x

KLASSIKERN: Vilda humörsvängningar mellan lycka och sorg

KLASSIKERN: Vilda humörsvängningar mellan lycka och sorg

The Cures tionde album Wild Mood Swings är ett av deras mest underskattade och i år är det 25 år sedan det gavs ut. GAFFAs Jim Knutsson färdas tillbaka i tiden för att bejaka de vilda humörsvängningarna mellan lycka och sorg. 

Want inleder albumet med ett begär av allt utom det man redan har, något nog varje människa kan känna igen sig i. Där man ständigt är på jakt efter nya kickar. Mer alkohol att dricka, mer drömmar att uppfylla, mer droger att ta, mer lust, mer lögner att gömma sig bakom, mer kärlek. Det enda som det till slut inte finns mer av är tid och hopp. Och på ett sätt så är det denna oförmåga att någonsin bli helt tillfredställd som driver en och förgör en på samma gång.

En simpel, repetitiv men också förförande melankolisk gitarrslinga tonsätter begäret och drömmarna.



Efter den trevande inledningen vinner skivan över en genom helheten istället för genom hitsinglar men det var som om tiden till slut hade sprungit ifrån bandet när skivförsäljningen började dala. Det skulle vara en lögn att säga att det är ett av bandets starkaste verk, men skivan är definitivt underskattad. 

Deprimerande This Is A Lie är storslagen med sina stråkar och följs upp av oväntade och experimentella The 13th där bandet låter som en lustfylld mariachi-orkester. Humörsvängningarna är tydliga och den sistnämnda är en riktig vattendelare då vissa fans önskade att det bara var ett dåligt skämt. Är man bara öppensinnad så kan man njuta av resan som The Cure tar med oss på och i slutändan så landar den med en god känsla i kroppen.



Där finns en märklig attraktionskraft i de blygsamma och mjuka låtarna som inte kräver ens fullständiga uppmärksamhet, utan sakta smyger sig på. Fantasifulla och poetiska texter levereras av frontmannen Robert Smiths utsmetade röda läppstiftsbetonade läppar om en attraktionskraft som ofta bara finns när den är omöjlig att uppnå. Och som kan försvinna lika snabbt när möjligheten till den uppstår.



Mint Car är en svängig och perfekt popdänga som badar i solljus och smakar jordgubbar, oväntat nog skriker sångaren här ut sin glädje. Man kan dock tolka det som ironiskt om man är cyniskt lagd. Skivans största behållning försöker konkurrera med hitsingeln Friday I'm In Love från föregående album Wish, men faller kort genom att mainstreampubliken hade hunnit försvinna igen under de fyra år det tog att följa upp föregångaren.



Den nya bilen kraschar dock snabbt innan det är dags för ett fejkat glädjerus. Som kanske är baserat på den enorma framgången som medföljde efter förra albumet, och de falska leenden som då följer när man måste besvara kärleken från den stora massan som tidigare har ratat en. Och så är allt plötsligt borta en dag, lika snabbt som det dök upp.

Jazziga Gone! handlar om när allt är fel och man vill stanna kvar i sängen, men de mörka molnen skingras snabbt av den levnadsglada och svängiga musiken. Och det upplyftande budskapet är att världen inte slutar snurra, och att man därför får se till att hoppa på och åka med på åkturen. Att vältra sig i depression och självömkan kommer inte att lösa problemen. Ett budskap som skrämde bort många av fansen som håller tidiga nattsvarta verk som Pornography högst.



Lika snabbt ändras humöret igen när ett tungt ämne som kärleken till droger och Kurt Cobains självmord tas upp i Numb. En tragisk händelse som hade skett mellan utgivningarna av Wish och Wild Mood Swings och där droger inte längre finns till för att söka kickar, utan för att döva smärtan. För att ta bort alla känslor man känner. Och Smith avslutar med att sjunga "And that makes me cry" för att visa på att han själv inte är där vid avgrundens rand längre.

Visst hade albumet tjänat på att vara kortare men det går inte heller att undervärdera låtar som  stråkbetonade Treasure. Där man uppmanas att komma ihåg folk med ett leende när de lämnar, istället för att gräva ner sig i sorgen. 



LÄS OCKSÅ: The Cure gör 2 spelningar i Sverige


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA