x

Årets bästa enligt Anders Nilsson

Årets bästa enligt Anders Nilsson

  1. Lana Del Rey – Norman Fucking Roswell
  2. Billie Eilish – When We All Fall Asleep, Where Do We Go?
  3. Lizzo – Cuz I Love You
  4. Bat For Lashes – Lost Girls
  5. Lealani – Fantastic Planet
  6. Automatic – Signal
  7. Zamilska – Uncovered
  8. Robert Glasper – Fuck Yo Feelings
  9. Flying Lotus – Flamagra
  10. David Gray – Gold in a Brass Age


Det gångna året har bjudit på många fina album, så många att en girig musiklyssnare tvingas selektera hårt bland sina favoriter. Med många guldkorn kvar att upptäcka, är detta godtyckliga urval endast en liten bit av ett pågående pussel, ett tidsdokument att ta avstamp från, eller återvända till. Tack 2019 för ett magnifikt bokslut, nu tar vi 2020-talet med storm.

 


Lana Del Rey – Norman Fucking Roswell

Många 1950-talsnostalgiker före mig har krönt Lana Del Rey till drottningen av noir. Låthantverket och den stringenta produktionen talar dock för sig själv; Norman Fucking Rowell är hennes starkaste album hittills. Som för att betona sin dominans, höjer hon sig bokstavligen över mängden när hon i videon till Doin' Time lajvar Attack of the 50 Foot Woman.

 

Billie Eilish – When We All Fall Asleep, Where Do We Go?

Inget reverb på sången i onödan här inte. Nej, här är den torra vokalproduktionen en stor del av soundet. Tillsammans med sin bror Finneas O'Connell (som även producerat), skriver Billie Eilish om reglerna för hur kommersiell pop kan låta: mörkt men aldrig på bekostnad av melodierna. Vem vilka stordåd syskonparet kommer att uträtta när det börjar så här bra.

 

Lizzo – Cuz I Love You

2019 blev vi alla "Lizzbians". Med soul, RnB, hiphop i en salig blandning, efterlever Lizzo Yngwie Malmsteens klassiska paroll att "more is more". Cuz I Love You kokar av feelgood-stämning; det rappas och sjungs om vartannat, med en lekfullhet som smittar av sig. Live-uppträdanden och musikvideor samma sak: noll ängslighet – 100% livsbejakande attityd.

 

Bat For Lashes – Lost Girls

Brittiska Natasha Khan är en stor vän av konceptalbum. Som sitt alter ego Bat For Lashes har hon gjort en underbart synthpoppig platta, skräddarsydd för oss i Generation X som vägrar släppa 1980-talet. Efter en flytt till Los Angeles föddes Lost Girls. Titeln är en uppenbar blinkning till Lost Boys (1987), då plattans tema kretsar kring ett vampyrgäng som gör öknen osäker.

 

Lealani – Fantastic Planet

Ibland dyker det upp en kreativ galenpanna som gör exakt vad hon känner för. Vi som gillar Lealanis avantgardistiska pop får dock hålla oss till tåls, eftersom Fantastic Planet inte längre finns tillgänglig att streama i sin helhet. Förhoppningsvis ges den ut i ny, maffig version framöver. Tills dess går det att ta del av den hoppiga färgexplosion som utgör musikvideon till Floating.

 

Automatic – Signal

Los Angeles-trion Automatic gör post-punk helt utan gitarrer. Istället är det analoga synthar som står för det monotona hamrandet. I intervjuer ska de ha sagt att de inspireras av filmskapare som David Lynch och Dario Argento, varpå musiken låter som den gör. Sången är loj men instrumenteringen ettrig och drivande – ett uppfriskande grepp, med ögat på en cynisk värld.

 

Zamilska – Uncovered

Med inslag av slagverk och mässande röster, är Zamilskas nattsvarta, industriella techno en spännande mix av nya och urgamla referenser. De tribala ljuden lär förhöja frivilliga transtillstånd, om man skulle vara på humör att dansa hela natten lång. Sedan kan man slockna framför musikvideon till Hollow, med klipp från Guatemalas vulkaner och Alaskas glaciärer.

 

Robert Glasper – Fuck Yo Feelings

Att Fuck Yo Feelings låter som en enda lång jam-session ihopsatt som ett mixtape, är inga konstigheter, då det är precis så plattan tillkom i en studio någonstans i New York City. Titeln till trots, känner man väldigt mycket när man lyssnar på det som sker när musiker möts och energier skapas. Kan kombinationen av jazz och hiphop blir mer tilltalande än så här?

 

Flying Lotus – Flamagra 

Den fantastiska anime-videon till More (feat. Anderson .Paak), regisserad av Shinichiro Watanabe, signalerar vilken nivå Flying Lotus befinner sig på. Med hela 27 spår, får man på Flamagra så man tiger vad gäller funkiga beats och spretig fusion. Ljudbilden är så rik på detaljer att det nästan blir övermäktigt att ta sig an allt i ett svep. På med lurarna, slappna av och åk med på detta äventyr för sinnet.

 

David Gray – Gold in a Brass Age

David Gray är tillbaka i dubbel bemärkelse. 2020 firar han 20 år sedan genombrottet för succéplattan White Ladder. En singer/songwriter av hans kaliber behöver dock inte enbart leva på gamla meriter. Gold in a Brass Age är det guld man bör kunna förvänta sig och en mer än välkommen återkomst: 11 låtar att lyssna på med hopp och tillförsikt inför det nya decenniet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA