GAFFA.se – allt om musik
Caribou – Suddenly
På senare tid har Caribou börjat utforska ett mer eget electronica-möter-80-talspop-möter-house-möter-singer-songwriter-möter-Stones Throw-uttryck. Höjdpunkten på Suddenly – hans sjunde studioalbum – är dock dängan Home, som samplar frikostigt från Gloria Barnes soulklassiker med samma namn. - Johan Jacobsson Franzén
Kjellvandertonbruket – Doom Country
Titeln Doom Country sammanfattar låtarnas karaktär perfekt, där countryns svärtade berättande ligger till grund och kläs in i en slöja av musikalisk briljans och mystik. Kjellvandertonrbuket målar upp scen efter scen i en filmisk elegans. En seans mellan Kjellvanders poesi och Tonbrukets progressiva eufori som vilar i en svunnen tid. - Roya Sarvestani
Huset – Glow
Pop-rapgruppen Huset har gjort sig kända i västra Sverige framför allt för att vara ett bra liveband. Och det är också för dansgolven såväl som konsertgolven som de gör sin musik. Deras debutalbum Glow är ett gäng välproducerade danslåtar som rör sig någonstans mellan hiphop, pop, house och afrobeats. - Morgan Storesund Skarin
MOBS – Cinema Paradiso
Melbourne-hemhörande kvartetten MOBSs debutalbum Cinema Paradiso är en genomdrypande hyllning till 80-talet. Själva kallar de sig ett nostalgipopband och slänger sig med inspirationskällor som Phil Collins, Peter Gabriel och Billy Ocean, men de låter mest som The 1975. Ett pojkband från 90-talet som hittat syntar.
Princess Nokia – Everything Is Beautiful / Everything Sucks
Den hyllade rapparen släpper inte bara ett utan två fullängdare som båda håller en jämn nivå.
AC Sapphire – Omni Present
Eterisk folkrock för vänner av Jeff Buckley, Neko Case och Liz Phair.
Blondage – I Love Music
Elektronisk pop för vänner av Lykke Li, Lydmor och Gents.
Disclosure – Ecstasy
Tvillingduon fortsätter att skicka ut poporienterad dansmusik som hämtar näring ur deep house, garage, dubstep, drum n bass och 2-step.
Gus Ring – For Us Lonely Souls
En svensk artist som har jämförts med storheter som Jeff Buckley, Damien Rice, The Cure och Wovenhand.
Kevin Krauter – Full Hand
Drömpop för vänner av Morabeza Tobacco, Golden Daze och Slow Pulp.
Real Estate – The Main Thing
Jingle jangly indie för vänner av Beach Fossils, Washed Out och Wild Nothing.
Soccer Mommy – Color Theory
Indierock för vänner av Snail Mail, Japanese Breakfast och Jay Som.
Tycho – Simulcast
Chill, organisk och gitarrglad dansmusik för vänner av Lusine, Bonobo och Bibio.
Wasted Shirt – Fungus II
Ty Segall och Black Pus skapar rusig och helvild noiserock. Ett av den här fredagens mest intressanta albumsläpp.
Yuksek – Nosso Ritmo
Den franske producenten kombinerar disco och tropical pop med samtidens lite mörkare elektroniska hybrider.
Wajetta – Realize
Reggie Watts och John Tejada fortsätter att samarbeta som Wajetta och släpper musik via Flying Lotus Brainfeeder-etikett. Det är elektronisk musik med rötterna i Detroit-techno, Chicago-house och 70-talets funk- och hiphop-scen.
Jeremy Cunningham – The Weather Up There
Från Chicago, trummis till musiker som till exempel Makaya McCraven. Mörkt epos som handlar om saknad och ond bråd död. Bakom spakarna hittas herrar från Tortoise.
Ratboys – Printer's Devil
Punkig indierock för vänner av Diet Cig, Lala Lala och The Breeders.
Five Finger Death Punch – F8
Hårdrock/metal för vänner av Mudvayne, Stone Sour och Trivium.
CB3 – Aeons
En svensk trio som levererar psykedelisk rock, atmosfäriska experiment och progressiva rytmer.
Asme – Blodigt
Ena delen av Hammarkullen-bördiga Aden & Asme går solo. Gillar du duons trap kommer du även uppskatta det här.
Johnossi – Torch // Flame
Det här är rockduons sjätte platta. En längre recension dyker upp inom kort på GAFFA.se.
Holy – Ryder
Holys nya Ryder är ett steg bort från den psykedeliska rocken från 2018 års All These Worlds Are Yours. På sitt tredje album tar artisten an sig ett mer 80-taligt sound med svävande syntar och reverbade trummor, trots att den lite småkaosiga psykedelian fortfarande har en viss prägel på ljudbilden. - Morgan Storesund Skarin
The Night Flight Orchestra – Aeromantic
Aeromantic är en smula mer discoorienterad än tidigare album, men de voluminösa, smittande refrängerna känns mycket väl igen. - Anders Fridh