''Förbiresande band stannade till och jammade hos mig''

Under 1960-talet var Laurel Canyon, ett område i Los Angeles, där du skulle vara. Frank Zappa bodde där, liksom Joni Mitchell, Neil Young och Jim Morrisson. 2005 kom Jonathan Wilson körandes österifrån i sin lilla lastbil fylld av instrument och egendomar. Han behövde någonstans att ta vägen, någonstans där han kunde spela trummor och sätta upp en studio. Av en slump hamnade han i Laurel Canyon, och musikscenen levde återigen upp.

– Medan jag var där blev mitt hus en knutpunkt för musiker som ville komma och jamma och göra album. Vi hade privata veckojams och det blev ganska känt, så band som reste genom stan stannade till och jammade hos mig. Och ju mer känt det blev, desto fler journalister kom det och gjorde grejer på det, Rolling Stone kom till exempel. Men hela återupplivandet av området växte fram organiskt, det var inget planerat.

Men Jonathan Wilson bor inte längre kvar i Laurel Canyon, han behövde en bättre studiomiljö och det fann han på andra sidan stan.

– Jag flyttade till Echo Park 2010 för att jag behövde mer plats, och där fanns en riktig studio och ljudet där lät så mycket bättre. Mycket bättre utrustning, och mer prylar. Så det handlar mest om en naturlig uppgradering av utrymme och teknisk utrustning.

För två år sedan släpptes så Gentle Spirit, ett debutalbum som kritikerna älskade och som Mojo utsåg till 2011 års fjärde bästa skiva. Debutanten bakom plattan var alltså Jonathan Wilson, en 36 år gammal musikveteran. Att ens kalla honom debutant är aningen märkligt då han redan 1995 släppte ett album med sitt dåvarande band Muscadine. Och sedan dess har han såväl producerat andra artister som hoppat in i andras bandkonstellationer. Men rent krasst var Gentle Spirit hans solodebut.

– Att den mottogs så positivt var överraskande, vi bara gjorde den och visste inte vad som skulle hända, så det är klart att det var spännande, säger Jonathan Wilson själv om framgången med debuten och fortsätter:

– Men det har alltid varit ett mål att släppa eget material, så det är spännande att folk också är så intresserade av det.

Flytten från Laurel Canyon, och det personliga genombrottet, har dock inneburit att jamsessionerna har blivit färre, mycket på grund av att studion alltid är så uppbokad. Och överlag har allt blivit mer professionellt, något som både är bra och dåligt enligt Jonathan Wilson.

– Jag saknar definitivt det mer avslappnade livet som jag hade innan Gentle Spirit. Jag kunde göra vad jag ville men nu är jag helt uppbokad till typ … april, tror jag. Så det gör att jag saknar "the old days". Men samtidigt är de bra sidorna fler, men att jag ska flyga till London imorgon (intervjun gjordes i förra veckan reds. anm.) är jag väl inte jättesugen på direkt, jag har gillat att bara vara hemma.

Han kommer till Europa för en turné som tyvärr inte kommer förbi Sverige, men han tror att han är tillbaka här i sommar eller så. Och även om han låter lite negativ inför turnéstarten gillar han att spela live.

– Jag gillar utbytet som sker mellan en själv och publiken, att de är uppspelta ger oss i bandet energi. Och dessutom har jag en väldigt speciell relation med mitt band så vår kommunikation är riktigt bra på scen.

I den nya studion i Echo Park har uppföljaren till 2011 års succé spelats in. Skivan, som heter Fanfare, släpptes i förra veckan och klockar in på närmare 80 minuter. Men det är ingenting påtvingat att skriva långa låtar.

– Det bara händer, jag är väldigt influerad av jazz och där kan låtar lätt hålla på i 10-15 minuter. Jag gillar att låtarna får växa fram, att de får andas och improviseras fram, då blir det ofta långa också.

Någon nervositet för att leva upp till de nya fansens förväntningar känner dock inte Jonathan Wilson.

– Jag är väldigt, väldigt nöjd med hur allt låtar och de recensioner som redan kommit har varit positiva så det känns bra. Sen blir jag själv uppspelt av att höra låtarna, och det måste väl vara ett gott tecken, eller hur?