LÅT FÖR LÅT: New Found Land – New Found Land

"Gränslös svenska omfamnar kreativa rytmer", skriver GAFFAs Hans Larson i sin recension av New Found Land och det är ju en kort och kärnfull sammanfattning av vad man får höra. Men hur lyder historierna bakom detta mångbottnade verk? Vi bad personen bakom New Found Land, Anna Roxenholt, leda oss från låt till låt, från början till slut och resultatet ser ni här nedan.

Tips: lyssna på skivan via Spotify samtidigt som du läser om låtarna.

Nu överlåter vi ordet till New Found Land:

1. Only My Winnings

Öppnar plattan med ett straight beat och existentiell ångest. Den sätter tonen för resten på nått sätt. Gillar att tuban och syntharna smälter samman till ett. Det låter så varmt. Texten är väldigt mörk. Många av mina texter är nog det även om jag nog inte ser mig själv som någon jättemörk person. Jag skriver av mig ångesten, kammar mig och lämnar vidare det jobbiga till lyssnarna. Hehehe.

2. Mirror

Jag kände det i kroppen när jag gjorde demon. Detta kommer bli en hit. Nu toppar den listor i Europa. Rätt coolt ändå. Fastän jag hört Mirror förmodligen tusen gånger nu, så är jag inte trött på den. Så är det verkligen inte med alla mina låtar ... speciellt från gamla skivor. De kan vara rätt jobbiga att lyssna på.

3. Everything Works

Vi spelade på en festival i Århus. Många band, bra lokal men inget folk. När headlineande bandet Miracle Fortress (Kanada) gick på var det typ 15 i publiken. Men helvete vad de levererade. Jag var i extas. Hela vägen hem till Berlin lyssnade vi på deras platta i bilen, den blev mitt ständiga soundtrack månaderna innan plattan spelades in. När vi hade en dag kvar i studion, tog jag med mig en av deras låtar och vi jammade lite ... Vi spelade in, det blev kul, så jag jobbade vidare på den och sen fick den vara med på plattan.

4. Windowsill

En kasserad (alldeles för käck) skiss blev till en mörk, dansig låt en natt i Dalslands mörka skogar. För mig blev den här låten ett viktig steg, för den tog min musik ännu en bit bort från det gamla och öppnade upp dörren till ett mer elektroniskt sound. Låten påminner mig om Tricky, som jag lyssnade mycket på i gymnasiet. Smutsigt, konstigt och svängigt.

5. The Cross

Hade jag försökt spela in redan till förra plattan, men först nu blev jag nöjd. Texten är tung men den lyfts upp av de lättsamma gitarrerna och blåset. Jag gillar själv mycket att lyssna på dystra texter med glad musik till, så ofta blir det också så när jag skriver själv. The Cross är rolig att spela live. Alla kan yla med i refrängen.

6. Nothing's Ever Been Easier

Många av låtarna jag skrev på gitarr till plattan kom inte med i slutändan. Jag är rätt så trött på singer-songwritergrejen och det är inte det jag vill spela live. Den här fick ändå vara med för jag gillar låten och det blev ett skönt lufthål där halvvägs in i albumet. Jag gör här även klarinettdebut, vore ju synd att inte dela med sig av det.

7. Down Where I Belong

Den här låten spelade vi in i någon sorts happy-clappy-version som vid mixningen inte alls kändes kul. Så jag stängde in mig på kammaren och hittade in i låten på nytt. Det blev storslaget, chimes, kyrkklockor, 80-tal, mycket av allt. Beyoncé möter The Cure typ, hehe. Trivs med den nya versionen, fast har redan börjat nosa på en mer dansig variant. Det är så jävla roligt att arra om låtar beroende på tillfälle. Snart ska jag ut på turné. Längtar.

8. It Would Mean The World To Me 2012

Den här låten har genomgått extremt många olika skepnader. Den ursprungliga versionen finns med på första plattan, men så som den låter där har den aldrig spelats live. Låten har fått åka spårvagn med umpaumpa-tuba och dansande gubbar. Här har jag valt att öppna upp den göra den dansig på ett mer drömskt vis. Flöjt/fiol-hooken som poppar upp här och där påminner mig om Fleetwood Mac av nån anledning. Mamma lyssnade mycket på dem när jag var liten.

9. The Hunter

Skivans mesta indiespår och en av de sista låtarna jag skrev innan vi gick in i studion. Jag kände att det behövdes en rökare. Passade bra att det hände en rätt knasig grej i min familj just då, så fick jag nått att skriva om.

10. Sweetness & Delight

Den här låten har en speciell air omkring sig. Jag tror det beror på att den är inspelad till största del live, med alla musiker i ett och samma rum. Max som spelar trummor var tvungen att hålla igen extremt för att inte dränka de akustiska gitarrerna och min sång. Ofta tänker man att "okok nu kommer refrängen nu maxar vi", men jag gillar att tänka tvärtom. Att ta bort kan bli en annan sorts lyft.

11. A Song We Never Learn To Sing

Jag lånade en lägenhet från mina kompisar i Wildbirds & Peacedrums en vecka i Stockholm när jag var där och jobbade. De har ett likadant piano som jag hemma när jag var liten, och på det klinkade jag fram idén till den här sången. Sen hittade jag beat på en leksakssynth som sen översattes till riktiga trummor. När skivan började bli klar slog det mig att det borde vara en duett, så jag frågade min man Moritz. Först efteråt insåg jag att det blev rätt symboliskt allting, då vi i samma veva bestämde oss för att inte längre spela tillsammans. Jag gillar att den är så doomig.

12. What Is Love

Vi var och hälsade på en kompis i New York och vi satt på en bar i Park Slope som nog var trevlig egentligen. Men jag hade en irriterad rastlös känsla i mig som bara steg. Jag ursäktade mig och sa att jag var tvungen att dra. Väl hemma i hennes lägenhet rann irritationen ur mig i form av What Is Love. Det var också första låten jag skrev till den här plattan och den satte på nått sätt kursen. Tycker att den passar perfekt som sista låt på skivan. Desillusionerat men samtidigt hoppfullt, öppnar den upp snarare än knyter ihop säcken.