Artisterna du måste se på Way Out West

GAFFA guidar till konserterna du inte får missa på Way Out West 2012, såväl i Slottsskogen som på stadens klubbar.

Torsdag:
Refused - 20:30 Azalea
The Black Keys - 21:40 Flamingo
TNGHT - 00:00 på Världskulturmuséet
Madeon - 01:30 på Världskulturmuséet
Bob Mould - 00:15 Trädgårn
Cloud Nothings - 01:45 Trädgårn

Fredag:
Jean Grae - 18:15 Linné
Bon Iver - 21:00 Azalea
Blur - 22:15 Flamingo
Adam Kanyama - 01:00 Yaki-Da
F.O.O.L. - 01:45 Världskulturmuséet
Niki & The Dove - 01:45 Trädgårn

Lördag:
Ornette Coleman - 16:15 Azalea
A$AP Rocky - 16:30 Linné
Common - 17:30 Flamingo
Frank Ocean - 20:00 Flamingo
Kraftwerk - 22:20 Flamingo
AraabMuzik - 01:30 Världskulturmuséet
Ingrid - 01:30 Trädgårn
Galantis - 01:30 Valand

Varför du ska se de här konserterna?

Refused
Av alla osannolika och omöjliga återföreningar som går att drömma om har Sverige länge kunnat stoltsera med att ha den som varit i princip globalt accepterad som mest omöjlig. Hur många gånger det än insisterades och arvodena höjdes svarade Refused ändå alltid nej varenda gång. Tills 2011 blev 2012 då, och Refused plötsligt ställde sig på scen i Umeå. Och sedan igen på Debaser Medis i Stockholm, där de systematiskt rev ner lokalen bit för bit. Världens bästa hardcore-band är tillbaka. Stagedive:ande är obligatoriskt på torsdag. 

A$AP Rocky
Hela det kollektiv som kallar sig för A$AP Mob är ytterst medvetna om att det krävs något speciellt för att uppmärksammas inom hiphop-världen idag, och det klaraste beviset för det är ledaren och galjonsfiguren A$AP Rocky. När han är som allra bäst, som i den av Hit-Boy producerade "Goldie", och framför rätt publik, som den kort och gott galna på Roskildefestivalen i juli i år, är han smått omöjlig att stoppa. Och lär vara så även i Göteborg på lördagen. 

Frank Ocean
Vilka ord ska användas för att lyckas säga det som inte tidigare sagts om denne Frank Ocean? Debutalbumet channel ORANGE knockade mer eller mindre samtliga västvärldens musikredaktioner med sin oerhörda ärlighet och chockerande begåvat sammansatta musiklandskap. Frank Ocean är redan nu en världsstjärna, men Way Out West-publiken är inbjuden för att se hans första trevande steg på den stora internationella scenen. Missa det inte. 

Blur
De var ett av 90-talets onekligen allra största och mest trendsättande band, och ett som lyckades bli störst i världen på sitt allra egna sätt utan att vika sig för någon. Och bara några veckor sedan släppte de ett av karriärens allra bästa låtar, 24 år efter att Blur grundades på en konstskola i London. I helgen spelar de med största sannolikhet för sista gången någonsin i Sverige, en tillställning som garanterat kommer att locka till sig många tårar i Slottsskogen. 

Jean Grae
Det finns få som är så bitska som Tsidi Ibrahim kan vara när hon kommer igång ordentligt, få som har samma omedelbara knäpp över till total aggression och koncentration. Det är tack vare detta som hon som kallar sig för Jean Grae är en av underground hiphopens mest omtyckta och inspirerande namn, och också varför hon titt som tätt jobbar med vännerna Talib Kweli och Mos Def. Jean Grae är 16 år in i karriären fortfarande en hyperintressant hiphop-akt, och ett av de mest spännande namnen på årets festival.

Ornette Coleman
Hur många på Way Out West kan skryta om att ha vunnit Pulitzerpriset, eller ens varit i närheten av att vinna ett pris av dess dignitet? Eller hunnit släppa över 50 album, som samtliga mer eller mindre räknats in det som kallas för den amerikanska populärmusikens kanon? Och samtidigt inspirerat världens bästa hardcore-band som också spelar på Way Out West? Bara Ornette Coleman, den 82-åriga legendaren och jazzmannen from Fort Worth. Att se honom spela i Slottsskogen är en engångsföreteelse och en ynnest.

Common
Han är TV-aktör och en skådespelare med tiotalet filmroller till sitt namn. Han är en dokumentärälskare och en för den grenen av filmkonsten välkänd berättarröst, och i allra högsta grad detsamma inom hiphop. Common är sin generations kanske mest begåvade berättare, rappare, historieskapare och marknadsförare av hiphop-konstens många element. På alla sätt och vis aktuell och i hög form med mycket imponerande The Dreamer / The Believer från förra året, och den kommande G.O.O.D. Music-samlingen är Common än idag ett av de största hiphop-akterna som finns på denna planet.

Kraftwerk
Det går knappt att föreställa sig hur elektronisk musik skulle låta eller se ut om det hade varit så att Kraftwerk aldrig hade grundats. Eller för den delen hur modern popmusik skulle formas utan deras melodiska inslag över karga, hårda rytmer. Få band har varit så viktiga för sin omgivning som Kraftwerk. Att de spelar här överhuvudtaget är smått otroligt. 

The Black Keys
Dan Auerbach och Patrick Carney kan knappt ha trott det själva när deras skräniga bluesrock plötsligt blev mer och mer uppmärksammad, av större och större medier, att spelningarna började bli tvungna att hållas i större och större lokaler. Med ett av årets mest hyllade album med sig spelar The Black Keys på Way Out Wests största scen i år, och det känns ändå helt logiskt.

Bon Iver
För bara några år sedan pratades det bara om en skäggig typ som drog ut i skogen med några mikrofoner och ett par akustiska gitarrer efter att ha blivit dumpad, totalkraschat med sitt band och allmänt bränt ut sig. Idag pratas det om niomannabandet som lockar 25000 personer samtidigt som Bruce Springsteen & The E Street Band spelar på Roskildefestivalen. Bon Iver är idag ett alldeles makalöst liveband som får de största scenerna att kännas intima och magiska. Låga odds på att detta blir Way Out Wests största höjdpunkt i år.

Niki & The Dove
När det där inledande mullret i "DJ, Ease My Mind" ljöd ut över Roskildepubliken hördes ett jubel som betydde ingenting annat än att Niki & The Dove är de oförnekligen största kommande stjärnorna på den svenska musikhimlen.

AraabMuzik
På samma festival, på dess nyaste och mest malplacerade scen menad för elektronisk dansmusik men försatt ute på campingområdet, fick AraabMuzik öppna årets festligheter i Roskilde. Han gjorde det framför närmare 15000 personer i gassande sol och brinnande fingrar, ständigt bankandes på sin MPC i en fascinerande föreställning av hur instrumentell dansmusik kan vara. 

Ingrid
Johanna Beckman, John Eriksson, Christian Karlsson, Lykke Li, Peter Morén, Coco Morier, Tomas Nordmark, Nille Perned, Jonas Torvestig, Pontus Winnberg, Andrew Wyatt, Björn Yttling, och Joakim Åhlund. På samma scen. Samtidigt. Vad mer behöver sägas egentligen? 

Galantis
Det går inte att blunda för att elektronisk dansmusik, eller så kallad klubbmusik, är på god väg att ta över musikvärlden helt och hållet. Och inte heller kan Sveriges roll i detta övertagande att förnekas. Att Pontus Winnberg, Style of Eye och Carli bestämt sig för att göra slag i saken och kalla sig för Galantis kan knappast göra någon besviken.

F.O.O.L.
På Dans Dakar, på Emmaboda, på Roskilde, och snart även på Way Out West kommer Oliver Nilsson och Rasmus Hermansen att med oetiska mängder bas och frenesi ha satt sin hardcorestinne electrostämpel. F.O.O.L. live är en enda stor gungande moshpit, med skogstokiga maskprydda män som gängledare, och på god väg till ett enormt internationellt genombrott.

TNGHT
Den ena hänger och producerar musik med Diplo, den andra producerar musik och hänger med Kanye West. Lunice och Hudson Mohawke är långt ifrån främmande till att vara i det allra mest bländande av rampljus, och med det kusligt härliga nya hiphop-rotade projekt de kallar TNGHT i bagaget är de mer än redo att få Göteborg att gnida sig fördärvade till bastonerna.

Madeon
Bara allvarlig och på gränsen till farlig ADD och populärkulturella överdoser kan förklara den musik som den 18-åriga fransmannen Hugo Pierre Leciercq skapar. Under namnet Madeon har han på väldigt kort tid blivit en YouTube-sensation tack vare sitt pussellika sätt att matcha ihop all möjlig musik in till ett intensivt pumpande, och fascinerade spektakel, som är ännu mer förvirrande och underhållande live.

Cloud Nothings
När Dylan Baldi spelar gitarr finns det ingen chans att du hör någonting annat än att Dylan Baldi spelar gitarr. All musik som Cleveland-sonen skrivit och varit överhuvudtaget intresserad av låter som en vägg av oljud, och hans band Cloud Nothings är ett av de allra bästa idag på att tillföra en vildsint punkig energi till liveframförandet av densamme.

Bob Mould
Utan Hüsker Dü hade väldigt rockmusiken som vi känner den inte låtit likadan. Rockikoner som Kurt Cobain och Dave Grohl, Billie Joe Armstrong och en miljon andra gamla punkälskare hade aldrig börjat spela själva om inte för Bob Mould och hans band. Med många år som soloartist bakom sig är Bob Mould idag en stabil pjäs att räkna med både på skiva och live inom rockvärlden.

Adam Kanyama
16 år är ingen ålder. Men Adam Kanyama får sina 16 år att låta betydligt äldre och visare ut än vad hans anlete och ram avslöjar. Alla med någon sorts maktposition inom svensk musik har påstått att unge Adam är framtiden, den stora kommande svenska rapparen, en talang utan dess like. Och de har helt rätt.