x

36 färska skivor du bör kolla in

36 färska skivor du bör kolla in

Elliphant – Med hjälp av Mark Rankin, som tidigare producerat Adele och Florence And The Machine, visar Rocking Horse tydligt på en proffsigare och seriösare sida. Det är inte dåligt, men det låter lite stelt och avslaget. En hel del påminner om Teddybears tidiga 2000-tal, här finns EDM-vibbar typ Fatboy Slim, och i Could This Be Love har trumkompet snotts rakt av från Cures Close To Me. Så visst svänger det, men på ett ganska mekaniskt och förutsägbart sätt. - Janne Hallman

I informationen flaggas det för att Arogya är det första syntrockbandet från Indien som hamnat på ett internationellt skivsällskap. Med sin musik strävar de efter att hela det trasiga, att ge kraft och mod och att vara ett balsam för själen. - Kristofer Hadodo

Alan Vega föddes i Brooklyn 1938. Han grundade det massivt inflytelserika avantgarde-bandet Suicide tillsammans med Martin Rev 1970, ett projekt han jobbade med från och till under hela sitt liv. Vega skulle fortsätta ha en produktiv karriär som soloartist. Mutator spelades in med Liz Lamere i Vegas NYC-studio 1995-1996, och fungerar som ett dokument över en särskilt kreativ tid för ikonen.

Art d'Ecco – indiepop med klara 80-talsvinkningar, framför allt mot new wave-akter.

Big Brave – en Montreal-trio som fokuserar på experimentell rock.

Bodom After Midnight – Children Of Bodom blev Bodom After Midnight och senare avled Alexi Laiho. Detta är bandets nya EP och den sista skivan där vi hör Alexi Laiho.

Dâm-Funk – i sedvanlig ordning en god blandning av funk, g-funk, boogie och syntpop från en hängiven skivsamlare.

DijahSB – den Toronto-baserade artisten påminner oss om när old school-hiphop bröt igenom för att senare kommersialliseras. Fantasirik hiphop.

Dinosaur Jr. – Sedan de efter ett åtta år långt uppehåll återupptog verksamheten 2005 (nu med alla tre originalmedlemmarna), har de faktiskt gjort minst lika bra skivor som innan uppbrottet. Och  Sweep It Into Space är inget undantag. Den kreativa lågan brinner oftast stabilt, även om den då och då fladdrar betänkligt i mindre lyckad monotoni och fantasilöst harvande (Met The Stones, Walking To You). Men i övrigt gör J Mascis riviga attacker på strängarna, och hans släpiga stämma är intakt, medan Murphs trummor och Lou Barlows bas sällan sviktar. - Janne Hallman

Field Music – akademikerindie.

Harker – tillbaka till 90-talets fuzziga alternativa rock. Ibland låter det som Manic Street Preachers.

JayWood - "sad jangle pop songs" från Winnipeg.

Lil Yachty – trapstjärnan här tillbaka.

The Mars Volta – progrockarna sänder ut demos och ofärdiga låtar från deras mästerverksperiod.

Mitch Murder – Sveriges synthwave-ikon panga ut ett helt album.

Peter Frampton Band – klassisk rock.

Porter Robinson – rätt chill och radiovänlig house. Nurture är ett album om hopp, övervinna förtvivlan, strävan efter en känsla av syfte och försöka bevisa att det är värt att försöka”, säger han själv.

Tioårsjubilerande Reach låter hälsa: "Det här albumet är en aning mer progressivt och texterna är generellt mörkare. Världen vi har skapat är en mörk värld med sorgsenhet, ångest men också med hjältar och kärlek. New Frontier är till exempel en låt som handlar om världens undergång, den klassiska sista striden där ni får höra vår berättelse om fallet och uppkomsten av en nation. I en av de mer melankoliska låtarna, Cover my traces, får ni höra de inre tankarna av en mordbrännare, hans kärlek för elden och hans hat för mänskligheten. Alla låtar har en historia och genom att lägga väldigt mycket tid på att skapa dessa berättelser tvingades vi också skapa lika intressanta ljudspår. Det här albumet är vårt mest kompletta hittills och är en stor milstolpe för oss. Det har ett annat sound än tidigare album och kommande album i framtiden kommer förmodligen att låta annorlunda än det här, men kanske är det just det som är Reach’s sound. Ett sound som ändras tillsammans med bandet och våra erfarenheter i livet."

Remember Sports – melodisk indierock för vänner av Charlie Bliss och Bully.

Sindy – Stockholmsbaserade Sindy är Tom Serner, som synts i bland annat göteborgska Ruby Empress och som livegitarrist med Holy. Som Sindy utforskar Tom sin passion för 90-talets indierock, där influenser från akter som My Blood Valentine, Sonic Youth, Sebadoh och Daniel Johnston möter Buffy The Vampire Slayer, med Toms Elliott Smith-lika sång i centrum.

Noeta – mörkt, melankoliskt och ibland till och med olycksbådande från den svenska duon. Inspelad av Tore Stjerna i Necromorbus Studio (Mayhem, Watain). Gäster som Knokkelkalng och P.Stille från Stilla och Berggaven antyder också rötterna i black metal. För fans av Chelsea Wolfe, Anna Von Hausswolff och Emma Ruth Rundle.

Topaz Jones – soft, solblekt och positiv hiphop.

Sonic Boom – Spacemen 3-ikonen släpper förra årets skiva på nytt men i remix-version. Och den skiljer sig rätt ordentligt så väl värt att kolla in.

Sour Widows – stabil och känslofylld indierock för vänner av Big Thief och Mitski.

Alfa Mist – upptäckte jazzen via Madlib och J Dillas samplingar. Musiken är därefter, jazzig men knappast av den dammiga sorten. Snarare nytänkande.

Laurence-Anne – experimentellt och syntigt med en poppig ådra. 

Luminous Kid – Olof Grinds projekt startade några veckor in i hans sex månader långa upptäcktsfärd runt Sydamerika. Han köpte en enkel resegitarr i en liten colombiansk kuststad. Den billiga gitarren, bristen på internet, de varma människorna, naturen och den surrealistiska känslan av att vara queer i ett katolskt samhälle inspirerade Olof att skriva de första låtarna. “Skivan fungerar som en drömsk insamling av platser, människor och minnen – uppklädda som mjuka queera folk/indie-låtar att vakna eller somna till. Texter som kretsar kring att vara queer i ett heteronormativt samhälle, flyktiga kärlekshistorier och tung hjärtesorg, starka vänskaper och det ständiga sökandet – ett konstant och nyfiket utforskande", säger han själv om skivan.

Silverware – finstämd folkig indie från San Francisco.

Tom Jones – det här är ikonens 46:e album sedan debuten 1965.

Prins Svart – en svensk superrockgrupp med rötter i Candlemass, Yngwie Malmsteen, Grand Magus, Tiamat och The Poodles. Det nya albumet är en 77 minuter lång musikalisk resa som glider mellan olika genrer och teman. Referenser till svenska band och artister som Motvind och Thåström, blandas med giganter som Led Zeppelin och Black Sabbath.

Lazy Queen – spännande indierock från Norge. EP:n är skriven av bandets sångare Henrik Söberg som under en lång tid har kämpat med missbruk och identitet. Musiken är en kombination av riviga punkrockgitarrer, ångestfylld sång och brutalt ärliga texter.

Vågerud – Norrköpingsbon Rickard Vågerud, ursprungligen från Orust, har i många år skapat melankolisk poprock på svenska. Hans personliga och filosofiska betraktelser från våning åtta på jobbet som kriminaltekniker ger honom en unik livsberättelse som bokstavligen handlar om liv och död. Klassisk berättande pop på svenska blandas med vibbar som kan hittas ur plattor från Kents och The Nationals katalog.

Joykeeper – det Malmöbördiga bandet om albumet: ”Pass Me The Feeling Stick är ett syntpop-album som uppmanar till öppenhet mellan människor. Texterna är allt ifrån naivt klyschiga till
dramatiska och sorgliga. I låtarna hittar du unison sång, stråk-ensemble, 80-talssyntar och privata inspelningsmemos från mobiltelefon. Albuminspelningen som ägde rum på Tambourine Studios i Malmö var en veckas lekstuga med gamla syntar, körarrangemang och musikaliska idéer som uppkom på plats. Stämningen var ja till allt. Detta resulterade i ett personligt, nära men också dansant och lättsamt album som vi är väldigt stolta och glada över.”

The Flaming Sideburns – det finskargentinska rockbandet bildades 1995. Gruppen har genom åren lirat tillsammans med akter som The Hellacopters och The Soundtrack Of Our Lives vilket säger en hel del om deras musik.

Todd Snider – en folkskiva med funkelement. Todd kallar musiken själv "P-Folk” eller “Folkadelic."

Jo Yonderly – Malmöbaserade Jo Yonderlys debutalbum är en samling låtar från en artist som inte är rädd för att experimentera med olika stilar och influenser från olika tidsepoker, något som resulterat i ett eklektiskt debutalbum som balanserar på linjen mellan kontroll och kaos. Psykedelia, indie och shoegaze.

Exakt alla släpp hittas i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA