GAFFA pratar med popstjärnan om den omtumlande Kärleksmanifestationen.
Två dagar efter den hänsynslösa lastbilsattacken i centrala Stockholm samlades 50 000 människor på Sergels Torg för en kärleksmanifestation. Miriam Bryant var en av alla artister som deltog i ceremonin och hennes tolkning av Sven-Bertil Taubes Ett Sista Glas kom att få ett gigantiskt genomslag. GAFFA fick en pratstund med stjärnan om upplevelsen.
Hur var det för dig att uppträda på Kärleksmanifestationen framför ett minst sagt känslomässigt skakat Stockholm?
– Först förstod jag inte riktigt hur det kändes. Allt var bara så konstigt och sorgligt. Men samtidigt stort och fint att så många hade samlats. Det var väldigt mycket blandade känslor. Men det som gjorde det så speciellt var att det var det första uppträdandet där samtliga i publiken var så likasinnade. Alla 50 000 kände exakt samma sak. Jag har aldrig tidigare stått framför en så mentalt samlad publik. Det var minst sagt starkt.
Framför allt starkt tycker jag att det var när du sträckte ut V-tecknet, och samtliga åskådare anslöt i den gemensamma kärleksgesten.
– Grejen var att jag inte riktigt visste om jag skulle säga någonting innan jag började sjunga, som alla andra innan mig hade gjort. Men när det var dags för mig så kände jag att folk redan hade sagt allting som jag ville säga. Det där med V- eller Peacetecknet var helt oplanerat och bara kom av stundens känslor. Men det blev lite som ett tyst tal från min sida. Alla var ju där av samma anledning, inklusive jag, så det blev väldigt speciellt och sammanbindande.
Det förstår jag. Ditt framförande blev ju en symbol för hopp, tröst och kärlek för folket som var på plats. Det måste känts stort och vackert.
– Absolut. Det är ett framförande som jag aldrig kommer att glömma. Det var ju en jävligt traumatisk dag för hela Stockholm, framför allt om man var på plats när det hände. Efter attacken finns det ett annat allvar i staden, men samtidigt en ny öppenhet. Jag har alltid känt mig som en göteborgare i Stockholm, men när detta skedde så var det första gången som jag verkligen kände mig som en riktig Stockholmare. Och det var folkets gemenskap och kärlek som bidrog till den känslan.
Läs en längre intervju med Miriam Bryant i GAFFAs juninummer.
