x

KRÖNIKA: Vad jag hatar

KRÖNIKA: Vad jag hatar

Igår var det Pressfrihetens dag. En av de absolut viktigaste dagarna att fira i både demokratier, diktaturer och auktoritära stater. Men jag hade fullt upp med att umgås med min hund. Det finns faktiskt saker som är viktigare än pressfrihet. Oftast, men inte alltid, handlar det då om hundar.

Kongenialt med denna dag börjar jag tänka på en smått fantastisk låt som släpptes för dryga 20 år sedan, Bear Quartets What I Hate, som ligger på bandets åttonde album My War. I den räknar Mattias Alkberg upp vad han avskyr.

"What I hate what I hate
The economic elite
Every fascist heartbeat
Every bank on the market
The most sacred consumers"

Alkberg är fantastisk. Han har aldrig vänt kappan efter vinden, aldrig på socialdemokratiskt manér gett efter för fascism och kapitalism. Aldrig tummat på någonting för att vinna popularitet eller pengar. Han är en riktig människa, under ett tidevarv där de alltmer börjar lysa med sin frånvaro. Där har du en riktig representant för arbetarrörelsen, Stefan Löfven. Där har du en person som förstår att historisk utvecklig inte drivs av blommor, kärlek eller självutnämnda humanister som viker ner sig när det börjar blåsa kallt.  

Ironiskt nog föregicks Pressfrihetens dag av en fars i TV under söndagen. "Partiledardebatt" kallas det tydligen. Återigen började jag tänka på den där fantastiska Bear Quartet-låten, och på vad jag själv hatar – eller ”avskyr”, som det heter på finsvenska.

Men innan ni får en liten lista på hatobjekt, ska jag göra något så ovanligt som att skicka en "shout out" till den här tidningen, GAFFA. De betalar som Foodora, men i utbyte råder här en frihet som skulle göra brittiska och amerikanska journalister gröna av avund. Inte en enda gång har chefredaktören eller general-managern tvingat mig att backa eller ändra på någonting som jag har skrivit. De stod upp när jag kastade skit på Nöjesguiden-ägaren HK Media, de stod upp när jag kastade skit på en av våra annonsörer, Klarna, i en krönika i tidningen, och de har fortsatt stå upp oavsett vad. Ska man bli exploaterad ska man ändå bli det med stil.

Och då har ändå en hel hög med reaktionära, äldre, vita herrar upprepade gånger mejlat både cheferna på GAFFA Sverige och GAFFA Danmark och bett om att jag ska få sparken. Jag har kallats "antidemokrat", "galning", "respektlös" och en hel del värre saker som jag inte tänker skriva här. De två sista benämningarna bär jag givetvis med stolthet. Det är vatten på en gås, om ni nu inte förstått det tidigare. 

Bristen på pengar men mer eller mindre obegränsad frihet gör också att det här inte finns någonting att förlora. Här behöver ingen smöra upp nya musikgenrer och artister som Jan Gradvall. Här behöver ingen hylla skräp på grund av risken att hamna i luven på något PR-snusk eller något gigantiskt skivbolag. Sedan finns det, precis som på andra platser, folk som ändå smörar. För att de vill passa in, för att de vill göra karriär, för att de inte har någon inre, beständig kärna, utan bara är varelser lösa i kanterna som försöker hitta en väg. De är inte Alkberg, för att tala klarspråk. Så är det. Det viktiga är att vi andra fortsätter att "avsky", så att samhällsutvecklingen inte, ännu mer, glider folket ur händerna och lämnas till företag, "starka ledare" och annat bullshit. 

Så, vad jag hatar:

Kärleksbudskap

Tool

Elon Musk

Klarna

Grimes

Karriär

Jimmie Åkesson

Kapitalism

Epidemic Sound

Säljare

Ebba Busch

Polisen

Ulf Kristersson

Banker

Fascism

Pengar

Anpassning

Vita äldre män

Borgarkvinnor

Foo Fighters

Det är givetvis mycket mer än så som hatas. Men det får räcka för tillfället. Pressfrihet va, vilken grej.

BÄST JUST NU: Alarmerande schizofren drön-techno


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA