x

KRÖNIKA: Ett fenomen ingen behöver – ”country-fluencern”

KRÖNIKA: Ett fenomen ingen behöver – ”country-fluencern”

Det är sannerligen en fascinerande tid vi lever i. Som en bilolycka – sorglig men fascinerande. Efter den vanliga influencern, gangster-influencern och Gud vet vad-influencer, så är det alltså dags för nästa epok i detta totalt meningslösa maskineri – country-influencern. Vi bestämmer att vi kallar denna karaktär ”country-fluencern”, för enkelheten och snärtighetens skull.

Det är ju med sorg jag ser hur countryn har förändrats under 1900-talet in i vårt 2000-tal. Från att vara en smältdegelsgenre rätt ur den komplexa amerikanska myllan till en slätstruken, maktkonformistisk och urvattnad pajasgenre. Woody Guthrie hade ett klistermärke på sin gitarr där det stod ”This machine kills fascists”. Gräddan ur dagens Nashville-scen ställer sig gärna framför Trump och sjunger vad fan det nu är för dravel de sjunger om. Veka oppurtunister alldeles för svaga för att göra något slags motstånd.

Det finns en meme som fångar utvecklingen väl. Se nedan.

 
 
 
 
 
Visa detta inlägg på Instagram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett inlägg delat av Cozy History Memes (@cozyhistorymemes)

Det är givetvis inte så här enkelt. Som all musik har också countryn sugits upp i ett kapitalistiskt maskineri, som alltid tenderar att förstöra allt som är antikonformistiskt och subversivt. Men genren har ju också delats i alla möjliga genrer, som är mer eller mindre populära och mer eller mindre revolutionära.

Här i Sverige har genren behandlats styvmoderligt och ofta blandats upp med dansbandsgenren utan vidare separation. Mycket kan man säga om Jill Johnson, men att hon gjort ett hästjobb för att föra fram genren, och urskilja den som någonting helt eget, i det här landet går det inte att förneka. Problemet när något hamnar på SVT är att det blir lite för populärt lite för snabbt. En organisk och succesiv genretillväxt förbyts i ett radikalt hopp. Det är då vi får sådant som ”country-fluencers”.

”Country-fluencer” är egentligen ingen person, utan ett kort tillstånd. Det är den korta stund på året då Stockholms kändiselit besöker den (tänkta) årligt återkommande Countryklubben på Münchenbryggeriet. Influencers gillar helt plötsligt country får jag visat för mig på sociala medier. Jag ser några av the usual suspects, när det vankas countrykonsert i stan, men betydligt färre än vanligt.

Sedan är det inget fel på arrangemanget som sådant, ur musikaliskt hänseende. Biljetterna säljer slut på sekunder. Men, klär man ut sig i en ”bra countryoutfit” så kan man bli en av de lyckliga 50 personer som släpps in ändå – trots att det är ”slutsålt”. Tänk er motsvarande med en ”Hiphopklubben”, ”den som har bäst hiphopoutfit kommer in trots att det är slutsålt”. Väl inne kan man köpa en exklusiv tröja med Countryklubben-tryck, det finns endast 100 stycken till försäljning.

Artificiell brist, alltså. Ett välbeprövat trick och säkert ännu mer gångbart nu, när man ska slå sig fram på den kapitalistiska marknaden i en uppmärksamhetsekonomi.

Som tur är inträffar detta event bara en gång om året. Så kan vi som gillar country och dess systergenrer återigen gå på våra Northern Trail- och Rootsy-arrangerade spelningar utan att de befläckas av influencers. Dessa kapitalismens galjonsfigurer drar ju vidare till nästa grej så fort nuvarande grej inte känns ”fräsch”.

Skönt för oss vanliga country-entusiaster.

KRÖNIKA: Vad är ens cancel culture?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA