Dregen till 100 %

I en taxi – mellan flygplatser, flertalet enträgna och frågvisa journalister – och mitt i släppet av sin solodebut och en självbiografi låter Andreas Tyrone Dregen ge GAFFA några minuter av sitt liv som farsa, nya skivan och hur han vid 40 gjort bokslut över sitt tidigare liv och nu blickar framåt.

Det är hektiska tider för Dregen. Nyligen hemkommen från en semester i Spanien slängs han ut i med ett schema fullspäckat med intervjuer, PR och TV-jippon. Vid tiden när han ringer upp mig har självbiografin precis nått bokhyllorna. när du läser detta har även Dregens solodebut släppts.

– Det är det bästa jag gjort, utbrister han någonstans på en motorväg mellan Stockholm och Arlanda en tidig fredagsmorgon.

Efter så många år som internationellt erkänd artist förklarar han även att det inte alltid är roligt att göra intervjuer, särskilt när det blir slentrian att släppa en platta. En viss försiktighet och återhållsamhet infinner sig däremot när det kommer till personliga frågor. Till viss del på grund av anledningar som han förklarar längre fram i intervjun. Men Dregen är professionell och alltid trevlig. Att hålla attityden nere och ha båda fötterna på jorden kan tyckas svårt för någon som provspelat för Guns n' Roses och varit medkompositör på Michael Monroes nya platta Horns And Halos. Men detta är inget som stiger musikern åt huvudet. Tvärtom.

– Den här känslan av att släppa första plattan kommer aldrig igen men nu känns det som en nytändning. Jag är 40 men känner mig som en tonåring!

Singelsläppet Just Like That har figurerat i de strömmande medierna och erbjuder ett smakprov av vad som komma skall. Även en och en annan överraskning utlovas.

På egna villkor

– Det är de bästa låtarna jag skrivit och jag kunde verkligen inte ha gjort en bättre platta. Samtidigt har det fått ta den tid det tagit. Albumet är extremt lyxigt på det sättet att jag har unnat mig tiden när jag känt för det. Ville jag inte gå till studion, struntade jag i det.

Dregen jobbade enbart när han kände att kreativiteten var på topp. Till skillnad från många andra artister som har bokad studiotid och press på att slutföra musiken, har Dregen haft råd, både ekonomiskt och tidsmässigt. Detta tack vare alla sidogrejer han gjort.

– Jag har ju viftat med röven i en Teliareklam och gjort saker för Polly och det är just detta som bidrar till att plattan låter så jävla bra. Jag har bestämt och finansierat den själv. Det är Dregen till 100 procent. Ingen har lagt sig i.

Anledningen till alla sidouppdrag är enligt Dregen för att hålla musiken ren. Det kan även tolkas som att när han väl ska jobba på musiken vill han hålla alla yttre och kommersiella faktorer utanför; eller som när jag lägger orden i munnen på honom: 'hora vid sidan av för att sedan kunna jobba på sitt sätt'. Lite hjälp har han däremot fått från Pär Wiksten (The Wannadies) samt Nicke Andersson som han inte jobbat med sedan tiden med The Hellacopters.

Dregen erkänner att det inte var svårt att få skivkontrakt för sitt soloprojekt och hetast på gröten var Universal Music. Tanken bakom solodebuten var att koka ner hela artistens musiksamling till en platta och visa på mångfaldiga influenser.

För den som är intresserad av denna tämligen äverraskande sida, hänvisas personen till Flat Tires On A Muddy Road. i överlag är det ren och skär rock 'n' roll i låtar som Divisions Of Me, Pink Hearse och One Man Army. Mojo's Gone introducerar även dubbla baskaggar.

"Håll käften och läs boken!"

Om du saknat Backyard Babies, får du vänta i ovisshet. Dregen berättar att bandet kommer spela ihop igen men att det är oklart när. Just nu ligger fokus på att ta soloskivan så långt det går. Det är en nästan världsomspännande simultan release av skivan och sedan väntar en lång turné som tar avstamp i Skandinavien.

– Jag är som en travhäst men det här breaket har varit bra för oss då vi alla kört på så länge. Visst hade vi kunnat spela in en helt okej dussinplatta.

Hur kommer det sig att du släpper en självbiografi i detta skede av ditt liv?

– Det undrar jag också! Det kändes först som att det var Henrik Schyffert som dragit igång någon Hassan-grej igen när Norstedts Förlag ringde upp mig. Det var faktiskt deras idé och jag var väldigt skeptisk till en början. Alltså, jag känner mig inte som 40 bast. Möter jag en snut känns det liksom "Får jag köra bil?". Läser jag boken känner jag mig som 106 år. Efter ett möte insåg jag att det fanns stoft till en bok och jag vet mer om mig själv nu i efterhand.

Dregen menar att vissa perioder är mer suddiga även om han kommer ihåg nästan allt han gjort. Att skriva boken har varit som att tillrättalägga blocken i Tetris.

– Jag har kollat på mig själv i tredje person och det finns ingen tanke på att skapa någon sensationsstory. Boken är självutlämnande i det att det är jag som hänger ut mig själv hårt.

– Det är ett bokslut över de första 40 åren. Del två kanske kommer senare, svarar han.

En turnerande familj

– Jag hade blivit en usel farsa om jag blivit det vid 25, förklarar Dregen och menar på att födseln av hans son tidigare i år boostade hans egna kreativitet.

Efter alla år och framgångssagor med The Hellacopters och Backyard Babies började livet som musiker att ta ut sin rätt under första hälften av 2000-talet. Det fanns inget roligt i att skriva musik eller uppträda stenad på en scen. Vändningen kom med nytillskottet Sixten tidigare i år.

– Det är svårt att förklara i intervjuer eftersom det är så klyschigt att berätta om att bli förälder. Men det skapas en ny dimension i livet som jag inte kan sätta ord på. På slutet var jag ganska trött men jag känner att jag hör ihop med min son och det har gjort mig mer effektiv och inspirerad.

Samtidigt erkänner han att han vill ge sin son en annan uppväxt, långt ifrån den som musikern själv hade. Att Sixten skulle kunna komma att göra revolt senare i tonåren är inget som han oroar sig över. Med tanke på vad artisten själv gjort i unga år menar han på att det inte kommer finnas något att göra revolt mot.

– Vad skulle det vara? Han kanske blir fågelskådare? Eller bibliotekarie? Sixten har en hårt drillad farsa och han skulle inte kunna komma hem efter att ha rökt en holk eller druckit folköl.

– Ibland förstår jag inte hur morsan kunde släppa iväg mig som hon gjorde. En låda kir på ryggen och på väg till Roskilde liksom.

2009 gifte sig Dregen med musikern Pernilla Andersson. Hur balanserar de vardagen mellan allt hårt arbete och turnéerna?

– Jag har aldrig brytt mig om dagen eller tiden på dygnet och även om jag aldrig haft rutiner förut aär det betydligt skönare med det nu. Sixten styr allt men att vara gift med någon inom samma bransch och som förstår yrket är kanon! Det blir 13 gig på 13 dagar med Sixten nu.