’’En något märklig känsla av overklighet’’

I höstas släppte Runtom Knuten sin debutplatta Debris. Bandet har tagit mycket inspiration från den amerikanska neo-garagescenen, bland annat band som Thee Oh Sees och Ty Segall nämns.

Runtom Knuten bildades 2011 i Hägersten av Fredrik Atterfelt och Johan Nilsson. Det var i samband med att deras tidigare band Den Stora Sömnen gick och la sig för gott. Runtom Knuten är i sig Stockholmsbaserat, men medlemmarna kommer från helt skilda delar av Sverige.

2012 släppte gruppen EP:n Allt Annat Än Revolt och har gjort ett flertal spelningar i både Göteborg och Stockholm.

Debris är producerad och inspelad av Runtom Knuten, mixad av Sebastian Forslund och mastrad på studion Helter Skelter av Henrik Sundbring. Skivan släpptes på vinyl, men lyssna på den på Spotify här och få en förklaring på vad låtarna handlar om.

1. Dom Säger
– Debris är Runtom Knutens debut LP och vi ville med den här inledningen direkt beskriva vilka vi är. "The most annoying sound in the world". En högljudd start, men också med en "anti-refräng". Alla ska vakna, men det ska inte vara för övertydligt varför. Dom Säger handlar om att det är vagt att skylla på någon annan för våra egna brister. Det är vad vi säger, inte dem. Att vi är förtjusta i rundgång, echo, slap-delay och smutsig dist det ska dock vara tydligt.

2. Bo I Nästet
– När jag, Johan, var elva år så pryddes mitt pojkrum av skateboard-posters och AC/DCs små svettiga kroppar. Vad jag än gått igenom i livet är jag förändrad idag? Kanske inte, för ibland vill man bara att livet ska innehålla rock så som det gjorde då där i nästet. Här vill vi underhålla lyssnaren även om texten innehåller ett visst mörker. 

3. Liksom Eller Inte Liksom
– Tar en funderare kring vad det är man egentligen håller på med. Gör man det för sin egen skull, eller helt enkelt för att det är vad andra förväntar sig av en? Vad hände med drömmarna? Hur hamnade jag här? Går det en att svara på och spelar det någon roll liksom, eller inte liksom … Musikaliskt bidrar låten med den beskärda del "rött'n-dörr'n-sväng" som bör finnas på varje rockplatta värd namnet.

4. Bravo
– Jag, Johan, hade kämpat länge med en relation. Allt jag ville var att få en klapp på axeln och en kram. Det vackra får också lov att vara skitigt i den här temposänkaren. En lika självklar placering på skivan som live då det är underhållande att vara fin, men smutsig samtidigt. Bravo har hängt med i vår repertoar ett tag nu och det här är en av de första tagningarna vi gjorde i studion.

5. Vägen Är Öppen
– En gladpoppig låt som på något sätt skrev sig själv. Det liksom bara flöt på där i stunden. Inledningsfrasen hämtades från en penna med den här textraden tryckt på sig: "Fredrik – en målmedveten och lojal person". Jag, Fredrik fick pennan i present av min kompis Coma vid något tillfälle. Så tack Coma, det blev en låt av den. Vem/vilka den handlar om vet jag inte exakt, så förmodligen handlar den om mig. Jag tror jag skrev den som en uppmuntran till mig själv att våga göra låten på det där enkla sätt som den tillkom. Så refrängen är väl en slags självuppfyllande profetia kan man säga. 

6. 227h År
– Då är vi ett gäng som fortfarande tror på albumformat så är den här låten tänkt som mellanakten. Vi ville att albumet ska kännas underhållande rakt igenom och då måste man ibland våga tänka lite annorlunda för att inte repetera sig själv. Vi har producerat och spelat in Debris själva och här fick vi tillfälle att leka av oss lite. Instrumental humörshöjare med förvirrande tonart som även innehåller subliminala budskap. Gitarren ni hör på den högra sidan är för övrigt en liten Samick-förstärkare som vi dödade med en kniv för det perfekta ljudet.

7. Kyssarna
– Ibland kan det kännas som om verkligheten utspelas i en film, bok eller en låt. Man är där, men ändå inte riktigt där. En något märklig känsla av overklighet. Att man inte riktigt når fram. Vad är det som inte stämmer, är det jag eller dem som är på låtsas? Kan ofta få den känslan när jag åker tunnelbana. Tyckte därför det är passande med den surf-inspirerade tremologitarren som liksom utgör den räls varpå låten färdas. I ett skede av inspelningen då vi var nära på att helt steka den här låten fick Johan idén att lägga på en sådan gitarr. Då kände vi att låten fick en egen nerv som gjorde den intressant för skivan. 

8. Någonstans I Staden
– Skivans kanske hårdaste låt. Pop-slingor vävs ihop med ondskefulla tritonus till en riktigt lömsk flugsvamp. Reflekterar minnen från en tid som var både dröm och mardröm på samma gång. Vi tycker mycket om låtar som har den här typen av kontraster. Det har inom bandet rätt delade meningar om huruvida det här var en "stark låt" och om den borde placeras på sida A eller B. Slutligen föll beslutet på B då vi tyckte det passade kompositionen samt stärkte upp låtmässigt på B-sidan. 

9. Det Blev Precis Som Det Skulle Bli
– På vår EP Allt Annat Än Revolt från 2012 hade vi med en låt som heter Det Blev Ej Som Det Skulle Bli. Det var då och nu det blev, precis som det skulle bli, istället. Men är det där man vill vara i livet? Det här kanske får bli en följetong för oss och vem vet, om några år kanske vi är på Det Blev Som Det Blev? Vi diggar saker som inte är alltför direkta och den här låten var därför det första som släpptes från Debris, i form av en video. Iggy Pops Nightclubbing stod som inspiration för trummorna på den här låten, men det resulterade i att vi, istället för att använda echo-effekt, dubbade trummorna vilket skapade den lite skeva psychkänslan låten har. Gästas av Elisa Palha på körsång. 

10. Tidspress
– I det här stadiet av albumet så tycker vi att det är dags att vakna igen. Det är tidspressens huvudsakliga syfte. Våra föräldrar strävade efter villor med gröna gräsmattor och en blankpolerad bil. Vår generation strävar efter mer tid och frihet, så till den grad att det skapar stress. En tidig låtidé hämtad till plattan ur Runtom Knutens punk-arkiv. Den portugisiska rösten i andra bryggan säger: "Då kommer den jävla vardagsrutinen och snor dina drömmar". 

11. 78ans Buss
– Den här biten hette först En Dagdröm I A-moll. En låt som konstant stegrar och egentligen är ett hopkok av ett flertal tidiga låtidéer. Vem är jag i drömmen, chauffören, passageraren eller rent av bussen? En av de mer spretiga låtarna på skivan, men vi är mycket nöjda med det berusande och coola sound vi har skapat på den här. Den maskerade proggarens kärleksbarn med psych-mamman. 

12. För Evigt
– Hade tänkt bli lite tunga och sköna i det här avslutande spår, tänk lite Warlocks. Men lyckades inte hålla tempot nere … För Evigt är den låt som vi tyckte skiljde sig mest i stil från resten av låtarna på skivan och därför fick den avsluta. Texten är ett försök att hantera vår generations paradox: "Valmöjligheterna är så många att man, i rädsla för att välja fel, vill hålla alla dörrar öppna och i detta blir man låst."

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT