''Flödet, BPM, tonarter och trumstilar''

Policas (skrivs även ut Poliça) andra fullängdare kom som en yr höstvind och GAFFAs Maria Stacke delade ut högsta betyg av bara farten. Nu är gruppen, med Channy Leaneagh i fronten, högst aktuell för Sverige; ikväll står gänget på Strands scen i Stockholm. Så hur förbereder man sig för det? Channy Leaneagh har svaret.

Vad kan den publiken förvänta sig?

– Förhoppningsvis en bra show. Vi är ett ganska högljutt, aktivt band som inte står still så mycket. Vi försöker tvinga oss själva att ha roligt för vi tar våra framträdanden väldigt seriöst och försöker alltid bjuda på en bra konsert.

Hur förändras er musik när den framförs live?

– Den kommer till liv, det är så enkelt. Jag får ju aldrig reda på hur vi låter för jag är ju inne i det när det händer. Andra har sagt till mig att om man jämför med plattan så känns det mer intensivt. Vi tar inte några nya grepp på låtarna, på det viset är vi ganska albumtrogna, men jag är mer intensiv live än på skiva. Vilket jag tycker är bra.

Hur tänker ni när man sätter ihop en setlist?

– Flödet, BPM, tonarter och trumstilar faktiskt. Vi bygger ju mycket kring trummorna så det måste passa in, att det inte blir två alltför lika låtar påföljande varandra. Det måste vara dynamiskt. Inte för mycket samma, att det är lågmält för länge eller för intensivt för den delen. Det ska vara ett bra flow.

Vad vill ni att publiken ska känna när de går ut från er konsert?

– En lättnad, de ska vara stärkta och fyllda med kraft. Förhoppningsvis en livskraft som håller i sig några veckor, jag tycker det är de bästa konserterna, de som följer med en i någon vecka efteråt. Det hoppas jag kunna ge dem.

Om du skulle jämföra ett Polica-gig med en film, vad blir det för film?

– 2046. På grund av färgerna, ljuset, konfunderingen, romantiken, dåtiden som blandas med nutiden.