x

KRÖNIKA: “Leaving Neverland är ett sorgligt kapitel om en sjuk människa – låt inte cynismen styra"

KRÖNIKA: “Leaving Neverland är ett sorgligt kapitel om en sjuk människa – låt inte cynismen styra"

(Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte GAFFA.)

Inför Leaving Neverland har det diskuterats mycket kring trovärdighet och pengar. Vad har personerna bakom egentligen för uppsåt? Rent juridiskt är det här en omöjlig nöt att knäcka. Michael Jackson är död. Ord står mot ord. Men varför går man in med en sån här gigantisk grej med uppgiften att enbart fixa kosing samtidigt som man smutskastar en av musikvärldens absolut största ikoner?

Jag har gjort mitt val. Jag väljer att tro på personerna i den här fyra timmar långa dokumentären och egentligen är det ingen svår sida att ta. När du tar dig an denna sjuka värld kommer du att förstå.

Tack och lov finns det inget “amerikanskt” med Leaving Neverland. I jämförelse med R Kelly-dokumentären spetsas inget till med domedagsmusik eller bilder där den anklagade framställs som ondskan själv. Här ser vi drönar-svepande klipp över Neverland till Disneyfierade stråkar men så fort offrena James Safechuck och Wade Robson går in på de jobbigaste av detaljer tystnar musiken. Då ligger all fokus på berättelsen. James går igenom vilka rum på Neverland där han och Michael Jackson hade sexuellt umgänge. Det är många platser men det framställs inte som en effekt; det är bara som det är. Han berättar om en vuxen person med väldiga sexuella drifter samtidigt som han har barnasinnet kvar. Den kombinationen som gör allt så hemskt och oförståeligt. Men Michael Jackson var inte naiv, han visste vad han begav sig in i och poängterar gång på gång för James hur viktigt det är att inte berätta för någon. Då går allt åt helvete för båda.

Samtidigt såg James det som en naturlig situation då för stunden. Han älskade Michael Jackson precis lika mycket som stjärnan älskade honom. Och det är så här två personer som älskar varandra beter sig, fick han till sig.

Dokumentären tydliggör även hur Michael Jackson aktivt manipulerade sina offer och jobbade för att göra dem mindre beroende av sina föräldrar. Spontant kan man undra hur Wades mamma tänkte när hon under fem dagar lämnade sin son ensam med Michael Jackson efter att de endast lärt känna stjärnan över en helg. Men det är en surrealistisk situation omöjlig att sätta sig in i. En sjuårig pojke har bondat med sin största hjälte, en larger-than-life-artist. Det viktigaste här var att Wade skulle få vara lycklig.

Så vad är då meningen med allt det här? Varför behöver vi ta del av alla detaljer, inse att Michael Jackson var en person med sjuka begär? Det handlar ju inte om att smutskasta en ikon. Det handlar snarare om att dessa offer får upprättelse och att fler personer ska våga gå ut och berätta sin historia. Jag vill tro att vi är många som har varit med om situationer där en mycket äldre person mer eller mindre har tagit sig friheten. Och ansvaret ligger ALLTID på den vuxne. Tar man bort att vi har att göra med en gigantisk popstjärna är Leaving Neverland ingen unik historia utan en klassisk “man med makt utnyttjar sin position”. Det här sker hela tiden. Det viktigaste är hur vi tänker och vilka vi lyssnar på. Har en person med pengar och inflytande per automatik förtur? I en kapitalistisk värld är svaret ja. Desto viktigare då att sätta människan och det sunda förnuftet alldeles bredvid maskinen för att nå en slutsats. Du kan och ska prata om pengar och trovärdighet, men låt dig inte fastna i cynismen, för det om något tydliggör hur vi människor fortfarande är en del av det rådande systemet.

Leaving Neverlands båda delar publiceras på SVT Play söndag 10 mars. Tisdag 12 mars kl 22.00 sänds del 1 i SVT1. Torsdag 14 mars kl 22.15 sänds del 2 i SVT2.

Har du en krönika eller ett debattinlägg du vill få ut? Kontakta oss på [email protected] 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA