Stiko Per Larsson om den tunga tiden efter Mellon – och om vändningen

För ett år sedan släppte Stiko Per Larsson singeln Vargen. För honom var det en otroligt viktig låt. 

 

– 2018 deltog jag i Melodifestivalen, ett forum som många av mina lyssnare kanske inte förknippat mig och min musik med i vanliga fall, säger Stiko Per Larsson till GAFFA och fortsätter:

 

– Det var ett väldigt annorlunda äventyr. Roligt såklart, men jag bar med mig blandade känslor därifrån.

 

 

Han pratar om tiden efter mellobubblan då han var ganska låg, trots – eller kanske rent av på grund av – att han precis synts i ett väldigt stort sammanhang som engagerar väldigt många människor.

 

– Jag kom dit med en egen låt och efter en rad album och väldigt flitigt turnerande så var jag ganska säker på vem jag var och att jag bar på en historia värd att berättas. Men känslan efter Melodifestivalen var att jag inte nådde fram med det, att jag på något sätt blev en random snubbe med gitarr. 

 

 

Så när allt lagt sig kom han fram till att han ville lägga all sin kreativa kraft på att skriva musik som verkligen lät som han ville, att musiken skulle stå i främsta rummet. 

 

– Alla melodier, arrangemang och produktion skulle komma från mig. Inga mellanhänder eller formatanpassning. Rakt på sak, med ett hårdare anslag i musiken än tidigare. Jag var trött på treminuterslåtar och lösa boliner. Receptet var: Ingen påklistrad feeling, allt som låter ska sitta till 100 procent. 

 

Med Vargen föll allt på plats. Det var så här han ville låta. 

 

– För mig blev det ett avstamp, en nystart och ett helt nödvändigt spårbyte för mig. Min nya singel Snöar På Oss är den tredje singeln sedan dess och jag stormtrivs med musiken just nu. Jag ville göra en vintersång som fångar den där magin i låtar jag växte upp med. Låtar som lever länge och inte bara blir slit- och slängpop. 

 

 

 

Det finns stora planer inför 2020. Ny skiva och nya idéer.

 

– Det blir min sjunde men på många sätt blir det som att debutera på nytt. Jag har många fler verktyg i min skaparlåda nu för tiden och efter jag slutat med de väldigt roliga men tidskrävande vandringsturnéerna så finns nu plats att förverkliga låtdrömmar och utveckla mitt låtskrivande. Det känns på ett sätt som jag precis börjat skriva låtar, att jag har väldigt mycket ogjort.