x

En röst för Maria Magdalena

En röst för Maria Magdalena

På sitt senaste album uppmärksammar FKA Twigs en arketyp som har gått förlorad i modern tid. Hon pratar om “den jungfruliga horan”. En kvinna som är ren och oskyldig, men samtidigt kraftfull och förförisk. Magdalene är upprättelsen för den osjungna hjälten.

– Jag har inte alla svar, jag vet verkligen inte allt ...

Twigs suckar teatraliskt, lägger sig till med en överdrivet uppgiven stämma och fortsätter:

– Jag är fortfarande väldigt ung och jag lär mig fortfarande.

Sen skrattar hon. Ett hjärtligt, smått bubblande och smittande skratt.

Det här är ett samtal som till viss del inte gick som det var tänkt, men som blev nog så intressant ändå. Som tar avstamp i Tahliah Barnetts nya skapelse Magdalene men som så småningom tar avvägar in på det där som ständigt är närvarande och fortfarande kan vara snårigt: hur kvinnor och män behandlas olika. Som människor, musikskapare, i princip överallt. Och hur detta kan leda till att frågor måste ställas – och att självklarheter potentiellt revideras.

Hjärtekross och hälsoproblem

Efter några framgångsrika och intensiva år, som resulterade i tre EP:s, ett närmast unisont hyllat debutalbum och massor av scenframträdanden, drog sig FKA Twigs undan. Pausen blev kanske lite längre än hon hade tänkt. Men livet kom emellan. Hjärtekross och hälsoproblem satte små käppar i hennes hjul. Men trots svårigheterna har hon enträget jobbat sig tillbaka. Hon har skrivit, tränat och planerat. Nu är nya albumet Magdalene här.

– Det är konstigt, jag lyckas hela tiden glömma när albumet ska släppas. Det händer så mycket annat, jag har inte sånt i huvudet. Så jag får fråga folk runtomkring mig hela tiden, säger Tahliah Barnett som alltså FKA Twigs heter.

Vi pratas vid över telefon en månad innan albumet är på väg ut. Hon är i London – staden hon fortfarande kallar hemma trots att hon bott en hel del i både Los Angeles och New York senaste åren – och känns bekväm med vad som komma skall.

– Jag vet ju vad som kommer hända nu, jag förstår processen bakom att släppa ett album. Det är som när man ska gå någonstans för första gången, då känns det som att det tar en evighet och du känner inte igen dig alls. Redan nästa gång är allt mer bekant. Det är fortfarande spännande inför släppet, men jag är lite mer chill nu är tidigare.

Det är också så att en del av materialet från albumet redan visats upp för fansen. Inte bara singlarna, den hjärtskärande Cellophane och Future-samarbetet Holy Terrain, utan också ett gäng andra låtar eftersom FKA Twigs redan varit ute och spelat en del live.

– Musikindustrin fungerar inte riktigt som den gjorde tidigare, jag tycker inte ens det finns en albumcykel-längre, säger Twigs när jag frågar varför hon valt att spela live innan skivsläppet.

– Nu känns det som att alla regler bara finns där för att man ska kunna leka med dem. Jag gillar verkligen att uppträda och kände att det var dags för mig att kliva upp på scen och låta alla veta att jag är tillbaka. Men det var rätt små, intima spelningar. Det var mest kärnfolk där, såna som följt mig länge.

“Hur kan det bli för fulländat?”

När Twigs gör något är det aldrig halvhjärtat. Hon bestämmer sig och kliver sedan hela vägen in. Så har jag alltid uppfattat henne åtminstone och inget under mitt samtal motbevisar det. Som faktumet att hon inför inspelningen av videon till Cellophane spenderade ett år med att lära sig pole dance. Nog för att hon är dansare från början, men ändå: Vem gör så? Vem har den dedikationen, den disciplinen?

– Jag tror jag varit sån sen jag var barn faktiskt. Alltså, mediet har ju ändrats men ändå. Som senaste året, det har verkligen varit ett fantastiskt år fysiskt sett. Hela träningsbiten, det har varit närande … jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

Den hängivenheten hon visar sin musik, sin konst, sitt värv, stannar inte bara där. Överlag verkar hon vara en rätt så ambitiös person.

– Jag kan känna att det är stökigt hemma och be folk om ursäkt för det när de kommer hem hit för att sen få höra “eh, det är på riktigt en sak som ligger på golvet”, säger hon, skrattar och tillägger:

– Men jag är väldigt dålig på att tvätta kläder, det är jag verkligen.

Kan du någon gång bli trött på dig själv, på att du alltid ska vara så disciplinerad … kan du känna att det blir för mycket?

– För mycket disciplin? Hur skulle det kunna bli för fulländat?

En del skulle hävda att om man är för disciplinerad så kanske man förlorar något annat, som spontanitet …

– Jag är en otroligt disciplinerad person. Jag jobbar väldigt hårt och är väldigt stolt över det. Jag tycker inte att någon som är passionerad och bryr sig om sitt jobb ska behöva be om ursäkt för det. Så länge du inte är hög på dig själv eller det som händer runt omkring dig. Det är en vacker sak att kunna ha fokus i en värld som har väldigt kort koncentrationsförmåga.

En värld där alla är på väg till nästa “grej”?

– Precis! Varför inte ta tid på sig? Varför inte lägga ett år på att lära sig en konstform och göra en vacker musikvideo som kommer överleva tidens tand? Varför inte sträva efter det? Jag är skyldig mig själv och de som uppskattar min konst det. Det handlar om ett utbyte av förtroende. Människor litar på mig och jag arbetar hårt för dem.

gallery_large

Maria Magdalena

EP1 följdes av EP2, sen såg LP1 världens ljus. Till en början var det lätt att följa Twigs sätt att namnge sina utgåvor. Men så dök EP:n M3LL55X upp och rörde till allt. När det så var dags för ett nytt album kastade hon ut allt vad siffer- och talföljder heter och namngav plattan efter en historisk person som varit väldigt viktig under processen: Jesus polare/kärlek – eller något annat beroende på vem man pratar med – Maria Magdalena.

– Hon representerar en arketyp som har gått förlorad i modern tid. Arketypen av den jungfruliga horan, av kvinnan som en helbrägdagörare, som är oskyldig och ren, givande och fruktbar. Men som också är kraftfull och förförisk, allvetande och djup. Hennes begär är rejäla. För mig är det viktigt att jag kan vara både och. Jag är jungfrun, jag är horan. Samtidigt.

Twigs pratar passionerat på ut- och inandning. Hon har säkerligen rabblat den här förklaring i var och varannan intervju under den senaste tiden, men hon låter inte mindre angelägen om att förtydliga sig för det. Hon berättar om hur hon saknade den här arketypen av kvinna när hon själv växte upp, när hon kom in i puberteten. Allt det kokas ned till Maria Magdalenas påverkan på albumet.

– Hon var allt det där och när jag insåg det var det berusande. Hur kunde jag inte känna mig dragen till henne? Dessutom under en tid i mitt liv när jag behövde läka, få inspiration och gräva djupare in i vem jag är. 

Vi kommer in på kvinnans roll, att vara uppfostrad till att vara modest, att ansvara för det emotionella arbetet i relationer och att bli frustrerad över det. Och om en förändring.

– Missförstå mig inte nu, jag tror att saker håller på att ändras och jag tror att generationen under oss kommer vara väldigt annorlunda. På ett bra sätt. Hoppas och ber jag för i alla fall. Men för mig representerar Maria Magdalena något som jag fann väldigt kraftfullt. Hon är en osjungen hjälte och skivan heter Magdalene för att hedra henne. 

Ett hjärtats album

Läser man om åren mellan skivsläppen låter det sannerligen inte som att det varit en dans på rosor. På Instagram öppnade Twigs upp om en operation hon tvingades göra på sin livmoder och i pressreleasen som skickats ut inför albumsläppet skriver hon “jag trodde aldrig att hjärtekross kunde vara så allomfattande.” Men själva skrivprocessen har inte varit så krävande som man hade kunnat tro.

– Jag har inte direkt behövt finna styrka för att skriva, det var inte tragiskt på det sättet. Det var faktiskt rätt bra, rätt underbart. Jag kände mig väldigt glad och tacksam över att skriva. Det kan så klart ha varit svårt i stunder, men det var aldrig hemskt eller kändes som att jag gick igenom något.

För dig, är Magdalene ett breakup-album?

– Nej. För mig är Magdalene ett hjärtats album. Det är bland det djupaste jag gjort, bland det mest ärliga jag gjort och det är det trasigaste jag gjort. Men samtidigt är det mest hela jag gjort i hela mitt liv. Så nej, för mig är det ett hjärtats album, ett album som alla med ett hjärta kan känna något för, säger hon och skrattar till.

Ett album av extremer, så hade jag beskrivit Magdalene om någon frågat. Det går från det fragila, det söndertrasade till det starka, från det sköna till det brutala, från att rikta spetsen inåt till att skära sönder den andre. Twigs har lite svårt att prata om hur det låter och varför.

– Det finns nog ingen direkt anledning, det låter som det gör för att jag ville att det skulle låta så. Det är inte medvetet på det sättet, det är mer att musiken visade sig så här för mig och när jag tyckte att det lät bra hade jag självförtroendet nog att glida med i det.

gallery_large

“Såna ord funkar inte ihop med vem jag är”

Future är den enda andra vokalisten på plattan, men där bakom finns det ett par andra namn som bidragit. Producenten Nicolas Jaar är krediterad som co-executive producer och såväl Skrillex som Jack Antonoff har hjälpt till med att skriva lite musik. Men det är Twigs som är den centrala gestalten i allting.

– Alla som jag jobbat med har varit fantastiska, de har varit så stöttande och ömma. För jag har varit närvarande under varje steg av det här albumet. Det finns inte ett ljud på plattan som jag inte har övervakat, jag har skrivit alla melodier, alla texter och allt jag sjunger kommer rakt ur min själ. Så det har varit väldigt fint att när jag behövt tänka över saker igen och igen, så har alla som bidragit varit väldigt tålmodiga med mig.

Jag kanske inbillar mig, men det känns som att sånt märks. Att det går att höra i din musik, och allt som rör dig egentligen, att du är avsändaren. Att du har haft full kontroll …

– Ordet kontroll har kommit upp en hel del på sistone och jag är väl egentligen okej med det, för plattan är min baby. Men jag undrar om ordet hade kommit upp lika ofta om jag var en manligt artist, om jag var Frank Ocean eller James Blake. Jag gör bara min musik. Så jag funderar på varför jag, som kvinna, från varje manlig journalist får höra det ordet. För mig handlar det inte om kontroll, jag gör bara den konst som jag vill göra och det är min rätt. Låter det vettigt?

Frågan från Twigs är av det retoriska slaget. Det märks på hennes ton att hon har saker som hon vill säga, att det finns något som växt under de otaliga intervjuerna hon gjort och som nu bubblar upp. 

– Jag gör vad jag vill, för musiken är min. Den tillhör mig, det är min upplevelse och nu är den klar och jag ger den till världen. Så i slutändan är det inte kontrollerande, det handlar om att jag bryr mig, att jag vårdar det och det är något vackert. Som journalist är det viktigt att ta ansvar för orden man använder och se till att de är likvärdiga för män och kvinnor.

Jag kan nog inte svara på om jag skulle uttryckt mig likadant till en man, inte så här under intervjun i alla fall. Allt jag vet är att jag gillar att prata om kontroll med musiker och att jag inte vill ställa frågor på ett visst sätt till män, på ett annat till kvinnor …

– Såklart du inte vill, men det handlar om indoktrinering. Jag har gjort många intervjuer i veckan och jag har noterat en liten programmering hos manliga journalister men det är först idag som jag tar upp det. Det handlar om en del ordval, om kontroll, besatthet, galenskap … Såna ord funkar inte ihop med vem jag är. Jag är otroligt givande, otroligt generös, jag är otroligt öppen för idéer och jag är sugen på livet. Jag vill prova nya saker och smaka på livets alla frukter, jag vill testa på många olika sätt att göra musik. Jag är på den här planeten så otroligt kort tid och jag vill prova allt. För min kropp kommer förändras, jag kommer bli äldre, om 20 år kommer jag inte kunna göra allt jag kan idag, så just nu provar jag allt.

Hon tar en kort andningspaus innan hon fortsätter.

– Året som jag precis haft, där jag gjort musik och dansat och lärt mig en massa, jag önskar att det aldrig skulle ta slut. Om jag kunde leva det här året om och om igen, med ny musik och olika discipliner ... jag skulle kunna gråta för jag vill inte att det ska ta slut. Så känns det. Det känns inte negativt, det känns fantastiskt. Det känns färgstarkt, som att jag smakar på livet. Kvinnor genom alla tider har kämpat så hårt för minsta lilla framsteg och att få känna sig självständiga, då känns såna här ord så förtryckande för mig.

Twigs pustar ut. Det känns lite som att luften gått ur henne för en sekund, som att hon sagt det hon behövt säga. Sen plötsligt är hon tillbaka.

– Jag vet inte om jag har rätt … jag frågar bara.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA