Kartellen bjöd in Jimmie Åkesson till pjäs

Alla har en åsikt om Kartellen, vare sig det handlar om vad texterna handlar om eller om medlemmarnas kriminella bakgrunder. Sanningen är den att Sebbe Staxx och Kinesen, som är de två medlemmarna i dagens Kartellen, inte hade grundat den prisade hiphopgruppen om det inte hade varit för att de satt i fängelse samtidigt. Men det är inte av de anledningarna du tror.

– Jag började spela fiol när jag var fem, tills jag var tio. Sedan kom Eminem och jag började rappa. Jag har fan inte kvar mina första texter. Men jag gjorde disslåtar till folk i skolan som jag inte tyckte om och gick och spelade upp dem inför hela klassen. Då visste folk att de inte skulle driva med mig, säger Sebastian Staxx och skrattar högt i luren.

Sebastian Stakset blev hajpad redan som tolvåring när han vann en freestyletävling på Redline. Men det var först när han hamnade på kåken tio år senare som han kom tillbaks till rappen. Han spelade in några låtar och fick kontakt med Leo "Kinesen" Carmona som satt på ett livstidsstraff i Finland. Året var 2007 och Kartellen hade blivit till. De började skicka texter till varandra och än idag är det så som Kartellen fungerar. Kinesen skickar texterna till Sebbe Staxx som rappar in alla texter och skriver refrängerna.

– Jag pratar med Leo en timme varje dag i telefon. Jag vet att jag har gjort det både lättare och svårare för honom. Men jag känner att jag gör något viktigt för honom varje dag. Varje grej vi lyckas med vet jag tar honom ett steg närmare ut från fängelset. Han är min bästa polare och jag hade aldrig varit där jag är idag motivationsmässigt. Jag hade aldrig gjort de här skivorna utan hans uppmuntran. Jag kämpar aldrig för mig själv utan bara för de jag älskar, så hade det inte varit för Kinesen hade vi aldrig varit där vi är idag.

Skriver från fängelset

Förra hösten släpptes Kartellens andra skiva Ånger & Kamp som hyllades från de smalare hiphopsidorna till de större etablerade medierna. Uppföljaren fick heta Ånger & Kamp Del 2.

– Det är en bra helhet. Jag lyssnade på den häromdagen och kände "shit, det här är värsta ångestskivan". Det är för att det hörs att det är mycket ånger och kamp i den. Det var därför vi behövde göra en till, för vi var inte klara. Det kändes som om vi bara hade skrapat på ytan. Det är mer kamp på tvåan än vad det är ånger. Det var just det vi ville åt på det här albumet.

Rent praktiskt går det till så att Kinesen skriver en hel låt och skickar den till Sebbe Staxx. Sedan svarar de varandra med varsin låt. Sebbe Staxx beskriver det som att de tävlar mot varandra.

– Han får ju ringa så vi pratar igenom precis vilka riktningar vi vill gå och när vi kickade igång det här albumet nummer två så började han skriva den första singeln Underklassmusik. Då svarade jag med Trolltider. Jag sitter på andra sidan och tänker "åh den där jäveln! Vad fet låt han skrev, nu ska jag skriva en fetare"!

Förra året hade Medan Vi Faller premiär på Stockholms Stadsteater. En pjäs baserad på Sebbe Staxx texter om utanförskapet och den blindhet som finns i samhället för de som aldrig får en chans. Kulturetablissemanget gav stående ovationer och grät.

– Just mottagandet av pjäsen och förra skivan var ganska sjukt. I vissa kretsar sågs det som kulturkreddigt. Med den här skivan, i och med att Kinesen sitter i fängelse och vårt textförfattande sker betydligt noggrannare än de flesta andra, så har vi räknat med att många kommer att lyssna. Därför har vi fokuserat mycket mer på vad vi vill få sagt. Nu har vi verkligen öppnat upp oss och kör från hjärtat, det får bära eller brista.

I media har alla en åsikt om Kartellen. DN:s Hanne Kjöller använde sitt mediala utrymme för att ifrågasätta "gangsterrapparnas" anledningar att skuldbelägga majoritetssamhället. Svenska Dagbladets Lars Ring skrev att "texten och dess verklighet skär som en kniv genom alla politiska floskler". Sebbe Staxx är själv inte orolig över hur musiken ska tas emot.

– Det är klart att jag inte tycker att det är jobbigt att de lyssnar på oss. Jag vill inte ha ett vi- och dem-samhälle men jag konstaterar att det är så samhället ser ut. Jag vill inte skilja överklass och underklass för det finns inget positivt som kommer ur det. Jag sa ju till och med till den här Jimmie Åkesson att han var välkommen till Almedalen och att han fick lyssna på min pjäs. Men han svarade inte.

Det hårda livet

Ånger & Kamp Del 2 inleds med ett långt tal av Olof Palme där han jämför överklassens drömmar och förhoppningar med underklassens. Olof Palmes tal från riksdagen 1980 är skrämmande aktuellt. Men trots att hiphopen har kallats för den mest politiska musikgenren just nu så håller inte Sebbe Staxx med om att det är svensk hiphop i sig som är progressiv.

– Det är mycket tomt snack också, förstår du? Faktum är den att det bara finns en rebellisk, revolutionär hiphopgrupp och det är vi. Vi är rätt ensamma om att komma från de världar vi kommer från. De andra har liksom aldrig varit i det, de har bara varit åskådare.

Syftar du på kriminaliteten?

– Nej, det hårda livet. Inte bara kriminalitet. Det riktiga underklassperspektivet saknas. Vi har fått sota för att vi kommer därifrån som vi har kommit och olika myndigheter har gjort allt för att få tyst på oss. Jag saknar den riktiga solidariteten. Vi har alltid hämtat flera av de här rapparna till våra konserter och när vi har uppträtt så delade vi med oss. Det är därför vi verkligen gillar Timbuktu för han stänger aldrig några dörrar. Men hade branschen suttit ihop mer hade det sett annorlunda ut för samtliga inblandade.

Hur då?

– Då hade de inte kunnat göra som de gjort. Polisen har stängt ned våra konserter. Om alla andra tog upp det på sina konserter och i sina intervjuer hade det kunnat förändras. Men så är det inte. Vi förändrar mentaliteten i de utsatta områdena. Vi ger kamp till dem. Om du åkte med mig ut till de här områdena skulle du märka själv vad jag menar.

I Vissna Liljor rappar Sebbe Staxx "fuck SD, tills de skickas ut från riksdagen, svensk politik handlar bara om paran och det bästa med Sverige är Zlatan". Faktum är att Zlatan läste en intervju med Kartellen 2008 och hörde av sig genom en bekant för att tacka dem för ordet programrebell. Det är ett ord Sebbe Staxx fortfarande gärna rubricerar sig som.

– Han är också från miljonprogrammen och har krigat sig ur det. När vi var kriminella var vi programrebeller på ett sätt. Nu är vi det på ett annat. Det är där konflikten kommer, att andra säger att jag inte kan snacka om SD på det sätt jag gör eftersom jag är en förebild. Men jag kan inte vara en förebild för alla ungdomar utan för de som är utsatta. De behöver att man säger som det är och de behöver inte den typen av "alla ska komma överens"-förebilder för folk är inte överens. Ingen mår bättre av att man låtsas att man är överens.

Finns det något sätt att vara politisk på i Sverige idag utan att göra hiphop?

– Hade vi inte haft musik hade vi fortfarande varit kriminella. Det finns inte så många andra alternativ. Steget från kåken till riksdagen är ganska långt.