x

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Det norska popundret

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Det norska popundret

Fem nordkoreanska ungdomar i skoluniformer sitter på små vita pallar i ett kalt rum. Bakom dem hänger en stor målning av ett vinterlandskap och i ett hörn står en kruka med fyra stora solrosor av plast. I händerna har de varsitt svart dragspel. De tittar på varandra, nickar och tillsammans river de av en instrumental version av A-ha – Take On Me. Videon blir viral i början av 2012.

Sök på ”Take On Me cover” på Youtube och du får anledningen till att Infinite Scroll uppfanns. Det tar aldrig slut. Musikvideon som förmodligen är minst lika känd, om inte mer än låten i sig, har snart nått en miljard visningar. Personligen upptäckte jag A-ha genom deras Bond-låt, The Living Daylights. På grund av den köpte jag deras Greatest Hits på CD. Någon berättade att Take On Me var deras stora hit. Visst var den bra men själv föredrog jag den studsiga You Are The One. Idag vet jag bättre. Men jag är inte ensam om att vara seg att förstå vilket mästerverk Take On Me är. Jag vet ingen annan låt som släppts och stöpts om så många gånger. Floppat om och om igen tills slutligen alla pusselbitar föll på alldeles rätt plats.

Version 1

Året är 1980. Platsen Norge. Gitarristen Pål Waaktaar och syntaren Magne Furuholmen är en del av musikgruppen Bridges som må döpa sitt enda album, Fakkeltog, på norska men musiken är definitivt på engelska. Gruppen blir inte långlivad, det blir som sagt bara ett album. Alla låtar de gör släpps inte ens. En av dem heter The Juicy Fruit Song och är baserad runt ett syntriff Magne plinkat fram som 15-åring. Bridges är dock mer rock’n’roll än new wave och riffet känns en aning malplacerat.

Version 2

År 1981 är Bridges död och begraven, men Pål och Magne sörjer inte. De har nämligen träffat skönsångaren Morten Harket som gladeligen tar över micken. A-ha är därmed född. Under en repetition i Påls mammas källare spelar de två riffet för Morten som får dåndimpen. Det här är ju en hit! Självklart måste de göra något av det. Sagt och gjort, år 1982 spelar de in Lesson One. En syntifierad och omskriven version av The Juicy Fruit Song.

Version 3

Nu är det dags att slå igenom! År 1983 drar de tre unga norrmännen till London för att jaga skivkontrakt. Intresset är till en början ljummet men som draghjälp bestämmer de sig för att spela in fem av sina låtar på nytt i en riktig studio. En av dem är Lesson One, men nu har den döpts om till Take On Me och fått en ny refräng.

Version 4

Skivbolaget Warner Bros nappar och vips har A-ha ett kontrakt. Take On Me är definitivt deras hitsingel, det förstår även deras nya chefer som därför anlitar Tony Mansfield för att producera låten. Tony kommer nyligen från den banbrytande syntgruppen New Musik och är besatt av synthesizern Fairlight CMI. Med den elektrifierar han helt Take On Me efter sin egen smak, medan A-ha själva undrar vad de gett sig in i. Men nu är det gjort och Warner Bros släpper 1984 Tonys version av låten tillsammans med en snabbt inspelad musikvideo. Låten blir en flopp.

Version 5

A-ha är frustrerade, de vet att de har en hit i Take On Me, så varför är den inte det? Även management på Warner Bros tycks känna samma sak. De bestämmer sig för att spendera en sista bunt pengar på norrmännen och övertalar producenten Alan Tarney att göra ett slutgiltigt försök att få pli på Take On Me. Och pli får han! Alan skrotar helt Tonys version och utgår istället från den demo A-ha gjort när de först kommit till London. Brittiska Warner Bros kastar ut singeln utan några fanfarer. De är trötta på det hela och Take On Me skapar inte några ringar i vattnet denna gång heller. Det är då amerikanska Warner Bros knackar på. Förenta Staterna tror nämligen på låten, det var till och med deras idé att göra en ny version. De är nu beredda att slänga lite mer kosing på den potentiella hitten. Vad säger A-ha om att göra en ny musikvideo?

Musikvideon

Jeff Ayeroff på Warners har en idé om hur en serietidningskaraktär kommer till liv och förälskar sig i en tjej. Och han vet precis rätt personer att realisera den visionen, Michael Patterson och hans partner Candace Reckinger. Jeff hade fått se deras kortfilm Commuter där de använt sig av blyertsskisser och rotoskopi med svindlande effekt. Som regissör för videon skickar Warner Bros över Steve Barron till London för att filma gruppen.

Att titta på Steves resumé kan göra en bländad. Michael Jackson – Billie Jean, Dire Straits – Money For Nothing, Bryan Adams – Summer Of ’69, The Human League – Don’t You Want Me, Toto – Africa är alla musikvideor Steve ligger bakom. Han hade även regisserat den underbara 80-talsrullen Electric Dreams och skulle senare regissera live action-versionen av Teenage Mutant Ninja Turtles.

Den revolutionerande musikvideon släpps 1985 med Alan Tarneys version av Take On Me. Resten är historia, så att säga. På 1986 års MTV Video Music Awards tar Take On Me hem sex priser. Videon gör låten till en hit. Singeln blir en av de mest sålda genom tiderna.

Världens bästa låt

I 16 år har jag DJ:at. I 16 år har jag spelat Take On Me. För den slutar aldrig göra folk på bra humör. Hur kan en syntslinga göra en så glad? Hur kan en låt vara så tidlös samtidigt som den så är ett barn av sin tid? För Take On Me dryper av 1985. Trummaskinen. Synten. De översvallande känslorna. Morten Harkets galna falsett som gör låten omöjlig att sjunga med för majoriteten av jordens befolkning.

Att det inte bara är den beroendeframkallande synten som utgör låtens storhet bevisas av gruppens akustiska MTV Unplugged-version. Melodin, den kärlekskranka texten och så klart Mortens sång, för att inte nämna världens bästa musikvideo. Ingredienserna är många och alla lika viktiga. Historien om Take On Me är en historia om tre norrmän och en låt de visste i sina hjärtan var något speciellt. Och hur resten av världen till slut förstod det också.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA