Årets bästa enligt Anders Fridh

Skivor

1. Haim – Days Are Gone

Fjäderlätt, kaxigt, catchy. Syskonen Haims debutskiva känns redan klassisk, med toppar som Forever, där sången spottas fram på ett sätt som påminner om Michael Jackson. Snällt och svängigt, men ändå med stenhård kompromisslös attityd. Att prioritera bort spelningen på Way Out West känns som årets miss.

2. Black Trip – Goin' Under

Blanda Thin Lizzys twin guitars med tidiga, punkiga Iron Maiden med Paul Di'Anno på sång, och du får en fantastisk blandning. En mix som är mer melankolisk än snabb. Joseph Tholl, som också hanterar gitarren i Enforcer, bidrar med fantastiskt själfylld sång. Bland många bra svenska rockplattor så gjorde Peter Stjärnvinds Black Trip den allra bästa.

3. Gesaffelstein – Aleph

Hotfull, stundtals stenhård John Carpenter-techno. Underjordiskt muller som är både aggressivt och vackert.

4. Horisont – Time Warriors

Göteborgarnas svängiga 70-talsrock har en stabil grund. Med Time Warriors gjorde de också en helgjuten skiva, kryddat med vissa progginfluenser. Writing's On The Wall är årets skönaste UFO-hyllning.

5. Blood Orange – Cupid Deluxe

Avslappnad, släpig och soulig pop med 80-talsinfluenser. Tillbakalutad, men full av fina melodier. Perfekt för en lugn söndagsmorgon.

6. Daft Punk – Random Access Memories

Danspartyt som hyllade discopionjärerna Giorgio Moroder och Nile Rodgers. Minimalistiska gitarrer och roliga gästartister gjorde Daft Punk festliga igen.

7. Henric de la Cour – Mandrills

Manieristiskt svårmodig synthgotik. Pompöst och med känslorna utanpå kroppen. Värdigt substitut i väntan på Silverbullits återkomst.

8. Cut Copy – Free Your Mind

Lika självklart som vanligt. Australiensarnas lätta synthpop är lätt att avfärda som generisk, bara för att melodierna är så självklara. Höstens bästa dansskiva.

9. Enforcer – Death By Fire

Snabbt och med vass diskant. Speed metal som andas Kill 'Em All och slår till som en skarp pisksnärt. Enforcer når inte mästerliga föregångaren Diamonds men lägstanivån är imponerande hög.

10. Beast – Dead Or Alive

Ruffig garagerock som kröns av Maria Erikssons hesa och kraftfulla sång. Stundtals nästan episk, vilket gör den endimensionella källarrocken dynamisk.

Bubblare

Skogen Brinner – 1st

Grande Roses – Disease

Ghost – Infestissumam

Kvelertak – Meir

Upptäckt

Hittade fram till holländska Devil's Blood i början på januari. Bara två veckor senare kom meddelandet, som från ingenstans, om att de hade upplösts. Sedermera släpptes en postum, ofärdig och demoliknande skiva, men det kändes som en ovärdig svanesång. De två tidigare skivorna är dock guld för oss som älskar Roky Ericksonsk ockult rock med majestätisk sång. Tre låtar att börja med: Die The Death, Christ Or Cocaine, I'll Be Your Ghost.

Trend 1

Kul med Daft Punks Giorgio Moroder-hyllning. Även Gesaffelstein hämtade influenser från de karga synthsoundtracken från tidigt 80-tal, á la John Carpenters stenhårda framtidsdystopier. Och redan ifjol släppte både svenska Oscillotron och Christian Gabel skivor med tydlig inspiration från synthens guldålder på filmduken. Det är ju så man blir sugen på att se om The Warriors från 1979 igen, för elfte gången. Barry De Vorzons titellåt luktar mörk gränd, slagsmål och sminkade gatgäng.

Trend 2

Den svenska retrorocken står sig allt starkare. Ifjol släppte Witchcraft, Year Of The Goat och Graveyard fina skivor, i år kan vi lägga till framför allt Black Trip och Horisont till listan. Även Skogen Brinner, Night och Enforcer gjorde skivbacksdoftande plattor. Inspirationen finns långt bak i tiden, men hantverket är tidlöst och allt som oftast fantastiskt utfört. Låt gärna den skäggiga trenden fortsätta.

Årets låtar

Kvelertak – Kvelertak. Black Trip – No Tomorrow. Spiritual Beggars - Wise As A Serpent. Haim – Forever. Horisont – Writing's On The Wall. Gesaffelstein - Obsession. Bombus – Enter The Night. Night – Stand Your Ground. Ghost – Idolatrine. Johnossi – Into The Wild.

Årets dans

1. Armand Van Helden – U Don't Know Me. Midsommar i Träslövsläge med en rökmaskin som skapar både förvirring och eufori. Värt med gräsfläckar på jeansen.

2. Men Without Hats – Safety Dance. Way Out West-efterfest i Gårda. Världens bästa korkade låt.

Årets besvikelse

Fantastiska norska synthpopbandet Montée släppte ut sin nya singel, Animal Traits, i små portioner på Soundcloud under oktober månad. Tyvärr var låten, när man äntligen fick höra den i sin helhet, tråkig och straight. Tillrättalagd och alldeles för glad. Lyssna istället på Rendition Of You, skivan från 2011. En melodikavalkad värdig David Bowie.

Årets bästa konsert

Bråvallafestivalens första år hade en spretig uppställning, en salig blandning av högt och lågt. Fredagskvällen avslutades i alla fall med en bomb. Kanske förstärktes upplevelsen av all medelmåttig, amerikansk collegepunk som översköljt mig tidigare på dagen. Oavsett så var norska Kvelertaks djuriska uppenbarelse en ren katharsis. Höga förväntningar överträffades. Tyvärr lekte Green Day Benny Hill på scenen bredvid, vilket drog de stora massorna. Kvelertaks märkliga och mäktiga avslutningslåt, Blodtørst, förtjänade så mycket bättre. En veritabel käftsmäll.