LÅT FÖR LÅT: Hanna Turi tar oss igenom Tracks In The Water.
Some Old Tapes var Hanna Turis debutplatta som kom ut 2011. Nu är hon tillbaka med sin andra skiva Tracks In The Water som gavs ut tidigare i april.
I musikvideon till singeln Some Kind Of Hell tog hon hjälp av konstnären Vilija Vitukté som levererade färgstarka kroppsmålningar. Och varje målning i videon har ett symboliskt värde med paralleller till människans mångfacetterade personlighet.
Men nog om videon. Andra plattan har kommit ut och vi har bett Hanna Turi att beskriva skivan Tracks In The Water, låt för låt. Lyssna gärna på skivan samtidigt som spåren förklaras. Över till Hanna Turi.
1. Oh-My-Night
– Jag kom in i en period där jag festade en hel del och träffade mycket nytt folk. För mig var det en revolution att våga släppa kontrollen lite eftersom jag alltid varit väldigt konsekvenstänkande. Låten blev någon slags symbol för den omskakningen och kanske någon slags nödbroms ..!
2. What Did I Do With My Time
– För mig handlar den här låten om att inte slösa bort tid på saker man inte känner passion för. Vare sig det gäller relationer eller sysslor kan man lätt bli bekväm i att nöja sig och omedvetet kanske man väntar på en förändring som aldrig kommer. Den är nog en av mina favoriter på albumet.
3. Cottom Wads
– Daniel Beckman, som producerade hela albumet, älskade att ta tag i den här. Han var fast besluten i att vi inte skulle hålla tillbaka på något, och det gjorde vi inte!
4. You Collect
– Den här är skriven tack vare att jag hittade ljudet "Cat on the piano", ett slags arpeggio-piano-ljud från Omnisphere-biblioteket. Det fick bli första singeln från albumet, och också min första musikvideo.
5. Margot
– Det mest bromsande i livet är att tycka synd om sig själv eftersom det är så otroligt bekvämt. Låten är skriven som en käftsmäll till mig själv i svaga stunder.
6. First Crash Down To Earth
– Den här låten skrev jag verserna till när jag var 15 år, efter att ha blivit dumpad på en ö under en båtresa med min pojkväns familj. Det var mitt i natten och jag hade ingen täckning på mobilen så jag svamlade runt mitt i natten täckt av gråt och utan glasögon som jag lyckades tappa bort. Det var min första heart-break och en rejäl sådan. Men det blev en bra låt av kaoset.
7. Philosopher
– Jag har svårt att se på den här låten objektivt, för den är väldigt privat. Det finns inget jag kan säga som inte blir att utelämna någon, så jag väljer att hålla den här storyn för mig själv. Men i stort handlar den om avsked och avslutande kapitel.
8. The Dearest Friend
– Det är en monolog i terapeutisk form. Det blir gärna att låtarna kommer till på det viset.
9. Ashes Of Us
– Den här blev en rysk-fransk marsch där vi tog in ett gäng vänner som fyllekörar i mellanspelet.
10. Some Kind Of Hell
– Jag skrev den här låten i ett sjok. Spelade in den på röstmemon och bestämde mig för att behålla allt. Jag tror att det gör att den upplevs ganska direkt trots att den egentligen är väldigt introvert. Det som jag tänkte bara var mina ensamma mörka tankar har visat sig vara väldigt universellt.
11. Tracks In The Water
– Den här låten har vi jobbat med mest. Främst för att det inte finns något självklart trumkomp så vi provade och provade tills vi slet vårt hår för att hitta något som gjorde låten rättvisa. Soundet har ändrats hundra gånger och det finns minst tio versioner som vi slopat för att det inte känts rätt.
