.

– Jaså? Jag bor i London just nu och jag kan säga att det är raka motsatsen till hur det är här.

LÄS OCKSÅ: Jenny Wilson släpper ett mycket speciellt album

Men just nu är du ute på en stor turné. Hur är ditt turnéliv?

– Jag bestämde mig för att inte köra så hårt den här gången. Vanligtvis letar vi upp den första irländska baren vi kan hitta och kör stenhårt i varje stad. Men sen nyår har jag velat ta det lite lugnare och bestämde mig för att inte dricka någon alkohol. Så nu har det mest varit sallad och Mario Kart.

Hur trivs du med det?

­– Jättebra! Jag har mina bästa vänner med mig på turnén så det är roligt.

De senaste åren har det gått väldigt bra för dig – dels med dina sologrejer men också med olika samarbeten, till exempel med Alan Walker. Vad händer 2019?

­– Först ska jag göra klart turnén, sen ska jag in i studion i sommar. Det var många låtar som inte kom med på det förra albumet för att de stack ut för mycket från soundet, så jag tänkte testa mig fram med dem och se om jag blir inspirerad. Sen blir det nog några samarbeten också.

Spännande, kan du ge mig några namn?

­– Nej, men jag lovar att berätta nästa gång jag är i Göteborg! Jag skickar ett SMS så fort jag vet.

Tack, det var snällt! Vad inspirerar dig i ditt skrivande?

­– Allt möjligt, faktiskt. Mina vänner och min familj. Hela det förra albumet handlar om hur det är att vara iväg i fem år utan att knappt komma hem över huvud taget. Samtidigt ska man upprätthålla sina relationer. Men jag försöker hitta berättelser i allt möjligt. Jag kan få en tonfiskmacka att låta sorglig, om jag känner för det.

Har du några särskilda mål och drömmar, som du inte har uppnått än?

– Jag började spela på pubar i Dublin när jag var 16, och gjorde det i fyra år. Jag hade aldrig något särskilt mål utan visste bara att jag ville hålla på med musik. Hade jag haft ett mål hade jag nog blivit riktigt jävla ledsen, för även efter att jag haft en stor radiohit i Irland kom det bara ett tjugotal personer till giggen. Året efter var det ett fyrtiotal, och sen har det vuxit långsamt. Så jag försöker att inte ha några särskilda mål, det är mycket bättre för hjärnan.

Titta på Gavin James #offisession på GAFFA-redaktionen. Artikeln fortsätter under videon.

När man googlar dig och läser på lite olika sidor så står det att du spelade i ett rockband redan som åttaåring, men att bandet splittrades efter ett bråk om en ”påstått paranormal händelse”. Sen står det inget mer. Vad är det frågan om, egentligen?

– Åh, vet du vad? Det där har spridit sig från min Wikipediasida, och det mesta som står där är fejk.

Är det sant! Hur kommer det sig?

– Jag vet faktiskt inte, jag tror att mina polare har gått in och skrivit några sjuka grejer bara för att jävlas. Sen har det fått stå kvar, av någon anledning.

Så det var aldrig någon paranormal upplevelse?

– Nej, jag hade inte ens ett rockband. När jag var åtta år visste jag knappt vad en gitarr var.

Då har vi rett ut det, helt enkelt. Men du, du är ju från Irland. Om vi bortser från dig själv, vad tycker du är det bästa från Irlands musikscen?

– Oj, det finns så mycket. Thin Lizzy är ett av mina favoritband. Luke Kelly, Gary Moore, Kodaline … Jag har bott i London ett tag men jag tycker faktiskt att Dublin har en bättre musikscen. Det finns inga stora egon, man hjälper varandra istället.

Bättre än London, det var inte dåligt. Har du funderat på att flytta tillbaka?

– Jag håller faktiskt på att göra det. Just nu står alla mina grejer i ett förråd, men när turnén är slut flyttar jag tillbaka.

Vad har du saknat mest?

– Guinness. Utan tvekan.

Har de ingen Guinness i London?

– Jo, men den smakar skit. Har du inte varit på Irland har du aldrig druckit en riktig Guinness.

LÄS OCKSÅ: Sju nya akter till Åre Sessions


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA