x

Deportees: ”Inkubationstiden var härlig – innan vi föll likt dominobrickor”

Deportees: ”Inkubationstiden var härlig – innan vi föll likt dominobrickor”

Deportees är tillbaka med buller och bång. I våras släpptes den nya EP:n Re-Dreaming och i höst kommer ett helt album. I GAFFAs artikelserie Resan berättar sångaren Peder Stenberg om några minnesvärda ögonblick på vägen hit.

Epidemin i Mariefred

– Vår första inspelningssession inför EP:n och höstens album var med producenten Pontus Winnberg i hans studio i Mariefred. Studion är belägen i ett gammalt skolhus och är allmänt helt fantastisk. Entusiasmen var givetvis stor. Det enda orosmolnet var att ett av Pontus barn hade drabbats av magsjuka samma morgon. Vi tänkte inte mer på detta utan började jobba på inspelningen av låten Bright Eyes. Inkubationstiden var härlig innan vi föll likt dominobrickor i ett sjukt spel – en efter en turades vi om att ockupera gästhusets faciliteter. Alla förutom Pontus, som tillhör den lyckliga procent av befolkningen som är välsignade med immunitet. Tursamt nog var vi tre aldrig sjuka samtidigt vilket gjorde att arbetet ändå fortlöpte ganska smidigt. Och musiken blev ju väldigt bra. Vilket är mer än vad man kan säga om Thomas solokörning hem till Umeå samt min och Anders planerade weekend i Berlin direkt efter.

Stormen i Abborrtjärn

– Vi tar egentligen aldrig paus från Deportees. Visst, folk har andra åtaganden men vi skriver alltid låtar. Ändå vill jag lyfta fram de fem dagar som jag och Anders spenderade i mamma och pappas sommarstuga i Västerbottens inland 2017 som en milstolpe i arbetet med det nya materialet där vi, åtminstone delvis, skrev två av låtarna till höstens album. Och det var inte vilka låtar som helst utan det som vi ganska osexigt brukar kalla för ”nyckellåtar”. Med uttrycket menas låtar som dels är extra bra, dels att de fungerar som en slags nycklar till ett nytt kapitel och en ny tematik. Jag minns att det var storm ute men vi bastade ändå flera gånger per dag. Att vi var tvungna att ställa en tung blomkruka utanför bastudörren för att den inte skulle flyga upp samt att våra försök att grilla gick ganska uselt.

En ovan trio

– Vi är ju rätt traditionalistiska när det kommer till låtskrivandet. Det ser egentligen ut som det alltid har gjort: jag och Anders sitter i en soffa med en akustisk gitarr och jagar de där märkvärdiga ögonblicken när något bra kommer ur ingenting. Tidigare har vi sedan tagit de bra idéerna till replokalen där vi instrumenterat och skrivit klart låten med resten av bandet. Saken är den att resten av bandet numera är Thomas. Vi provade att repa de nya sångerna som trio men med ganska torftigt resultat, något som inte hjälps av att jag är en tämligen undermålig instrumentalist. Istället började vi experimentera med att skickade demos till Thomas som han arrangerade rytmiskt – en lösning som har fungerat riktigt bra. För att vara ett band som tidigare gått in i inspelningsstudion sönderrepade till att aldrig ha spelat låten tillsammans innan var ett ganska dramatiskt steg. Och jag inbillar mig att val av metod kan ha betydande konstnärliga effekter.  

Barcelona och musiken

– 2017 var vi bara tvungna att åka till Primavera-festivalen i Barcelona. Arcade Fire, Bon Iver, Solange, Teenage Fanclub, Mitski, Miguel, Angel Olsen, Mac DeMarco och massa andra bra vad bokade. Det årets line-up var, utifrån våra preferenser, helt enkelt för bra för att missa. Och det må låta löjligt och världsfrånvänt, men att vara besökare och inte artist på festival – vilket var ganska länge sedan – påminde mig om musikens kraft. Vi promenerade flera mil på området varje dag, såg artist efter artist. Den ena konserten var bättre än den andra. Mac DeMarco eldade upp sin kroppsbehåring, Solange var briljant och Bon Iver utomjordisk. Jag minns hur vi bokstavligen stapplade hem på natten, inte för att vi var särskilt onyktra utanför att våra inte så purunga kroppar var helt förstörda av allt gående och stående.

Att vara färdig

– Det ögonblick då alla pusselbitar faller på plats. Då man har låtarna inspelade och färdiga och mastringen i inkorgen. Då formen, titlarna och fotografierna är på plats. Då berättelsen om ens verk är färdigformulerad och man kan känna ett slags lugn över att åtminstone vi själva tycker vi har gjort något bra, är svårslaget. För i den stunden vet man också att den roliga och lättare fasen snart kommer att ta vid. Då musiken i bästa fall ska betyda något i människors liv och att vi igen ska få möta våra lyssnare på konserter; att steget är nära att få förflytta sig från att vara instängd i sin egen bubbla till en mer omedelbar form av kommunikation. Först nu med EP:n och sedan med albumet i höst.

LÄS OCKSÅ: "Det handlar om att kapitulera inför alltings jävlighet"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA