''Vissa menar att tjejer inte ska spela i band''

Popkollo fick GAFFA-Priset i kategorin Redaktionens specialpris med motiveringen "Det är en sak att prata om en mer jämställd musikbransch och att faktiskt göra något åt det. Popkollo har i tio års tid gått från ord till handling. Alltid med envishet och nyfikenhet och med en brinnande tanke om förändring." 

GAFFAs Andreas Bäckman intervjuade Malin Helldorff, medlemsanvarig på Popkollo.

Grattis till GAFFA-Priset! 


– Tack! Det är alltid roligt när vårt arbete uppmärksammas!



Hur har ert år varit?


– Det har varit väldigt roligt. Det är fler som arrangerar Popkollo än någonsin och det är fler som känner till oss. Vi har ett starkt engagemang med mycket hjärta och en ständigt växande gräsrotsrörelse.

Ni fyller tio år i år. Hur har ni utvecklats sedan starten 2003?


– Ja, vi har haft tio år på oss att forma oss så som vi velat, till att växa till något som vi tror på och står för. Antalet gemensamma träffar och konferenser har ökat. Vi pratar metodutveckling, hur ska vi nå ut till fler och hur vi ska få folk att förstå att vi är till för alla. Vi har under årens lopp byggt upp något som inte bara är verksamheten Popkollo utan också en organisation, men där kärnan är den samma.

Hur har möjligheterna för unga tjejer att utöva musik utvecklats under de här tio åren? 


– Tio år är tyvärr inte särskilt lång tid när man talar om de här sakerna och det ser i mångt och mycket likadant ut. Det finns fortfarande någon slags föreställning om att tjejer inte ska spela i band. Det vi kan märka att vi har bidragit med är att det förs ett samtal, att det finns en ökad medvetenhet och en större vilja hos studieförbund och fritidsgårdar att tillgängliggöra mötesplatser och replokaler för musikintresserade tjejer. 

Hur ser du på tjejers situation i musikbranschen idag? 


– Man pratar fortfarande i termer som "tjejmusiker", snarare än om bara musiker. Tjejer ska alltid bli bedömda efter ytterligare ett kriterium, inte bara utifrån hur de spelar. Ansvaret ska överhuvudtaget inte ligga på tjejerna och att de ska "slå sig fram". Det är spelplanen och arenan där det här sker, det vill säga musikbranschen, som måste förändra sin attityd.

Hur gör vi det?


– Ja det är inget som sker automatiskt. Alla måste sätta sig ned och titta på sina organisationer, sin tidning, sitt bokningsbolag och se vad de kan göra för att främja en jämställd musikscen. Det räcker inte att tro att man är öppen och medveten, vi måste hela tiden påminna oss själva. 

Vilket tycker du var det bästa musikaliska ögonblicket 2013?


– Det vet jag precis vad det var. I början av året arrangerade Popkollo ett sportlovsläger som heter Fantastic Camp. Då var det ett gäng deltagare som bara fyra dagar tidigare sagt att de aldrig skulle kunna tänka sig att stå på scen. Sen under genrepet levererade de världens show, som om de aldrig hade gjort något annat, jag var inte alls var förberedd och blev berörd till max. 

Vad hade du och andra sidan gärna sluppit?


– Låt mig istället säga så här. Jag skulle vilja se fler kvinnliga musiker i TV. De är säkert superduktiga alla dessa killar, men det hade verkligen varit roligt att se andra än män spela i våra TV-program.

Vad händer för Popkollos del framöver?


– Vi finns på fem nya ställen i Sverige, och det känns som att vi snart har verksamhet lite överallt, det vill jag hajpa. Det är jätteroligt för oss. Det jag också skulle vilja få ut är att vi vill ha hjälp att sprida ordet om oss. Om ni tycker att Popkollo är bra, vilket vi är, så berätta för grannen eller en främling på bussen om vad vi gör. Prata om oss. Vi vill få så många sökande som möjligt och vi skulle gärna göra reklam både på tv, busshållplatsen och på banderoller efter flygplan, men det har vi inte råd med, så vi måste hjälpas åt allihop!

Till sist, hur ska jorden bli en bättre plats musikaliskt?


– Det skulle väl vara om vi här i världen vågade vara lite mer normkritiska. Stanna upp och tänka på hur vi skriver låtar, vad som är kvalitet, hur ett band ska se ut, vilka som kan vara gitarrproffs, hur den typiska ljudteknikern eller festivaldirektören ser ut. Att vända upp och ner lite på dagens föreställningar.