x

LISTA: 10 förbisedda album från 2021

LISTA: 10 förbisedda album från 2021

Varje fredag sitter jag med en lista över färska skivsläpp. Det brukar sluta med 30 till 50 tips varav i bästa fall fem till tio av dessa album är recenserade av GAFFAs skribentkår. Du kan ju själv förstå att vi ibland missar att highlighta viktiga släpp.

Så för att stilla det där dåliga samvetet passar jag nu på – i halvårssammanfattningens tid – att ge lite extra shine till tio skivor som bär på något alldeles extra. Alltså tillräckligt för att en sönderlyssnad musikjournalist ska vakna, reagera och känna att: “fan, så här bra kan det faktiskt låta ibland!”

DijahSB – Head Above The Waters

Toronto-baserade Dijah påminner oss om när old school-hiphop bröt igenom för att senare kommersialiseras. När boom bap-trenden hade sin mest kreativa peak. Det är fantasirik hiphop om att kämpa men ta fajten med positiva vibbar, softa beats och syntloopar. Musik som gjord för en tur med en sliten amerikanare på Los Angeles solblekta gator. 

Poté – A Tenuous Tale Of Her

Det är ingen nyhet att bolaget Ninja Tunes är mästare på att sajna till sig det mest intressanta i electronicaväg. I år presenterade man Poté som skapar intensiv, eklektisk och inte alltid så dansvänlig dansmusik, som kan flörta med popstrukturer men också vågar vara experimentell och svävande.

Sons Of Raphael – Full-Throated Messianic Homage

Det finns hopp om mytomspunnen brödrarock. Som konstellation påminner Sons Of Raphael om det ack så saknade bandet Girls. När man lyssnar på musiken känns det som att den här duon under hela sin uppväxt har hållits instängd av nån helgalen sekt, men har tagit sig ur den och bearbetar det hela med att helhjärtat satsa allt på musiken som kort och gott ska handla om “änglar och djävlar”. Om det är så? Ingen aning, allt är bara spekulationer från min sida, men låt oss leva i den storyn för en stund.

Natalie Bergman – Mercy

Vi snackar kristen (bli inte avskräckt nu) indiepop med tydliga soulförtecken från den ena halvan i Wild Belle. Rent soundmässigt kan musiken jämföras med Saults retrosoul-passager på förra årets mästerverk till album, Rise och Black Is, men här tar Natalie Bergman alla chanser hon kan att hylla den där guden. Och det är en hängivenhet som fascinerar även om du som lyssnar är troende eller ej.

Female Species – Tale Of My Lost Love

Som Fredrik Langrath så tydligt påpekade i sin special om Numero Group så missar vi gärna att uppmärksamma musiksamlingar. Ironiskt nog blev det inte heller någon recension av Numero Groups välgenomförda sammanfattning av Female Species. Den här mångbottnade gruppen var mycket mer än en "girl group" och bildades i Kalifornien 1966. Och här finns en tyngd och ett mörker som är svår att återskapa i nutiden.

Dawn Richard – Second Line

Dawn Richard ger oss afrofuturistisk experimentell electronica och detta kommer alltså från en artist som började sin karriär extremt kommersiellt med MTV:s Making The Band men som sedan en bra bit tillbaka står på egna ben och gör det med den äran. Du missade väl inte vår djuplodande intervjun med henne i GAFFAs maj-nummer?

El Michels Affair – Yeti Season 

Förmodligen nåt av det mest unika du kan få till dig i år i musikväg. Det är filmisk soul, lo-fi och turntablism-vibbar. Som ett mixtape där personen bakom hämtat inspiration från gamla Bollywood-filmer men placerat musiken i en samtida kontext. Med Yeti Season behöver du kort och gott inte leta dig fram till guldvinylerna som dammar någonstans i någon skivaffärs hörn. Här får du allt serverat med ett klick – i sann 2021-anda.

Benny The Butcher – The Plugs I Met 2

Benny The Butcher är en del av Buffalos Griselda Crew och ligger bakom Black Soprano Family. Han är gravt inspirerad av 90-talets hiphop-scen med Wu-Tang Clan och Mobb Deep som förgrundsfigurer. 2020 släppte han ett av det årets bästa hiphop-verk i form av Burden Of Proof och tro fan att han skulle panga ut även en av 2021 års bästa plattor i form av The Plugs I Met 2. Den här gången i samarbete med Harry Fraud.

Pink Stones – Introducing… The Pink Stones

Om du är ett fan av country/americana men gärna vill ha det lite smutsigt och slackerbetonat – tänk typ Silver Jews – då är Pink Stones sannerligen något för dig. Man liksom hör att det är ett gäng unga nyfikna slynglar som ligger bakom det här. Som läst på bra, men därefter utvecklat musikscenen.

Triptides – After Echoes

Frasen “if it ain't broke, don't fix it” dyker gärna upp när man lyssnar på Triptides med rötterna i Bloomington, Indiana. Deras musik är som hämtad från den amerikanska västkustens psykedeliska scen. Alltså så som det lät när det begav sig. Här har man inga tankar om att direkt utveckla ljudet utan istället fokusera på originalsoundet och spejsa ur. Kanske ge det hela en något poppigare skrud.

En spellista med alla tio album hittar du här. Bara att plocka ut det som lockar mest!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA