x

“Han har skjutit bort sitt eget öga i ett bråk” – Gatuplans favoritomslag

“Han har skjutit bort sitt eget öga i ett bråk” – Gatuplans favoritomslag

Bakom albumaktuella Gatuplan hittar du punkveteranen Inge Johansson från The (International) Noise Conspiracy, Against Me!, Totalt Jävla Mörker, CSS och så vidare. Via vår temaartikel Cover Me serverar han 6 favoritomslag och berättar historien om sitt eget.

Samhain – Initium

– Jag såg den för första gången på Domus i Skellefteå någon gång 1991. Att då bara titta på den kändes illavarslande – som om risken fanns att jag skulle sugas in i bilden till en i mörk dimension full av blod, eld och död. Då skulle jag definitivt bli sen hem till middagen! Och då hade jag inte ens hört musiken, men jag förstod att den måste vara så otäck att livet aldrig någonsin skulle bli detsamma om jag i övermod fick mig för att lyssna. Och omslaget ljög inte – Initium låter verkligen som den vore inspelad i en stor, mörk sal full med döskallar och fladdermöss. Det är ren ondska ingraverad i vinyl. Jag är inte spirituell eller religiös på något sätt – men Samhains obehagligt reverbdränkta djävulsrock får mig alltid att tappa tron ändå.

gallery_large

Hurriganes – Rock And Roll All Night Long

– Finska raggarbandet Hurriganes visste hur man skulle posera – eller så visste de inte alls, och bara försökte få till något i stunden och fick till en enorm lyckoträff. Det är så mycket attityd i bilden att det svartnar för ögonen! Jag älskar Hurriganes, de är ett band som låter precis som de ser ut och jag blir alltid glad av deras musik.

gallery_large

Geto Boys – We Can't Be Stopped

– Kanske mitt favoritomslag någonsin! Willie D och Scarface för fram en kraftigt neddrogad Bushwick Bill på en sjukhussäng medan han pratar i en mobiltelefon storlek spädgris. Han befinner sig på sjukhuset för att han skjutit bort sitt eget öga i ett bråk med sin flickvän, och inför kameran har han dragit bort bandaget så att skadan syns klart och tydligt på denna världens tuffaste gruppbild. Geto Boys menade allvar, och jag återkommer ofta till deras gangsta rap som stått sig bra med tiden. När jag jobbade som lärarvikarie på en högstadieskola så lyssnade jag på Geto Boys i bilen på väg till jobbet varje dag, och deras musik och budskap stärkte mig verkligen i yrkesrollen. 

gallery_large

Rick James – Street Songs

– Världens bästa Rick James poserar som prostituerad under en lyktstolpe i röda lackstövlar och Rickenbackerbas. När jag som tonåring fullkomligt dyrkade den här plattan och lärde mig spela de flesta låtarna så kanske jag inte riktigt förstod hur mycket före sin tid och hur normbrytande Rick James faktiskt var (sett ur någon sorts queerperspektiv) på den här bilden – och ännu mer så på konvolutets baksida! Men jag tyckte om att det var så vågat och kul! Att han även kallade sitt koncept ”punk-funk” kändes som en välkomnande gest till någon som mig, att jag också var välkommen på festen.

gallery_large

The Most – Invasion Completed

– Omslagsbilden är tagen utanför Umeå, men ser ut att vara tagen vid fronten under första världskriget. Ibland skapas stor konst med små medel – lite morgondimma över ett fält, gammal taggtråd, handgranater, en elgitarr och snygga modskläder. The Most är Sveriges mest underskattade band – låtarna, omslagen, deras musikvideor och stil är alltid i världsklass.

gallery_large

Kane Roberts – Kane Roberts

– Kane Roberts står avbildad som en pudelrockens Rambo med sin maskingevärsgitarr i högsta hugg. I bakgrunden har han parkerat sin jättetuffa motorcykel och han själv är injagad i en gränd av två militärhelikoptrar – ändå har han tid att blicka mot betraktaren med en sängkammarblick av stål! Allt som var helt sjukt med de mansideal som förstörde oss som var barn på 80-talet finns avbildat på det här fantastiska omslaget. Jag äger LP:n, men jag har aldrig lyssnat på den – jag är så rädd att musiken inte införlivar de förväntningar som byggs upp av ett så starkt konvolut.  

gallery_large

Historien bakom Gatuplans Kampen Går Vidare!-omslag

– Att få Doug Dean som gjort omslag till många av Anti Flags plattor att göra mitt omslag kändes som att vinna högsta vinsten på lotto. Jag visste att det skulle bli riktigt, riktigt bra! Doug frågade mig vad för sorts omslag jag tyckte om så han kunde ha en referens att jobba med, och jag sa att jag gillar omslag som ser ut som musiken låter. Även om han inte kan ett ord svenska, så tycker jag han på pricken lyckades fånga låtarnas känsla i det han tog fram. Omslaget ser ut som en gammal vänsteraffisch som suttit limmad på ett elskåp ett tag, lite naggad och märkt av tiden – men ett inslag i stadsbilden som inger hopp om förändring. Den rosa tonen anspelar lite på popkänslan i musiken. Eftersom typ hela skivan skrevs i Los Angeles och då vi spelar ska så finns det palmblad med också. Och självklart Rancid-filter på alla foton. Alla ser bra ut i Rancid-filter!

gallery_large

Lyssna på skivan:

KRÖNIKA: Jag Hatar Musik


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA