GAFFA-PRISET: Tove Styrke tackar fansen och pratar emojis.
Grattis till GAFFA-Priset Årets pop!
– Tack så mycket.
Vad vill du säga till GAFFAs läsare som röstat fram dig?
– Ojojoj, jag är väldigt glad att ni tycker om skivan och att ni röstade. Det var rätt oväntat att jag skulle vinna, så jag blev väldigt glad. Det var många andra bra släpp i år, så det kom verkligen som en överraskning.
Jag pratade med Dennis Lyxzén som menade att ni västerbottningar aldrig vinner priser, hur ser ditt prisskåp ut?
– Haha, jag har tre priser nu. Så någonting är det. Sen har jag en guldskiva här hemma som mamma alltid går och hänger upp någonstans när hon hälsar på. Hon tycker att jag ska vara stolt. Får jag någon gång ett riktigt kontor får den bo där.
Hur har året som gått varit?
– Det har varit ett väldigt händelserikt och roligt år för mig. Jag har fått turnera och resa mycket, fått prova på mycket nya grejer. Det har varit väldigt kul. Man känner sig lite fjantig när man rader upp saker, men på ett ungefär så har jag gjort min första egna USA-turné, vilket på riktigt var en av de roligaste grejerna jag gjort i hela mitt liv. Och så i somras så var det först en liten Europaturné, fyra-fem gig i Frankrike, Tyskland och England. Sen festivaler i Norden, där jag fick köra på ganska stora scener.
Det låter som att du har många höjdpunkter att blicka tillbaka på?
– Ja, jag har ett bra fotoalbum från det här året. Och alldeles nyss var jag på förbandsturné med Years & Years i England, vilket var jättefett. Det var en superrolig erfarenhet.
Det fanns en tid när det inte var superljust, för sisådär två-tre år sedan. Du pausade allt, ställde in en planerad turné, flyttade hem till Umeå och började om din karriär. Hur viktigt var det beslutet så här i efterhand?
– Det var jätteviktigt. Jag behövde på något sätt stanna upp och distansera mig från bransch-Stockholm litegrann. Det var väldigt bra att vara sjukskriven ett tag, helt sysslolös av egen fri vilja. Jag skrev hela tiden på ett personligt plan, men jag hade inga commitments mot någon att jag skulle producera något. Det var väldigt viktigt för mig att ha tråkigt, att få tid till det. Då blev det mycket tydligare för mig vad jag faktiskt vill hålla på med och hur jag vill jobba.
Det kan inte vara lätt att försöka växa upp samtidigt som man försöker göra karriär?
– Nej, exakt. För mig var det som att tiden stod stilla från att jag var 16, och började jobba med det här, till dess att jag tog den här pausen. Då var det som att jag fick tid att växa upp och landa i vem jag är. Att fundera på, vad har jag för behov? Vad vill jag egentligen med min musik och varför gör jag det här? Vad är det som driver mig? Jag hade inte stannat upp och frågat mig själv det innan.
Känner du dig bättre rustad nu?
– Ja, jag har lärt mig hur stress känns. Det är så diffust och alla kan väl känna sig stressade emellanåt, men jag har lärt mig känna igen de signalerna och jag vet mycket bättre hur jag ska ta det. Jag är inte särskilt stresstålig, jag är inte jättebra på att multitaska. Så även nu när jag haft det väldigt hektiskt är jag noggrann med att fokusera på en grej åt gången. Vissa människor kan åka runt på turné och skriva samtidigt, men jag funkar inte bäst så. Jag gör inte ett bra jobb då heller, så jag har ett helt annat utgångsläge nu. Jag känner mig själv mycket bättre och då är det lättare att planera en vardag som fungerar.
Vad har Umeå som Stockholm inte kan erbjuda?
– Det är hemma på ett annat sätt. Jag säger hemma om både Stockholm och Umeå, men jag har de flesta av mina kompisar i Umeå, hela min familj. Så när jag har ledig tid, mer än några dagar, så åker jag upp. Det är lättare att koppla bort jobbet helt när man är ledig om man åker till ett annat ställe. Här kan man riskera att stöta på någon på gatan som man ska ha en session med snart.
Det har blivit en hel del flängande i år för dig, gillar att vara ute och resa?
– Jag gillar framför allt att ha kombinationen. Jag skulle få spader av att bara bo i Umeå, bara sitta och skriva själv, att bara ha den biten. Men jag skulle inte heller klara av att bara vara ute och flänga hela tiden. Jag är som sagt inte så stresstålig. Jag behöver verkligen kombinationen av båda. Jag behöver få flänga runt och uppleva nya saker för att tycka att det är roligt, men jag behöver också få komma hem, dra mig tillbaka och vara i min egna lilla värld. Jag tycker väldigt mycket om att vara själv. Haha.
Ser att du använder Twitter en del, varför har du valt att göra det?
– Det är det smidigaste sättet att kommunicera med folk. När jag höll på med releasen så satt jag på Twitter hela dagen för att följa så att allting gått rätt till. För om någonting inte funkar, typ en länk i Brasilien, då skrivs det på Twitter. Då kan jag läsa och föra det vidare till skivbolaget. Det är väldigt bra på det sättet.
Är det att det är så direkt som du gillar alltså?
– Ja, man slipper mellanhänder. Det är jättebra att ha folk som kommunicerar ut det man vill säga vitt och brett i vissa sammanhang, men det är väldigt bra och skönt för mig att samtidigt kunna kommunicera direkt till folk också.
Såg att du tweetade att du bara uppdaterade din telefon för att få tillgång till nya emojis, är du en rebus-SMS:are?
– Haha, det går i perioder. Men jag var väldigt sugen på Spock-ikonen, och det var jättemånga bra andra också den här gången. Jag drar mig länge innan jag uppdaterar telefonen för jag tycker alltid det buggar.
Hur ser 2016 ut för dig?
– Jag kommer skriva nytt har jag tänkt. Det är min enda plan just nu. Jag har börjat redan, men jag ska börja boka tid med folk i studion. Sen får jag se vars det leder när jag har lite material.
Till sist, vad är lycka?
– Ojojoj … det här har vi diskuterat mycket, för vi har en sökare i mitt crew. Och lycka för mig, just nu, är det att man är tillfreds med sig själv. Jag ser inte heller lycka som en form av extrem, utan lycka är bara att det känns bra.
