''Det var en väldigt Twin Peaksig stämning''

Ikväll – onsdag 15 oktober – håller Linnea Olsson sin releasekonsert för skivan Shaking And Breaking. En skiva som GAFFAs Björn Schagerström belönade med 5 av 6 stjärnor och vars recension man kan läsa här. Såklart ville vi på GAFFA ta oss ett snack med Linnea Olsson innan dess, så mycket nöje.

Vad kan publiken förvänta sig?

– De kommer känna igen Linnea Olsson-musiken eller vad man ska säga, men det blir mer ös. Eller jag har förhoppningar om att det ska bli så. Det kommer bli trummor och lite mer instrument än bara cellon. Förhoppningsvis kan publiken förvänta sig att bli inspirerade. Och så vill jag att de ska bli glada.

Vad är det sista du gör innan du
 kliver på scen?


– Då är jag alltid jättenervös och nästan okontaktbar. Folk frågar mig grejer men de får nog inte något svar. Ibland är jag jättesur. Och ibland slår det över åt andra hållet så jag är helt överpeppad och jättefnittrig och hoppar upp och ner på stället. Det är lite olika. Det handlar om dagsform. Men jag är inte den som är lugn, jag är aldrig lugn innan jag ska gå på scen. Jag är alltid extrem.

Vad vill du att publiken ska känna när de lämnar din spelning?

– Jag vill att de ska känna sig uppfyllda av någonting, att de blev berörda. Att de kände något.

Vad som helst?

– Ja, absolut. Men gärna inspirerade eller peppade. Att det kan ha triggat någon att göra något själv.

Vilket är det konstigaste stället du
 spelat på?


– Det var med Frida Hyvönen, vi spelade i Ravenna i Italien på Lucia. Så då gick vi in och startade hela konserten med ett Luciatåg. Och det var på ett jättemystiskt ställe. Man åkte liksom jättelångt utanför stan till något industriområde och lokalen var någon biljard- eller bowlinghall som var nedlagd. Det var en väldigt Twin Peaksig stämning. Det var konstigt, men det var ju bra. Man har ju egentligen spelat på ställen som varit obekväma och så. Men de har jag förträngt.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT