Sveriges inrikesminister Anders Ygemans musikintresse är genuint.
Sveriges inrikesminister Anders Ygeman, kommer du från en musikalisk familj?
– Pappa spelade lite trummor, men det var ingen som sjöng eller så. Musiken var inget som dominerade hemma. Men jag minns när de slog på Marlene Dietrich Where Have All The Flowers Gone. Jag minns att jag tyckte det var fint.
Du har ett gediget punkintresse. Hur kom det sig?
– Det kom när jag gick i mellanstadietKnow Your Rights med Clash var den första singeln jag köpte. Att den var så politisk var inget jag tänkte på då, men det är ganska kul lyssna på den i efterhand ur det perspektivet. Sen har det pendlat, jag hade en hårdrocksperiod också med KISS, Judas Priest, Van Halen, Mötley Crüe. På den tiden fanns det något som hette "Barnens sommarprat", och där spelades bland annat Abab med KSMB och den satte sig verkligen. Sen spelar det in att jag är uppvuxen i Hagsätra, det slog an kraftigare för en själv när man kunde se saker de sjöng om på plats.
Hänger punken med än idag?
– Absolut. Men man kan säga att jag åldrats med musiken. Det slog mig när jag såg Thåström på Annexet nu senast. Ebba Grön har bleknat lite, men jag lyssnar på dem fortfarande ibland. We're Only In It For The Drugs beskriver jättemycket av hur man kände sig då i förorten. De beskriver inte vad jag är idag, men de är inte bannlysta från spellistan för det.
Vilken är den bästa textraden från den tiden?
– Den kommer från Imperiet. "Böjer man sig en gång, så blir man aldrig rak. Därför är jag mig själv". Det kommer från Rasera-plattan.
Vad lyssnar du mest på idag?
– Thåström, Winnerbäck, Kent också … När jag jobbar hemma så blir det First Aid Kit också. Mycket svenskt. Det är lättare att ta till sig texterna på svenska, mer distans på engelska. Jag har alltid gillat textdrivna musiker.
Finns det någon musik du inte tål?
– Hade du frågat mig för 5-6 år sen så hade jag svarat country. Fast det kryper på mig alltmer. Jag har jättesvårt för opera. Och riktig techno, där man knappt hör någon melodi. Det Thåström gjorde med Peace, Love & Pitbulls har jag därför också svårt att till mig. Det finns ett hål där i skivsamlingen när det gäller Thåström.
Vem i regeringen snackar du musik med?
– Oj, jättebra fråga … Opera är det en del som gillar, det har jag noterat. Annars vet jag inte. Ylva Johansson brukar ha en musikfrågesport, en introtävling. Det har gått ganska bra för mig där, jag är snabb.
Vad betyder musik för dig?
– Det är extremt svårt att tänka sig ett liv utan musik. Musiken hjälper mig att förstå världen. Jag gillar när texter kan sätta ord på sånt jag funderat på. Från Ebba Grön och framåt så har jag vuxit upp med musiken. En annan del av musiken är det rakt motsatta: att förflytta sig i tid och rum, att snabbt ändra stämningsläge.
Vilken är din största musikupplevelse?
– När Thåström blev soloartist och började köra Ebba-låtar.Jag är född 1970, så jag såg aldrig Ebba live, bara Imperiet. Jag vill samtidigt inte se någon återförening, det skulle nog bli sådär … Jag såg i och för sig KSMB på Bråvalla i somras, och det var roligt ändå tycker jag.
Går du på mycket konserter annars?
– Jag försöker ju… Tiden är ett problem, och det är även ett meck när jag vill gå. Men Bråvalla gillade jag. Det blir Thåström varje år, och jag har sett Winnerbäck sex-sju gånger. Jag tyckte inte om honom från början men blev meddragen, jag blev tvångsmatad. Sen började jag tycka om honom. Han har verkligen växt sen de tidiga skivorna med "solen i ögonen".
Om du fick välja en artist som gjorde en låt om Anders Ygeman, vem skulle du välja?
– Herregud … Det är omöjligt att inte säga Thåström. Även om det inte skulle hända.
Vilken musik ska spelas på din begravning?
– Det har jag aldrig reflekterat över. Ingen Neråtsång kanske?
Vad lyssnar du på om du vill slappna av?
– Winnerbäck, om jag vill softa med ett glas rödvin. Om jag ska välja ett album så blir det Vatten Under Broarna.
Hur skulle du sammanfatta din musiksmak?
– Jag är fast 1980. Lite elakt att säga, jag lyssnar på en del nyare musik. Det man lyssnar på först sätter avtryck. Men det finns även nyare punk som jag gillar. Lilla björn och lilla tiger med Charta 77 är ett exempel. Den handlar om en upptäcksfärd och är lite upprorisk.