x

Musik med nerv – håll koll på Melén

Musik med nerv – håll koll på Melén

På den delen av den svenska indiescenen där man gärna jobbar med en lika elektronisk som akustisk ljudbild har Melén skapat sig ett eget skrå. Härifrån hörs artistens röst i utdragna toner och gärna i olika stämmor samtidigt.

– Till stor del är det nog en undermedveten påverkan från musiken jag lyssnar på mest, typ Bon Iver, The Japanese House och Big Thief med flera. Utöver det tror jag att min bakgrund av att ha sjungit en del jazz har fått mig att vilja använda sången mer som ett instrument, snarare än en ensam pop-lead “in your face” liksom. Jag tycker att det blir mer intressant när harmoniken visar sig genom instrumentala sånginsatser i produktionen istället för att det är noggrant arrangerade och bestämda ackord för alla instrument redan från början. Det är också något speciellt som händer när en ton ligger kvar över tid och får olika funktioner i olika ackord, sånt gillar jag!

Det tog en stund för Astrid Melén att ta steget ut och skapa egen musik. Istället lärde hon sig spela en rad covers.

– Att jag inte vågade skriva eget handlade nog kanske lite för mycket om att jag tyckte att jag var dålig på engelska, haha. Men under den tiden lyckades jag nog ändå hitta mycket av mitt egna uttryck och sound, eftersom jag inte ville kopiera originalversionerna. 

Med en halv vers i bagaget på en "halvdålig låt jag skrev med mitt kompisgäng i sjuan” sökte hon in till singer-songwriter-linjen på Rytmus musikgymnasium i Göteborg. 

– Där började jag till slut skriva eget, om än i början lite motvilligt, och så småningom dök jag in mer i producerandet. På den vägen är det!

Du är för närvarande aktuell med debut-EP:n Mind/Math. Vad var din största utmaning med den och vilken del är du mest nöjd med?

– Deadlines var nog den största utmaningen – jag tog verkligen många av besluten i produktionerna under sista natten innan mixning, haha. Samtidigt vill jag ändå tänka på låtarna som genomarbetade, det handlade snarare då om vilka ljud som skulle få ta plats på vilka ställen och vilken karaktär de skulle ha. Men jag tänker också att det är viktigt att låta musiken få vara spontan och att då och då våga förlita sig på ens snabba impulser, även om själva grundvisionen är genomtänkt. Det tycker jag att jag lyckats med och jag är nöjd över att ha hittat en ljudbild som balanserar mellan akustiskt och elektroniskt på ett fint sätt. Det gör mig också väldigt glad över att ha kunnat få med mig så fina och otroligt duktiga vänner på olika håll i processen, och helt enkelt att min debut-EP blev färdig till slut! 

Jag är personligen väldigt glad i Out som börjar suggestivt men mynnar ut i ett gott taktfast tempo. Kan du berätta lite mer om hur den låten kom till?

– Vad kul att höra! Den är faktiskt grundad på ett samplat beat från Logics egna bibliotek där jag sedan har klippt isär, vänt och flyttat runt på 16-delarna ganska mycket. Jag brukar inte använda mig av olika sample-bibliotek på det sättet, hela EP:n är mer byggd på egna grejer – typ att jag samplat mig själv eller Martin Liljeroth, trummisen jag spelar med. Men just Out var generellt en utmaning med sin lite okonventionella form och uppbyggnad, så det var skönt att fokusera på ett och samma beat och pianoriff som i princip ligger på genom hela låten. Det blev nog den första låten jag skrev där låtskrivarfasen överlappades av produktionsfasen, alltså att båda processerna skedde sida vid sida, så det var ett nytt sätt att jobba!

Vad har du annars för utgångspunkt när du skapar musik?

– Jag brukar tänka och prata mycket om musik som har “nerv”, ett lite flummigt och pretentiöst men väldigt användbart uttryck, haha! Någon beskrev det ganska fint som att det handlar om när man inte kan värja sig för musiken, att den lyckas försätta en i ett speciellt tillstånd oavsett vilket humör man var på innan man började lyssna på den. Den bästa konsten jag vet har liksom en konstant “nerv” och det är ju det som är så fascinerande, så jag känner att det är “nerven” jag försöker hitta och skapa när jag håller på. Ibland tycker jag att man lyckas, om så bara under en kort del av en låt, men då känns liksom cirkeln sluten på något sätt.

Man brukar prata om tursamma missar eller happy accidents. Kan du nämna då du med din musik har varit med om en sån tillfällighet? Att ett fel resulterade i nåt bra?

– Jag är väldigt glad över outrot i Out, som kom till när jag trackade Albin Andersson, basisten jag spelar med. Jag glömde stoppa inspelningen och han satt kvar och lekte runt över outro-ackorden, vilket jag sedan valde att spara precis så. En liknande situation hände i slutet av Pores där jag råkade kvantisera pianospåret i 16-delar, vilket i sig egentligen hade spelats in i fritt tempo från början. Så happy accidents händer, men jag skulle verkligen vilja ha mer av dem! Jag upplever att det kan vara svårt att få oplanerade saker att hända i ett program som är så pass planerat. Det måste väl finnas någon plug-in som flyttar runt på spåren i projektet helt random? Isåfall vill jag ha den!

Hur tänker du kring det estetiska i din musik? Vad vill du förmedla? 

– För mig handlar Mind/Math om balansen mellan rationalitet och irrationalitet. Typ hur vår hjärna och våra känslor jobbar mot varandra, hur vi vill räkna ut saker vi inte kan räkna ut, hur vi kan ha så svårt att greppa tid som koncept, och så vidare. Det här har jag velat framhäva även i det visuella, alltså omslaget, pressbilder och posters (som ska börja säljas snart!). Kaspian Jakobsson har gjort staty-liknande animationer av mitt ansikte, Ada Hultberg har fotat och Erika Udvardi har komponerat bilderna.

KLASSIKERN: När tortyr låter som en kärleksförklaring


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA