x

SÄMST JUST NU: Spirituell boomer-rappakalja

SÄMST JUST NU: Spirituell boomer-rappakalja

Jag hör fortfarande vänner svära över att Songs Of Innocence (2014) ligger mer eller mindre inpräglade på deras Äppeltelefoner. Tvillingalbumet Songs Of Experience (2017) var något bättre än den ruttna föregångaren. Men det är längesedan U2 gjorde något som fick pälsen att stå.

Ja, ni läste rätt. Många har avskytt U2 sedan The Joshua Tree (1987), men inte undertecknad. Jag har älskat. Where The Streets Have No Name liksom, ren “bryta sig loss”-briljans. Boomer-rock när den faktiskt är som allra bäst.

Det är snart 20 år sedan. Men trilogin Stay, Bad och Where The Streets Have No Name från Elevation Tour är en trestegsraket som spränger alla gränser för vad rock kan vara. Så nära har genren aldrig kommit den evangeliskt kristna religionen och för en frontman som bär messias-ambitioner så är detta Bonos motsvarighet till Jesus 33:e levnadsår – innan korsfästelsen vill säga. Från cirka 10:45 in i videon, via publiksången, till hur Bad sömlöst svävar över i Where The Streets Have No Name, till ljud- och ljusexplosionen kring 12:30, till Bonos o:ande i slutet. Där och då köper jag allt av U2 och allt av Bonos lönlösa filantropi.   

Men på skiva har det varit dötrist sedan Zooropa (1993). Och U2 ger sig givetvis inte. År 2019 ska vi fortsätta ha tråkigt. Inför bandets första konsert i Indien har de komponerat en låt tillsammans med indiern A.R. Rahman – känd bland annat för musiken till Slumdog Millionaire (2008)

Låten heter Ahimsa, vilket betyder något i stil med ”icke-våld”, och vad som börjar som en småmysig yoga-trall övergår snart i U2:s nu patenterade tråk-rock, där Bono drar ut på på de gnälliga vokalerna i evigheter. Det går till och med så illa att det förvandlas till något slags andlig elektronisk pop i slutändan. Någon kärlek känner jag inte och jag tänker mer på våld än icke-våld.

U2 kommer givetvis självdö. Men det kunde ju vara mysigt om Bono satsade på valfri stiftelse istället för att jämra sig ovanpå tom musik. Och återigen, absolut ingenting kommer bli bättre om vi sjunger recitativt, översköljer oljebolagen och krigsivrarna med kärlek eller håller tummarna och ber. För att travestera fackföreningsskalden Joe Hill:

Håll inte på och strö gemen kärlek hit och dit, organisera er!

LÄS OCKSÅ: Pearl Jam till Sverige


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA