COVER ME & EP-PREMIÄR: En Drös Poeter levererar saftigt paket.
Vi skickar ut En Drös Poeter här: Vilma Colling (sång), Ulrika Bremberg (piano), Olle Adell (bas), Wilma Wall (trummor), Cello: Elias Tholén, Lisa Sjögren Ursäter & Anna Ericsson. Alla är de en del av den kommande EP:n Väg som vi på GAFFA har fått äran att premiära här och nu. Skivan släpps officiellt nu på fredag, 12 februari, och firas av med en releasefest.
Och som extra grädde på den där semlan levererar bandet en COVER ME, alltså bjuder oss på fem omslag som har det där lilla extra. Vilket kalas, vänner.
Så avnjut nu den här finfina EP:n tillsammans med några grymma omslag inklusive motiveringar. Den här onsdagen blev helt plötsligt mycket trevligare!
BANDETS VAL: Rihanna – Bitch Better Have My Money
– För att Rihanna är så otroligt cool och bara ser extremt boss ut på den här bilden. Låten är grym och om man inte har sett videon till är det något man måste kolla in. Detta lite Frida Kahlo-inspirerade porträtt är nytänkande och hon utstrålar enormt mycket pondus. Det bryter klassiska, uttjatade skönhetsideal och hon ser helt flawless ut! Det matchar även låten perfekt!
VILMA COLLING: Bob hund – Det Överexponerade Gömstället
– Eftersom jag gör omslagen åt bandet så kan jag verkligen relatera till Martin (Kann, reds. anm). Jag vet hur stressigt det är att behöva komma på ett omslag när man har absolut noll inspiration. Jag har aldrig riktigt lyssnat på Bob Hund utan detta omslaget har bara drivit förbi någon gång och jag kände att det var absolut klockrent. Till och med typsnittet känns lite halvhjärtat och är ganska fult, det känns så befriande på något sätt (detta kommer från en perfektionist med kontrollbehov). Tycker det är en grym albumtitel och har tidigare lyssnat på Det Regnar Och Brinner och Tinnitus I Hjärtat från andra album av bandet.
WILMA WALL: Björk – Debut
Foto: Jean-Baptiste Mondino
– Det här omslaget har jag sett och fascinerats av sen jag var liten och min pappa spelade skivan hemma. Jag sögs direkt in i hennes kolsvarta ögon. Det blygsamma och förväntansfulla i hennes blick. Albumtiteln Debut kommer av att det var Björks första album efter att hon lämnat rockgruppen The Sugarcubes. Hennes blick, placering av händerna och den ödmjuka enkelheten i hela bildens komposition går så oroligt väl ihop med albumtiteln. Känslan Björk utstrålar är en känsla som jag verkligen kan relatera till nu när jag är en del av ett relativt nytt band som precis har börjat visa oss för världen. Vi väntar också, likt Björk på bilden, blygsamt och förväntansfullt. Björk är en stor konstnärlig och musikalisk förebild för mig och det här albumet innehåller mina favoriter av hennes unika musikstycken.
ULRIKA: Florence And The Machine – Ceremonials
– När jag och Vilma skrev till EP:n i somras lyssnade vi på det här albumet flera gånger om dagen. Framför allt dansade vi till Shake It Out, min pepplåt nummer ett och en så fin, inspirerande text. Albumomslaget tycker jag uttrycker mötet med sig själv, en röd tråd jag läser av i flera av Florence And The Machines texter. Florence Welch förmedlar i bilden en blandning av insikt och förnekande som har en stor igenkänningsfaktor för mig. Den visar den ständiga tvåsidigheten – euforin som blandas med sorgen, och är med detta budskap ett av mina absoluta favoritomslag.
OLLE: Arca – Mutant
– Bra omslag. Modernt och krispigt. Föreställer likt titeln antyder, en mutant. Ett monster i våra ytliga och dömande ögon. Men blicken tyder på att monstret vi ser nonchalerat detta och känner sig lycklig, värdig … och snygg. Det finns ett mycket fint budskap att hämta här: utomstående kritik om saker som gör en annorlunda ska alltid vara underordnad glädjen och stoltheten i att vara sig själv. Musiken är väl lite av ett stolt freak den med så det finns ingen förvåning i att detta motiv låtits representera detta album.
