x

Sex, droger, musik och mord – en vandring genom Chelsea Hotel

Sex, droger, musik och mord – en vandring genom Chelsea Hotel

Låt mig ta dig med på en imaginär och musikalisk resa baserad på sanna historier genom årtionden på det välkända Chelsea Hotel på Manhattan i New York. Ett hotell som alltid hade rum för kreativitet. För att få jobbet som historieberättande piccolo så behövde jag bara min erfarenhet som knarklangare med gäster som The Rolling Stones Keith Richards och gitarrguden Jimi Hendrix som jag pinsamt nog misstog för att vara en äldre dam, där jag erbjöd mig att bära "hennes" väskor. 

Du släcker de levande ljusen och går till sängs efter din sena incheckning, och sången du vaknar till nästa morgon är ljudet av trafiken utanför fönstret där solen lyser genom de gula gardinerna. Gatorna fylls av förbipasserande medan duvor flyger och tidningar ligger på marken i väntan på att blåsas iväg av vinden. 



Jag går upp för de oändliga trapporna och förbi sångerskan Nico och några andra kvinnor i Andy Warhols entourage tills jag når det välkända minsta rummet på hotellet, rum 1017, där jag knackar på. 



Ingen svarar så jag öppnar dörren och där får jag se den hittills okända fotografen Robert Mapplethorpe med en lånad polariodkamera från hotellgrannen ta sina första bilder av en kvinnlig modell. Objektet är poeten Patti Smith som igår betalade 55 dollar för att paret skulle få stanna veckan ut. Skulle de inte ha råd med nästa veckas hyra så får de betala i konst att pryda lobbyn med, som en garanti tills de har kommit på fötter ekonomiskt igen. 

Detta excentriska hotell med låg tröskel drog till sig gäster av samma excentriska kaliber och de båda bohemiska kreatörernas inträde i vuxenvärlden skedde tillsammans i hotellets kreativa sfär där paret kämpade med olika saker, Patti med sin ekonomi och Robert med sin sexualitet. Efter några år där samarbete över de kreativa genrerna skedde mellan hotellets gäster så skulle Patti gå från poet till rockstjärna och det välkända omslaget till Pattis hyllade debutalbum Horses skulle tas av just Mapplethorpe, där bådas karriärval kanske aldrig hade hänt om det inte vore för hotellet. 

Jag stänger dörren bakom mig och går ner till rum 822 med sina överväldigande ljusorangea väggar. Utanför de trånga korridorerna så svävar 20 år förbi i ett ögonkast. Istället för att knacka på så sätter jag örat mot dörren och hör att även här inne fotograferas det. Jag öppnar försiktigt dörren och får se mer än vad jag hade räknat med. Den så när som helt nakna popikonen Madonna skapar självsäker sadomasochistisk erotik inför kameran till sin kommande ökända fotobok Sex, och eftersom jag är mer blygsam än henne som är stark nog att våga visa hela härligheten för världen så stänger jag dörren snabbt igen. 



Jag går ner några trappor mot korridoren där rummen börjar på 400 och tiden kastar oss bak några decennium. I rum 415 bor utåtriktade legendariska artisten Janis Joplin och jag stannar till i korridoren när rum 424 öppnas och lika välkända Leonard Cohen smyger ut för att knacka på och bli insläppt hos Janis. När jag själv når fram och öppnar upp dörren så ser jag Janis ge Leonard oralsex på den obäddade sängen, medan limousinerna väntar på gatan utanför. Attraktionen låg inte i utseendet utan i den musikaliska kreativiten och det var en flyktig kändisromans. 



Nere i rum 211 har Bob Dylan äntligen somnat efter att ha stannat uppe i flera dagar för att skriva sitt drygt elva minuter långa opus Sad-Eyed Lady Of The Lowlands till sin fru Sara Lownds, vilket likheten i efternamnet och titelns sista ord avslöjar om inte annat. Hennes silkeslena hud och månskenssimmande ögon beskrivs poetiskt i denna musikaliska kyss till hans sanna kärlek. 



Jag sätter mig ner och vakar över honom i vad som känns som ett decennium innan han vaknar upp på en ny plats och är mer klarspråkig än någonsin. Borta är alla mystiska liknelser och istället är han som en öppen bok i den lika enkelt titulerade nya melankoliska låten Sara, där han ännu en gång besjunger sin kärlek till henne, men denna gång för att hon inte ska lämna honom. Han skulle till slut tappa bort henne bara för att försöka hitta Gud istället i slutet av 70-talet, men minnena och textraderna skulle bestå. "Stayin' up for days in the Chelsea Hotel, writing Sad-Eyed Lady Of The Lowlands for you."



Tillbaka på hotellet en våning ner skulle en kärlekshistoria sluta ännu värre. Jag sätter i nyckeln i låset till rum 100 där basisten Sid Vicious från nyss nerlagda punkbandet Sex Pistols har checkat in med flickvännen Nancy Spungen. Båda är heroinberoende och jag avvaktar med att öppna då jag hör ett skrik som ska få alla andra historier och rum att kännas obetydliga i jämförelse. En hemsk syn uppenbarar sig för mig när jag till slut tar mod till mig att öppna och ser Nancy ligga död i badrummet med ett knivhugg i magen. Deras instabila förhållande hade kommit till vägs ände på Chelsea Hotel där Sids kniv var mordvapnet och han var den anklagade som några månader senare själv dog av en heroinöverdos släppt mot borgen i väntan på domen. Punken dödförklarades med andra ord på hotellet som ofta räknas som födelseplatsen för otaliga kreativa karriärer. 



Sedan dess har flera gäster påstått sig se Sid och Nancys andar på hotellet, men om spöken finns på riktigt det lämnar jag obesvarat. Samtidigt som jag checkar ut ihop med dig som läser detta och svävar vidare ut i den kalla och hårda New York-natten, för att försvinna likt vinden som blåser bort tidningarna på marken. 

LÄS OCKSÅ: 43 färska skivor du bör kolla in


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA