x

KRÖNIKA: "Jag skulle inte skriva någonting alls"

KRÖNIKA: "Jag skulle inte skriva någonting alls"

Jag skulle aldrig skriva om Nils Nisse Einár Grönberg, om Enskedesonen som fick sitt genombrott med Katten I Trakten, om musikvideon som tillägnas hans kompis som sköts till döds i hemkvarteren, hans medverkan i Dramatenuppsättningen Nico Spfinx Of Ice (om självförbrännande musikern och Velvet Underground-musan Nico), samarbetet med Sebastian Stakset, om EP:n han arbetade på eller att han 2020 vann tre kategorier vid Grammisgalan som Årets hiphop, Årets nykomling och Årets artist och ödmjukt och med glimten i ögat sa att det var nästa album som skulle bli hans bästa. 

Jag skulle inte skriva någonting alls, inte en enda journalistisk text till skulle jag skriva. Vill inte vara en del av det maskineri som Sebastian Stakset beskriver i sitt senaste Instagram-inlägg: ”Jag är så fkn trött på allt dödande. Jag är så förtvivlad över alla dessa föräldrar som måste begrava sina barn. Jag är så trött på media som bär ett enormt ansvar. Hela dagen har de jagat mej för en kommentar. Här har ni en kommentar: Ta erat ansvar. Hedra alla dessa ungdomar som ni hedrar Nisse. [...] Jag är så trött på musikindustrin som kapitaliserar på dessa ungdomar och låter publiken sitta som åskådare i en gladiatorerna...”

 
 
 
 
 
Visa detta inlägg på Instagram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett inlägg delat av Disciple of Jesus Christ (@sebastianstakset85)

Backa bandet till 2018. Jag skulle skriva om Jahseh Xxxtentacion Onfroy. Skulle skriva om honom den sommaren han, liksom nu Einár, blev skjuten på öppen gata. Ingen här i Sverige hade egentligen gjort det, det hade varit som en radioskugga. Jag skulle skriva om de tusentals unga kids som fanns i hans hängivna fan-base, om de personliga emo-texterna, life-force-känslan han ingöt i sina speeches, om Wednesday Adams, som var hans favoritkaraktär, och om hans mystiska och komplexa persona. 

Skulle skriva att jag tror jag förstår vad Billie Eilish menar i videon hon postade efter X:s död: ”Jag fattar ... Han var komplicerad, men utom allt det, var han någon som liksom fastnade hos mig ... jag tror inte han var mänsklig, han trodde inte han var mänsklig, minns vi pratade om det ... det finns saker jag gått igenom som jag inte skulle gått igenom om det inte vore för honom ...” 

Skulle också, om jag vågade, skriva om hans relation till Rudolf Steiner via de böcker som influerat honom, The Golden Beatle och Master Key System, om reinkarnation och det kusligt elitistiska tänk, som finns som en skugga i Antroposofin det nästan inte talas om, och som eventuellt skymtade hos Onfroy. 

Med tanke på den råa verklighet han levde i, var det kanske inte konstigt om han oreflekterat plockade upp idéer som ligger i linje med den New Thought-våg som flödar på sociala medier, tänk Law Of Attraction, Rhonda Byrnes The Secret och så vidare.

Jag skulle skriva att jag spekulerat i om han bluffade och kallblodigt skapade den här karismatiska karaktären, att jag inte ens vet om jag kan kalla hans musik bra eller om han säger något i sina tal som någon annan inte sagt. Att det inte spelar någon roll, att det handlade om något annat mer svårdefinierat, att det som var grejen med Xxxtentacion handlade om det Billie Eilish pratar om. 

Jag skrev aldrig den texten. Redan då insåg jag att jag inte kan av så många olika skäl, jag visste inte och vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mej till våldet som kantade hans liv. Att skriva i det offentliga rummet, är att samtala utan att veta vem du pratar med, du kan aldrig ta tillbaka det du sagt. 

Det här är min dagbok och jag skriver för ingen.

”What's the 27 Club? We ain't making it past 21” 

LÄS OCKSÅ: Einár död 19 år gammal – detta har hänt


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA