x

KRÖNIKA: Upp till kamp för skivbutikens heliga dag

KRÖNIKA: Upp till kamp för skivbutikens heliga dag

Jag har en kompis som hatar nostalgi; vi kan kalla honom Erik. Ut med det gamla, in med det nya. Riv ned, bygg upp. Enligt honom är det ingen större vits att grotta i det förgångna och klamra fast vid det som var bra men inte lika relevant nu, i den där samtiden som är så livsviktig att vara i samklang med. Erik verkar ha en allierad i Hymn:s Kalle Berg, som öppenhjärtigt berättat hur mycket han avskyr Record Store Day.

Skivbutikens dag (13 april), som är en tradition som startade i USA 2008, har redan blivit en för gammal företeelse för att inte bli åldershånad. Bergs ögonvittnesskildring från den svenska motsvarigheten i år, innehåller betraktelser som:

"Det enda jag såg, när jag tittade mig omkring i de fundamentalistiska kulturreservat som nischade skivbutiker numera utgör, var en armada av varvsnostalgiker och övervintrade punkare som vädrade morgonluft – femtio år för sent."

Låt oss förlåta dessa ord från en håglös 1990-talist. Främsta skälet till vreden verkar vara frustrationen över att hans egen redaktion prioriterade den årliga skivbutiksdagen – "inte en jävel hinner publicera någonting på sajten". Sorry, men vad det än är för hajp som ska kommuniceras, kan det gott och väl vänta några timmar. Record Store Day är helig och jag ska förklara varför.

Samlarguden Bengans lärjungar älskar nörderiet och kommersen. Själv blir jag varm i kroppen när jag tänker på de få skivbutiker som finns kvar och kämpar på i butiksdödens Sverige. I t.ex. Japan lär det fortfarande vara socialt accepterat att köpa skivor, men på våra breddgrader är vi för moderna och tech-savvy för att bry oss om trycksaker. Digital konsumtion och streaming i all ära – det händer något med oss när vi får ta på saker. Att för första gången hålla i en exklusiv samlarutgåva av en favoritartist, skänker tillfredsställelse en Spotify-playlist aldrig kan ersätta.

Skivbutiken är en sluss till musikhistorien, där generationer av kunskap kan frossa i analog teknik. Dessa värden, som inte alltid kan mätas i algoritmer, behövs mer än någonsin i vår avtrubbade era. Att folk enligt Kalle Berg "kåtar upp sig" på Record Store Day, beror på att letandet, jakten och samlandet är porr för de som "älskar att äga", för att kapa en gammal MUF-slogan.

Så, hur gagnas jag personligen av detta? Inte alls, faktiskt. Jag äger inte ens en vinylspelare men gillar tanken på att andra kan få njuta. Det kallas solidaritet. Att ha en gemensam lägereld att samlas kring må vara främmande för nihilister av idag, men jag vill tro att behovet handlar om mer än några mossiga gubbjävlar som knarkar nostalgi.

Nåväl. Lyckan är snart över. Den fysiska butiken går på lånad tid och i framtiden kommer man att undervisa barn om den utdöda arten passionerade musikälskare. När unga moderater växer upp och tar över makten, har de lovat att lägga "0 skattekronor på kultur", och om vänstern krossar kapitalismen lär företagare ligga pyrt till. Då Jonas Sjöstedt har vittnat om god musiksmak, hoppas jag att revolutionen skonar marknadens sista viktiga utpost: skivbutiken och dess högtidsdagar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA