Lyssna in dig på 11 Essentiella – april.
Lyssna på 11 essentiella på Spotify eller Wimp (de låtar som för närvarande finns).
Sharkbrains (Skewed Studio Takeout) – The Mary Onettes
Det här Göteborgsbandet harvar på i det fördolda, som vanligt. Just nu är de ute på den där USA-turnén som blev inställd för ett antal år sedan då vulkanutbrottet Eyjafjallajökull bredde ut sin aska över skyarna. Detta firas med den här nya låten om hajhjärnor som väl inte är så mycket en singel utan mer en studioupptagning. Det hörs till viss del, och det är den tjocka oförfinade basen som gör att låten smetar sig fast som den blötaste av juli-svettningar.
Song For Zoe & Gwen – Yumi Zouma
Sannolikheten att du aldrig hört talas om det här bandet är stor. Det är lite synd men inte så konstigt. Hittills har de nämligen bara släppt två EP:s och lite strölåtar. Dessutom är det inte den typ av musik som får stora rubriker, det vill säga lågmäld organisk pop med enkla melodier. Men gör dig själv en tjänst och lyssna på den här låten. Den har något gemensamt med de andra låtar de släppt från sig; det är perfekt pop.
Swirl – Westkust
Hej tidigt 90-tal. God dag shoegaze-era. Ni kan receptet vid det här laget, gitarr-disten på max, drömsk, knappt hörbar sång, gärna tjej och kille omvartannat. Bryt av med janglig gitarr. Ride, Slowdive och så vidare. Men allt det där spelar absolut ingen roll om inte bandet i fråga kan förvalta arvet på rätt sätt. Som Westkust. Helt ärligt, man ramlar av pall. Så bra är det. Kan mycket väl vara årets låt, åtminstone en av dem.
Just Like You – Chromatics
Så börjar den då närma sig, releasen för Portland-bandets efterlängtade album Dear Tommy, uppföljaren till magnifika Kill For Love. Med multiinstrumentalisten, producenten och DIY-gurun Johnny Jewel i spetsen har de skapat sig en helt egen genre som befinner sig någonstans mellan soundtracken till 80-tals-neo-noir-filmer, snabba bilar och den mest melankoliska italódiscon. Behöver vi ens säga hur makalöst bra det är?
Vissa Nätter – Jonas Lundqvist
När så den gamla Bad Cash Quartet-medlemmen för två år sedan lade Jonas Game på hyllan och bytte språk så var det ett kliv framåt. Nu har han dessutom tagit av sig mössan och blottat flinten och det är då det känns som att allting faller på plats. Slutligen har han frigjort sig från 90-talets gitarr-ok och fötts på nytt, eh eller något sådant. Det är luftigt, Rasmus Häggskt och utomordentligt fin svensk popmusik, komplett med bap-bap-baa-kör.
Come Back To Me – Urban Cone feat. Tove Lo
En tes vi har är att alla låtar som på något sätt innehåller uppitchad röst blir hits. Låt oss inte gå vidare in i just det resonemanget genom att rabbla låtar, men ha det i åtanke nästa gång den där smurf-rösten smeker era öron. Som i den här låten där hela refrängen är ett enda smurfande. Instant hit. I övrigt är det här en hyper-kommersiell pop-låt som liksom klistrar sig fast i hövvet rätt snabbt vare sig man vill eller inte.
Ingen Hejd – Joy
Allt den här kvinnan gör för tillfället hyllas, och det är inte så konstigt eftersom hon gör precis som hon vill. Vissa gillar det, de blir helt förbluffade – hur vågar hon, hon som bara är en ung tös? Sen finns förstås också de som surt muttrar något som "Nicki Minaj-kopia" eller "det här är inte hiphop". De kan gå och lägga sig. För precis som hon själv säger "Min genre är Joy". Lyssna bara på happy hardcore-partiet mitt i den här låten. Man blir ju så glad.
Used To Be – Natali Felicia
Lägg det här namnet på minnet, för du kommer antagligen att höra det fler gånger längre fram, och då kan det vara bra att inte stå och se dum ut. Upphovskvinnan är 20 år gammal, boendes i Stockholm och det här är hennes debutlåt och den är jättebra. Stöpt i en långsam, melankolisk och eterisk, nästan viskande form är den ett steg bort från mången överproducerad dröm-pop. Det känns skönt.
Leevi & The Feelings – Vasas Flora & Fauna
Säg senast du hörde en poplåt framföras på finlandssvenska? Inte det. På Gerbysvenska då? Misstänkte det. Gerby är för övrigt byn i Vasa där låtskrivaren Mattias Björkas – ena hälften av den här duon, kommer ifrån. Sjunger gör Iiris Viljanen, och det är hur vackert som helst. Det låter lite som Belle & Sebastian nån gång när de var bra. Fast ändå inte. Det enda vi egentligen vet är att vi vill lyssna om och om igen.
Realiti – Grimes
Claire Boucher kastade ett helt album och började om på nytt. Mycket på grund av fansens besvikna reaktioner på förra dub-steppiga singeln Go. Nu släpper hon ytterligare en gammal låt som hon beskriver som en demo som det aldrig var tänkt att någon skulle höra. Och allvarligt talat, om inte det här håller album-måttet så har hon omöjligt höga krav på sig själv, för det här är förstås helt jävla utsökt.
I Really Like You – Carly Rae Jepsen
Vi hade inte tänkt ha med den här, faktiskt inte. Lovar. Varför tipsa om random generisk poplåt som ändå går på absolut varenda radiostation flera gånger om dagen tänker kanske du? Tjaa, för den är bra? Först var den lite blaha, det ska erkännas men sen efter ett par lyssningar: perfekt tuggummipop ju! Testa själv. Helt omöjligt att sluta lyssna! Man blir glad!