x

Alla David Bowies låtar rankade från sämst till bäst – plats 152-138

Alla David Bowies låtar rankade från sämst till bäst – plats 152-138

Under hösten 2020 dyker GAFFAs Morgan Storesund Skarin ner i den legendariske David Bowies karriär och presenterar en lista där stjärnans 378 låtar rankas – från sämst till bäst. En låtskatt som sträcker sig från 1965 till hans död 2016.

David Bowie är en väldigt unik artist, kanske den mest unika artisten i vår musikhistoria. Han var en tok. Det är nog det enda sättet att förklara hur någon kunde göra så mycket olika saker under en enda karriär. Hur han hela tiden kunde bryta ny mark utan att någonsin misslyckas. Hur han kunde pånyttföda sig själv som någon helt annan, bara sådär. Och hur han samtidigt både innan och efter de där otroliga åren mellan 1971 och 1983 kunde göra musik som var så otroligt dålig, löjlig och genuint pinsam. David Bowies högsta höjd var så himla hög och hans lägsta botten så galet låg. 

Den här listan räknar in precis varenda låt som är tillgänglig från Bowies långa diskografi. Från det sökande 60-talet, genom det geniförklarade 70-talet, pinsamma 80-talet, snedträffande 90-talet och vägen tillbaka till excellens under sina sista år i livet. Här räknas B-sidor in, låtar som på senare år grävts upp ur arkiven, covers på skiva och från livekonserter. Rubbet! 

Det finns dock några få undantag. Debuten från det vedervärdiga hårdrocksbandet Tin Machine, där Bowie var sångare under sent 80-tal, finns med. Men deras uppföljare Tin Machine II är inte medräknad här. Varför? Jo av den enkla anledningen att den inte finns på Spotify. Inkonsekvent? Kanske. Men vem orkar gräva längre efter något som inte kommer göra någon gladare. Tin Machines debut räcker långt, det lovar jag. Sedan dras strecket vid demos, inga demos. Så alla ni som hoppades på lite mysiga hemdemos från samlingsalbumet Conversation Piece, jag måste tyvärr göra er besvikna. 

Och så har vi det här med låtar som David Bowie gästar, är de med? Ja, ifall han bidrar lika mycket som artisten eller bandet han gästar. Det är ju trots allt David Bowie-låtar som rankas här. Om Bowie bara sjunger någon rad eller en liten hook, då är det ingen David Bowie-låt. Om han däremot tar stor plats och sätter ett ordentligt avtryckt på låten, då är det en David Bowie-låt.

Kolla in listan från början här

  1. Never Get Old (från Reality, 2003)

Jag har refererat till den här tidigare. Låten där Bowie sjunger att han aldrig kommer bli gammal, ett budskap som rimmade ganska väl med vissa energifyllda låtar från Reality. Bowie var dock inte helt seriös här. Låten är snarare en ironisk kommentar av en åldrande rockstjärna, än ett seriöst försök att vara ungdomlig. Men hur ironisk Bowie än var, så stod den honom närmare hjärtat än vad han själv trodde. Bowie försökte efter Reality ge sig ut på en lång världsturné, en turné som slutade i tragedi. Sångaren fick en hjärtattack under en konsert i Prag 2004. Never Get Old har en grym komposition, men produktionen har åldrats illa. Den känns lite plastig, speciellt med de personlighetslösa körerna som sticker i öronen med sin blekhet. 

  1. If I’m Dreaming My Life (från Hours…, 1999)

Det bästa spåret från Hours är betydligt mer ambitiöst än resterande låtar från albumet. Här har Bowie försökt sig på en längre låt som ändrar form likt Station To Station eller Blackstar. Den når inte riktigt upp till Bowies andra mer episka stycken men det finns mycket bra att hämta här. En medryckande komposition som skulle kunnat bli ännu bättre om Bowie bara hade ingivit mer energi i musiken. Samtidigt finns det något tillfredsställande med det lösa lite ointresserade soundet. 

  1. I’d Rather Be High (från The Next Day, 2013)

I’d Rather Be High handlar enligt Tony Visconti om en soldat som kommer hem efter ett krig. Med de traumatiska minnena som kriget fört med sig, vill soldaten hellre bli hög än att försöka hitta tillbaka till sitt gamla jag. Låten är också fullspäckad av litterära referenser, bland annat till Vladimir Nabokovs Gåvan. En bok författaren skrev när han levde i naziststyrda Berlin under mitten av 30-talet. Gitarrens melodi för tankarna till Kraftwerks syntslingor. Låten blickar tillbaka på tiden i Berlin, precis som på flera andra spår från The Next Day. Här mer indirekt än i andra fall. 

  1. Up The Hill Backwards (från Scary Monsters [And Super Creeps], 1980)

Up The Hill Backwards kan tolkas som en reflektion över David Bowies skilsmässa med Angela Bowie. David Bowie ser framåt och skriver om frihet och möjligheter. Kompositionen är lite lös med akustiska gitarrer, inte helt olikt de i God Bless The Girl. Här ackompanjeras det dock av Robert Fripps gnissliga gitarrspel, vilket ger en lite annorlunda känsla. 

  1. Girl Loves Me (från Blackstar, 2016)

Girl Loves Me reflekterar också över vart livet tagit vägen, nu när det är på väg att rinna ut. “Where The Fuck Did Mondays Go?” sjunger Bowie. Likt resten av Blackstar är Girl Loves Me mäktig och ångesttät. Någon recensent på NME tyckte sig höra influenser från Young Thug och Future i låten. Och det är inte helt omöjligt. Det finns åtminstone en ordentlig krydda modernitet här. 

  1. Hallo Spaceboy (With the Pet Shop Boys) (singel från 1996)

I andra fall så har jag inte haft med olika versioner av samma låtar. Men Pet Shop Boys-versionen av Hallo Spaceboy är som en helt egen låt och släpptes dessutom som singel. Kul att höra en Bowie-komposition i klassiskt Pet Shop Boys-sound. Det kan ju bara inte bli fel. Ett samarbete från himmelen.

  1. Outside (från 1. Outside [The Nathan Adler Diaries: A Hyper Cycle], 1995)

Introlåten till det tematiska albumet från 1995 känns väldigt mycket som en inledningslåt på ett konceptalbum. Outside sätter en dystopisk ton och gör det bra. Ödets tid är här, millennieskiftet närmar sig. Med en hook som sätter sig på hjärnan och sedan bryter låtens lugn för maximal effekt.

  1. Little Wonder (från Earthling, 1997)

Earthling startade starkt med en låt som gick all in på det nya UK dub-soundet. Bowie kombinerar de elektroniska trummorna med catchy pop och en touch av hårdare rock. Versen glider stiligt fram över jungletakterna och bryter sedan ut i en rockigare refräng innan trummorna snart får stå i fokus igen. Det var helt klart något nytt för Bowie och soundet fick en fin effekt, i alla fall här. 

  1. Bring Me The Disco King (från Reality, 2003)

Bring Me The Disco King går att spåra tillbaka ända till 1977, när Bowie på sin Station To Station-turné sjöng “bring me the disco king” till någon musik som publiken aldrig hört förut. Men den liveversionen har inte jättemycket med vad som till slut blev. Låten som finns tillgänglig idag, var först skriven för Black Tie White Noise, sedan inspelad igen för Earthling, för att till slut släppas på Reality. Realitys version är, till skillnad från de tidigare osläppta versionerna, nedskalad till bara Bowie och Mike Garsons piano över ett par trummor. Garsons spel är lite jazzigt och stundtals vandrar han över pianot på ett sätt som för tankarna till Lady Grinning Soul. 

  1. A New Career In Town (från Low, 1977)

A New Career In Town inleder den andra sidan av Low. Låtens titel hintar om en ny typ av musik – den instrumentala – men går också att tolka som en gestaltning av Bowies flytt till Berlin och nya elektroniska inriktning. Låten fångar en känsla av optimism, men också den vardagliga livsstilen som Bowie hade i Berlin. Där han kunde promenera på gatorna ostört, cykla och rent allmänt leva mer som en vanlig människa. En total motsats till det glamorösa festlivet Bowie hade haft i Los Angeles under 1975 och -76.

  1. Knock On Wood (från David Live, 1974 och Cracked Actor, 2017)

Knock On Wood den andra dokumenterade soulcovern från David Bowies Diamond Dogs-turné. En av Bowies bästa livecovers. Bowie gör inte soul rakt av när han sjunger Eddie Floyds klassiker utan kryddar den med rockelement. Elgitarrerna ger kraft åt låten som verkligen sprudlar. Speciellt i versionen från Cracked Actor. Här möts Bowies soulsound med glammen på ett fint sätt. Det är passionerat och det svänger. 

  1. Diamond Dogs (från Diamond Dogs, 1974)

David Bowie inledde Diamond Dogs med en av albumets mest publikfriande låtar. En mer klassisk glamrockare utan några musikal- eller soulinfluerade element. Den största anledningen till att Bowie är så bra är såklart han själv. Men sångaren har alltid omgett sig av ikoniska musiker och producenter. Diamond Dogs är det enda albumet där Bowie gjorde det mesta själv. Ingen Mick Ronson på gitarr. Tony Visconti var knappt inblandad i albumets produktion. Och tyvärr lider musiken lite av deras frånvaro. En rocklåt som Diamond Dogs saknar Ronsons touch och produktionen känns lite grötig. 

  1. A Better Future (från Heathen, 2002)

A Better Future jobbar Bowie – likt flera andra låtar från Heathen – runt ett himmel- och gudtema. Här är sångaren i konversation med Gud själv. Bowie vill ha en bättre framtid för världen. Och blev det ingen bra framtid skulle han tvivla på guds existens. David Bowies tro på gud har skiftat under åren. Han flörtade med buddhismen under 60-talet, men uttryckte under 90-talet en gudstro. Något han uppenbarligen verkar ifrågasatt med här.

  1. The Supermen (från The Man Who Sold The World, 1970)

Den obehagliga The Supermen handlar om odödliga människor som lever utan varken glädje eller lidande. Temat är hämtat från Friedrich Nietzsches apokalyptiska visioner. Bowie har senare sagt att han skrev låten under en period när sångaren fortfarande intalade sig själv att han förstod Nietzsche. Men The Supermen var Bowies egna tolkning av den tyske filosofens tankar. Låten komponeras av mystiska körer och ekande bastrummor. Det är helt klart en av Bowies mest minnesvärda låtar, med sitt speciella tema och mystiska sound. 

  1. You’ve Been Around (från Black Tie White Noise, 1993)

You’ve Been Around är David Bowie i en av sina iskallaste stunder över ett kusligt ekande discosound. Det låter som Let’s Dance-låtarnas onda kusin, som hemsöker dig med sina dova basgångar och passionerade körer. Thin White Dukes dunkla comeback. En mästerlig comeback ska understrykas. Black Tie White Noise var mycket skräp och har kanske därför inte blivit ihågkommen som någon höjdpunkt i Bowies diskografi. Vilket är synd för den bär på några riktiga guldkorn.

Alla presenterade låtar i en Spotify-lista:

Kolla in plats 137 till 123 här

LÄS OCKSÅ: När Falupolitiker ville stoppa ”satanistisk” Black Sabbath-konsert


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA