När GAFFA når henne på telefon i hennes hem strax utanför Liverpool är det ganska lite som antyder hennes stjärnstatus. Inte så att jag förväntar mig divalater men Rebecca Ferguson är så blyg, tyst och svårpratad att det är svårt att föreställa sig att hennes dagar består av intervjuer, arenakonserter och resor. Liverpoolaccenten är ibland så bred att det är svårt att hänga med.

 – Folk brukar säga att jag framstår som väldigt blyg, och det stämmer i viss mån, säger Rebecca Ferguson. Men samtidigt är jag väldigt självsäker. Åtminstone numera. Och jag har alltid varit tystlåten, det kan inte en tv-show förändra. Men jag är starkare och mindre naiv än tidigare. Plötsligt har personer omkring en åsikter om vad man gör och borde göra. Då får man vända sig till sig själv och inse att så här kommer det att vara nu, men samtidigt förstå att det bara är jag själv som bestämmer i slutändan.

Det är tydligt att Rebecca Ferguson inte är någon klassisk tv-produkt i stil med X-Factor-pojkbandet One Direction, där fem bildsköna ynglingar valts ut för att charma flickhjärtan och håva in pengar till storbolag.  Hon skriver sina egna låtar och sätter sina egna villkor. Hon råkar bara ha funnit sin väg via en hyperkommersiell tv-show.

Debutalbumet Heaven som kom ut i Sverige i slutet av mars beskriver Rebecca själv som "honest and soulful". Producerat av bland andra Eg White, mannen bakom Duffy och Adele, är det svårt att inte dra paralleller till just dessa artister. Modern kommersiell soul i en vintage-skrud som blandar Motown med Philadelphia-soul och piano-ballader.

Som största inspiration nämner Rebecca Whitney Houston, och hon förklarar att hon fortfarande är i chock efter stjärnans plötsliga död.

– Jag ville så gärna hunnit träffa henne och berätta hur mycket hon betytt för mig. Jag började tro att det kanske fanns en chans att jag skulle få göra det nu och så händer det här. Det är så tragiskt. Jag ställde mig upp och skrek "nej! Inte Whitney!" när jag fick höra det. Jag brukade vilja vara henne när jag var mindre. Hon hade en sån otrolig genomslagskraft och var så väldigt begåvad.

En annars lite oväntad favorit är den nya svenska housedemonen Avicii.

– Jag har lyssnat mycket på Avicii det senaste. Han är verkligen bra. Och jag älskar att han och andra houseproducenter ofta samplar gamla soullegendarer som jag beundrar. Han har fattat grejen.