GAFFA.se – allt om musik
Albumaktuella Foo Fighters spelade igår i Sverige för första gången sedan det ökända gigget på Ullevi 2015, då frontmannen Dave Grohl lyckades snubbla av scenen och bryta sitt ben. I en intervju med GAFFA berättar nu trummisen Taylor Hawkins om hur han upplevde denna traumatiska händelse.
– Precis när det hände fattade jag absolut ingenting. Jag tror det skedde under andra låten, och helt plötsligt sprang vår gitarrist Pat Smear fram till mig och börja ropa ”stop, stop, stop”. Så jag slutade och såg att Dave hade försvunnit. Jag tog mig till scenkanten och hittade Dave liggandes på rygg. Han fick syn på mig och sa då ”jag har brutit mitt jävla ben, riktigt illa”. Var du på spelningen?
Jo, jag var nästan längst fram och såg precis allt när det hände.
– Okej, men då kanske du minns hur Dave berättade för mig att vi var tvungna att fortsätta spelningen utan honom. Så det enda jag kom på i stridens hetta var att vi kunde spela ett antal covers av Queen och lite annat gammalt smått och gott, samtidigt som jag försökte fundera ut vad man egentligen skulle göra. Dave var ju skadad, så man var ju sugen på att själv lämna scenen för att vara med sin vän i nöd liksom. Men jag fick ju inte för honom, haha. Men så kom han ju tillbaka, hårding som han är, och så spelade vi ju en riktigt lång konsert, haha.
Den var inte bara lång, utan historisk i min mening.
– Tack för det. Men om man tänker efter; är vi världens bästa band? Nej. Är Dave världens bästa sångare? Nej. Är jag världens bästa trummis? Nej. Har vi skrivit världens bästa låtar? Nej, förmodligen inte. Är vi världens mest intressanta band? Nej. Men jag kan säga vad vi har. Vi tror på rock'n'roll, och kraften bakom musiken. Vi tror på att förmedla vår show till så många människor vi bara kan, oavsett omständigheter. Jag tror inte det är många människor som hade gjort det som Dave gjorde den kvällen. Helt ärligt kan jag inte komma på nån. Inte en enda jävla person.
Det kan nog stämma. Men jag minns samtidigt som det var hemskt och läskigt, att jag medan Dave bars ut och ni började spela tänkte ”det här kommer ju bli den mest speciella Foo Fighters-spelningen någonsin. En Foo Fighters-konsert utan Dave Grohl”.
– Haha, jo nog var det ett speciellt gig. Det var läskigt, det var hemskt, men samtidigt så blev det ju någonting rätt magiskt av det i slutändan. Och jag tror att det har lite att göra med hur vi är. Vi är simpla människor som inte riktigt ser oss själva som rockstjärnor. Vi är bara snubbar som jobbar väldigt hårt för det vi älskar, att spela rock'n'roll. Det har vi alltid gjort, och kommer alltid göra. Jag kommer förmodligen att dö bakom mitt trumset, haha.
Se olyckan här nedan:
