''Du är varmt välkommen att göra våra omslag, Martin Kann''

Efter två års arbete med nya albumet Speed Up, Sweetheart, är The Happy Hippo Family tillbaka med nytt material. Idag släpps första singeln Two Blocks Down (hör den längst ner i artikeln) och i samband med det här har bandet listat vad de tycker är musikhistoriens fem bästa albumomslag i GAFFAs artikelserie COVER ME.

 

 

– Jag gillar simpla och tydliga omslag med en subtil underliggande ton. Det första som slog mig när Arctic Monkeys släppte sin senaste platta, 6 september 2013, var just omslaget. Omslaget sticker ut från mängden med sin enkelhet, man dras till det, kan inte hålla fingrarna borta, det är imponerade. Och att efter att ha lyssnat på AM fattar man hela grejen. Det låter så enkelt. James Ford måste haft det enklaste jobbet i sin karriär när han producerade albumet. Den röda tråden är genialisk. Tack säger jag bara. (Carl Björsson Viman)

 

 

 

– Med en sådan titel blev jag direkt nyfiken på vad plattan skulle vara för något. Bombastiska arrangemang, en flört med klassiska pianostycken eller bara genialiskt bra? Det var svårt att avgöra innan plattan åkte på men när väl Lisztomania drog igång förstod jag att detta var ren och skär succé i mina öron. Omslaget har något nästan minimalistiskt på gång och är enkelt stiliserat i en komposition som känns intressant. Färgtemat är varmt och typsnitten ifrån tre olika epoker. När jag väl tänker efter beskriver omslaget förvånande bra det som faktiskt händer rent musikaliskt på skivan. Minimalistisk, varm, epoköverskridande pop som håller sig kvar i minnet ett bra tag efter att man stängt av. I mitt tycke ett rent mästerverk. Och det är väl så, Wolfgang Amadeus Phoenix blev musikhistoria – precis som Mozart. (Björn Fhager)

 

 

 

– Tror skivan kom när vi gick på högstadiet eller första året på gymnasiet och det här omslaget är ju verkligen ett som får en att haja till. Kommer ihåg att jag köpte skivan och morsan frågade vad tusan det var jag hade köpt egentligen. Det var liksom lite farligt, sexigt och konstnärligt på samma gång. Har dessutom alltid gillat svartvitt, vilket färgat många av våra grejer också - det är nog där våra liknelser med The Strokes slutar – men vem har inte den här vinylen hängandes på väggen? Den känns lika talande och groundbreaking för våran generation som Springsteens jeansröv hos generationen över oss. (Timmy Bjärnebro)

 

 

 

– En klassiker. Det första albumet jag köpte för egna pengar – trots att storebror hade samma skiva så ville jag ha en egen. Omslaget är ikoniskt... Kanske inte det allra snyggaste men lik förbannat det omslag som förmodligen kommer först till mitt huvud när man snackar omslag. Kanske för att det är så pass mycket förknippat till barndomen. Det är ju ett faktum att det är ett coolt omslag för det brukar ju vara med på listorna som kommer varje år lagom till jul. (Timmy Bjärnebro)

 

 

 

– Med facit i hand så känns det som om vi under The Happy Hippos första fem levnadsår hämtat mycket inspiration från denna underbara omslagsmakare. Smått briljant på alla Bob Hunds omslag, alltid med mycket humor och utrymme för att snacket ska börja gå. Det är det som gör det här omslaget så otroligt bra - historierna bakom hur det kom till blir säkert bara bättre och bättre för varje år som passerar. Martin Kann, om du ser det här så är du varmt välkommen att göra våra omslag framöver. Puss. (Timmy Bjärnebro).