Årets bästa enligt Özgür Kurtoglu

Varje år finns det ett ögonblick på en avskild och enskild dag, en varm eller kall eller solig eller regnig dag eller vad det än nu må vara, där alla mina tankar och idéer om vad jag ska se och lyssna på eller skriva härnäst slutar existera. Varje år kommer den stunden, varje år sedan jag på praktikplatser och gymnasier för tio år sedan försiktigt började försöka mig på att skriva, där jag inte längre orkar eller vill mer, och ångrar att jag överhuvudtaget gett mig in i detta till att börja med. Det är ett evigt hjärnspöke, ska medges, och det är skadligt å det grövsta när min enda inkomstkälla är just att sätta mig ner och försöka fatta vad musik jag hör betyder, för mig och för en publik och för artisten och för samtiden. Jag kan, egentligen, ingenting annat än detta. Och det är säkerligen därför jag fortsätter, och det är säkerligen därför jag skriver detta nu.

2014 har med oerhört bred marginal varit mitt bästa karriärsår någonsin, och 2014 har också varit det år där jag blivit som mest trött av att bara vara. De sociala motsättningarna har på något tragikomiskt sätt ökat på i princip alla fronter i mitt liv, och de har dessutom multiplicerats på grund av hur det land jag kallar för mitt hem drivs. Jag tvingas numera vara mer politisk för att min blotta existens förminskas till en politisk fråga. Och då är det kanske inte konstigt att jag dras till sociopolitiska historier tonsatta till musik lika ljuv som den är i sina toner aggressiv i sin kärna. Musiken jag tyckt om allra mest har skapats av män och kvinnor som är trötta på orättvisorna som påtvingas deras liv, som skadar deras vänner och familjer, som dödar oskyldiga. Musiken jag älskat har varit den som vill tonsätta förändringar och berätta om livet, skapad av artister vars tidigare verk följde mig när Stockholms förorter stod i protestbränder, som varit hardcoreorkaner och hiphop-käftsmällar och elektroniska ljudlandskap skapad för att färglägga den gråaste höstar och mörkaste vintrar, musik så tydligt skapad ur kärlek och frustration att den briserar inuti verkens ramar.

Det är musik som strötts över ett 50-tal album som verkligen berör mig, det är musik från 27 kompletta verk som just den dag när jag skrev ihop listan tilltalade mig allra mest, det är musik på fem eller tio eller kanske till och med femton skivor som fått mig att känna och tänka och skriva när jag egentligen verkligen inte har orkat. Det är musik som stänger av vardagen och världen runtomkring åtminstone tills det sista spåret ekat ut, musik som får mig att återgå till bägge med viljan att skriva åtminstone en till text, en till recension, gå på en till konsert, göra en till intervju, för att försöka fortsätta berätta. Det är egentligen så enkelt som att det är musik som påminner mig om allt som fick mig att fortsätta spela piano när jag var yngre, vilja lära mig att spela gitarr när jag var aningen äldre, försöka förstå digital produktion när industrin svängde åt det hållet, fundera på hur musikval förändrar stämningar och atmosfär i livet och på TV och i filmer, studera musik på universitet bara för att jag egentligen var nyfiken på den akademiska sidan av det, och konstant jobba för att få grepp om sånt som jag tidigare inte fått grepp om. I år kom det där ögonblicket jag alltid slås av senare än jag trodde var möjligt, det försvann lika snabbt som det kom, och det måste jag se som någonting positivt och värt att hålla nära hjärtat.

Vad som helst skulle ha kunnat återfinnas på dessa årsbästalistor. Det finns ingen som helst gräns, förutom en baserad på ett musikbranschens skeva kalenderår, som förhindrar något verk från att hamna här. Och i år var det enklare än någonsin för mig att sätta ihop det som ska presenteras vid årets slut, helt enkelt för att jag inte tänkte på någon sorts prestige eller journalistisk kredibilitet. Det finns ingenting här som valts för att representera eller tillfredsställa någon annans krav än mina egna, och varenda person och konstnärligt verk som jag känt har gett mig liv och luft och vilja och rättriktad ilska för att stå upp och fortsätta försöka berätta har fått en plats här av den enkla anledningen att de och det har berört mig. Det är musik och konst från alla möjliga håll och kanter i olika skepnader och presentationssätt som nollställer mig och får mig att med ett leende börja om från början, som ger orden jag skriver någon sorts mening, och det är jag oerhört och helhjärtat och oändligt tacksam för.


◊◊◊


1. United Nations: The Next Four Years | Spotify 
2. Run The Jewels: Run The Jewels 2 » http://gaffa.se/recension/90806 | Spotify
3. Kiasmos: Kiasmos - » http://gaffa.se/recension/87980 | Spotify
4. The Roots: …and then you shoot your cousin » http://gaffa.se/recension/84208 | Spotify
5. Ison & Fille: Länge Leve Vi » http://gaffa.se/recension/81018 | Spotify

6. Lykke Li: I Never Learn » http://gaffa.se/recension/83159 | Spotify
7. Lorentz: Kärlekslåtar » http://gaffa.se/recension/86805 | Spotify
8. Flying Lotus: You're Dead! » Spotify
9. Shlohmo & Jeremih: No More » YouTube
10. Gidge: Autumn Bells » http://gaffa.se/recension/87981

11. JaQe & Marcus Price: Eikon » Soundcloud
12. Jean Grae: Jeannie / #5 » http://gaffa.se/recension/79994 | Bandcamp
13. Shabazz Palaces: Lese Majesty » Spotify
14. FKA Twigs: LP1 » Spotify
15. Mapei: Hey Hey » http://gaffa.se/recension/87842 | Spotify

16. Baauer: ß | Spotify
17. Sevendeaths: Concreté Misery » http://gaffa.se/recension/80652 | Spotify
18. TÄLÄ: The Duchess / Alchemy | Soundcloud / Soundcloud
19. Rustie: Green Language | Spotify
20. S-Type: Rosario » http://gaffa.se/recension/86141 | Spotify

21. Rikard "Skizz" Bizzi: Ur Funktion » RikardBizzi.se
22. Cooly G: Wait 'Til Night » Spotify
23. Fatima Al Qadiri: Asiatisch » Spotify
24. Silvana Imam: När Du Ser Mig • Se Dig » Spotify
25. Jessie Ware: Tough Love » Spotify
26. Banks: Goddess » http://gaffa.se/recension/86929 | Spotify
27. Warpaint: Warpaint » Spotify

◊

Högt Rekommenderade/Sent Släppta Album & EPs » http://i.imgur.com/u9IFDqs.jpg

◊

ÅRETS MIXTAPES » http://i.imgur.com/hIHg2pT.jpg

ÅRETS UTLÄNDSKA LÅT:
Angel Olsen - "White Fire"

ÅRETS SVENSKA LÅT:
Ison & Fille - "Länge Leve Vi"

ÅRETS KONSERTER:
Mapei, Way Out West / Ladies First, Dramaten / The Roots, Vanguard Festival / Parliament-Funkadelic, Vanguard Festival / Run The Jewels, Strand, Lykke Li, Berns + Cirkus / Method Man & Redman, Berns / Deafheaven, Way Out West / Lorentz, Berns / Silvana Imam & Her Superheroes, Yard, Ison & Fille, Mosebacke / Valerie June, Kägelbanan / Cat Power, Göta Lejon / Seinabo Sey, Dramaten / Mogwai, Cirkus / Rikard "Skizz" Bizzi, Fasching

ÅRETS OMSLAG » http://imgur.com/a/RgRYi#0

ÅRETS MUSIKVIDEO:
Ison & Fille: "Någon Annans Fel".

ÅRETS EP:
Shlohmo & Jeremih: »No More«.

ÅRETS FILM:
"Dear White People".

ÅRETS BOK:
"När Jag Inte Hade Nåt".

ÅRETS DJ:
1. Eclair Fifi, Debaser Strand, Stockholm
2. Questlove, Vega, Köpenhamn
3. Ikonika, Under Bron, Stockholm

ÅRETS SKIVBOLAG:
LuckyMe / Hyperdub

ÅRETS TV-SERIE:
True Detective



◊◊◊



FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT