x

4 saker som gör mig jävligt trött angående den omtalade Adele-intervjun

4 saker som gör mig jävligt trött angående den omtalade Adele-intervjun

Titt som tätt får GAFFA erbjudande att “köpa” intervjuer till tidningen. Oftast handlar det om stora artister som Daft Punk, Miley Cyrus, Adele, Lana Del Rey. Jag totalvägrar varje gång. Om vi inte kan få en egen intervju med artisten, då får det vara. Inte mer en så. Att köpa en intervju, som dessutom oftast redan har spridits i tidigare media (oftast på engelska) är så icke exklusivt man kan komma. Med sådana här intervjuer får man också räkna med att bolag har varit inne och petat vilket i sig är journalistiskt etiskt ofattbart inkorrekt.

Så fick jag då till mig historien om den uppmärksammade Adele-intervjun som journalisten Matt Doran på den australiensiska TV-kanalen Channel 7 fick “äran” att göra. Ja, citationstecknena är på sin plats då det framkommer att kanalen har pungat ut närmare 6,5 miljoner svenska kronor för att få den gjord. Detta är inklusive resan till London men här ska även finnas inbakat en summa till bolag för att ens få möjligheten att möta upp Adele. De har alltså köpt sig tid, vilket inte är ovanligt någonstans men lik förbannat väldigt sorgligt. Det handlar alltså mer om pengar än journalistiska kunskaper och integritet och den biten gör mig ständigt trött. 

Nästa bit som gör mig trött går att länka till ovanstående detalj, nämligen att den här journalisten uppenbarligen inte har gjort sitt jobb när han “råkar missa” att han fått musiken till sig på förhand. Reser du den här långa biten, är du en av få som får i uppgift att intervjua Adele, då kikar du några extra gånger i din inkorg efter musik. Alternativt att du påminner bolag om att du fortfarande inte har hört albumet. Han blev avstängd två veckor. Borde blivit två år. Okej, skoja, men ni fattar. Det här är bara klantigt.

Nummer tre som nästan gör mig mest trött av allt: nu visar det sig att Sony äger rättigheterna till intervjun och inspelningen och med det sagt så vägrar de lämna över den till kanalen. Hur har vi ens kommit dit? 

Att ett skivbolag och en artist har rätt att kika igenom “pratminusen” innan publicering är helt i sin ordning. Ber man om detta är det fritt fram i min värld. Det kan ha blivit misstolkningar på vägen, man kanske vill klargöra eller förtydliga saker. Men nu snackar vi helt andra nivåer av kontroll. Här har det alltså skrivits in i detta miljonkontrakt att Sony har rättigheter till hela intervjun, “veto right”, och i och med denna fadäs av journalisten släpper de inte inspelningen till Channel 7.

Det som emellertid media och folk har reagerat mest på är information som inte är styrkt: att Adele skulle ha lämnat intervjun efter att hon fick reda på att journalisten inte lyssnat på hennes musik. Vissa hävdar nämligen att intervjun i själva verket blev längre än avtalat (20 minuter blev till 29 minuter) medan andra menar att hon “stormade ut” efter att det framkom att journalisten inte gjort sitt jobb. Att folk häver ur sig skit på artisten och med det missar hur musikbranschen fungerar (se mina tidigare tröttframkallande exempel), det är min trötma nummer fyra och den går även ut över den delen jag är väldigt insyltad i: media. För mycket fokus på personen, alltid.

Nåväl, vi låter "stormade ut eller inte stormade ut-biten" vara för stunden, innan vi vet mer. Den här historien styrker emellertid min tanke om att ALDRIG köpa en klar intervju eller köpa sig tid med en stjärna (LOL! Sådana pengar finns inte, om det ens skulle vara aktuellt). Faktum är att jag inte känner något större intresse att dela med mig av artiklar där bolaget kan gå in och peta eller ha “veto”. Och till syvende och sist så bär den här jordgloben på så mycket mer intressant musik, artister och band att det alltid finns ett alternativ. Kanske rent av musiker som inte får tillräckligt med utrymme. Låt oss då istället fokusera på det.

LÄS OCKSÅ: Journalisten gjorde bort sig i intervju med Adele – blev avstängd


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA