''Haha, ja, så jävla flummigt va?''

"Låtarna är skrivna efter en lång tids tystnad och en inre resa" – så beskrivs Nadia Nairs kommande album i en presstext.

– Haha, ja, så jävla flummigt va?

Ja, visst är det aningen flummigt och visst låter det väl aningen pretentiöst, såsom promotion-material ofta gör, men det ligger mycket i det. Nadia Nairs naturliga språk, musiken, kom inte naturligt för henne efter singlarna Bon Voyage och Monica The Brave, som släpptes för ett par år sedan. Hon saknade helt enkelt inspiration och var tvungen att hitta på något.

– Jag försökte skriva, åt mig och åt andra. Men det kändes bara som att jag bajsade ur mig skit. Jag har alltid skrivit mycket, ända sedan jag var liten och det har alltid varit min form av terapi. Så det var första gången jag kände att jag inte mådde bra av att skriva, jag fick lite panik och blev lite lost i vem jag var i en kort period. Så jag bestämde mig för att hålla käften och se vad som hände.

Hon liknar musiken vid en svårflörtad älskare som man jagar för mycket, och precis som det kan vara kom älskaren tillbaka när hon slutade att maniskt försöka. När hon återgick till rötterna kom inspirationen tillbaka.

– Vi är inte maskiner, inte skapade att skriva hitlåtar varje dag. I så fall hade alla gjort det. Till slut kom de här låtarna ur att jag jammade fram dem, jag kommer från en band-värld och det var så jag började göra musik. Så jag gick in i en studio med instrument och så hände det.

Singlarna Hardships och Blow finns redan ute, i början på mars kommer så albumdebuten Beautiful Poetry – och den sker på hennes eget bolag.

– Jag hade inget annat val egentligen. Det var ingen som riktigt förstod min grej, vad jag ville åstadkomma. Jag hade alltid målat upp en bild av att man som artist alltid är fri men när jag blev en del av branschen på riktigt såg jag mest korruption, ojämställdhet, krossade drömmar och ett tänk jag inte var van vid.

Det resulterade i att hon valde att gå sin egen väg och på så vis blev hon mycket friare. Ingen bestämde när något skulle vara klart, eller hur någonting skulle låta. Inte heller har någon kunnat lägga sig i hur hennes debuts låtordning ser ut, trots att den är lite oortodox.

– Det är en resa genom två år, fram tills nu. Jag har lagt låtarna så också, att det börjar med de låtar som kom tidigast och slutar med de senaste. En del har varit kritiska till det sättet, men jag har döpt den till Beautiful Poetry och jag vill att det ska kännas som en diktsamling, där läser man alltid de man skrev tidigast först.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT