x

KRÖNIKA: Clubhouse kan bli musikbranschens räddning – eller förfall

KRÖNIKA: Clubhouse kan bli musikbranschens räddning – eller förfall

En ny social plattform har dundrat in i våra flöden. Och den här gången är det varken text, bilder, likes eller dejting som står i fokus – utan ljud. Detta uråldriga, fantastiska medium som följt oss ända sedan radions intåg i de svenska hemmen för drygt 100 år sedan. Från morsekod och krigsrapporter via Melodikrysset och true crime-poddar har vi nu landat här, i Clubhouse. 

I skrivande stund krävs det en inbjudan för att få tillträde till detta superhajpade medieparadis, men med tanke på spridningstakten verkar det bara vara en tidsfråga innan gemene person får sticka näsan innanför dörren. Tack och lov för det! Visserligen är exklusiviteten ett helt genialt PR-trick (även om appmakarna hävdar att det har med trafikbelastning och kapacitet att göra), men i nuläget är det svenskspråkiga Clubhouse verkligen en grund ankdamm att plaska runt i. Halvkända ståupp-komiker, poddare och influencers pratar i munnen på varandra och ingen har riktigt greppat vad de gör där eller hur de tar sig därifrån. Den som brukar hänga på Södermalmsbaren Wollmars kommer med andra ord att känna sig hemma.

Ändå är jag positivt inställd till den nya appen. Häromdagen deltog jag i mitt första samtal tillsammans med några GAFFA-kollegor, och insåg att de virtuella talarstolarna har en mängd olika användningsområden. Dels kan de användas som en interaktiv livepodd, där lyssnarna kan räcka upp handen och tilldelas ordet. Dels kan de användas för spontana get-togethers, där man helt oplanerat kan börja babbla med vänner som bor någon annanstans och kanske till och med kopplas samman med några av deras nya bekantskaper. Men jag ser också en stor potential för musikbranschen. Ljud är ju, no shit, det medium där musikerna briljerar som mest. Möjligheterna torde vara oändliga. 

Än så länge har jag inte stött på någon ljudkvalitet av rang i appen, men det lär ju gå att utveckla funktioner för det i takt med att användarbasen växer. Jag ser framför mig exklusiva förhandslyssningar på osläppta låtar, spontana unplugged-spelningar och live-intervjuer där publiken får möjlighet att prata direkt med sina idoler. Kanske till och med jam sessions? Men med dessa möjligheter kommer förstås nya utmaningar. Om Clubhouse blir den megasuccé som det sias om är det inte otänkbart att appen, likt Spotify och Facebook redan gjort, bidrar till att utarma befintliga branscher. Kanske blir det ännu ett hål i musikindustrins redan utnötta ficka, där potentiella intäkter rinner rakt ut i cyberrymden istället för att hamna hos kulturarbetarna. Kanske kommer artister vara mer eller mindre tvungna att lägga ut gratismaterial i appen för att inte falla i glömska, och då hamnar man i samma sits som journalistbranschen befinner sig i gentemot Facebook och Instagram. 

Varje gång vi möter ett nytt koncept blir vi lika perplexa, och det är helt omöjligt att veta om Clubhouse är en tillfällig fluga eller här för att stanna. Efter ett helt år av Zoom-, Teams-, Skype- och Facetime-möten är nog de flesta jävligt trötta på videoformatet, kanske är en helt ljudbaserad app precis vad vi behöver för att mätta våra sociala behov i vad som förhoppningsvis blir slutspurten av pandemi-isoleringen? Och kanske blir det en nytändning för en musikindustri i dvala? Klart står i alla fall att vi står inför ett potentiellt skifte. Antingen har vi glömt allt vad Clubhouse heter när vi skålar in 2022 – eller så minns vi knappt att vi en gång hängde på Insta-någonting. Det är det som är så svindlande med samtiden. 

KRÖNIKA: Bojkotter driver konstnärer längre bort från konsten


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA