GAFFA.se – allt om musik
Destroyer – Med den Borges-doftande titeln Labyrinthitis är Dan Bejar tillbaka med sitt 13:e album som Destroyer. Återigen har den kanadensiske låtskrivaren tagit hjälp av The New Pornographers-kollegan John Collins i en producentroll. Resultatet är ett lika osammanhängande som briljant album som tveklöst toppar allt de har släppt ifrån sig sedan 2011 års mästerliga Kaputt. - Jonatan Södergren TILL RECENSIONEN
No Suits In Miami – Lund- och Malmöbaserade No Suits In Miami spelar ganska krusidullfritt utan de riktigt saftiga kaninerna i sin indiepop-hatt; den lagom nonchalanta sången är där liksom den säckiga virveln och de patenterat basbefriade gitarrerna. Det faktum att soundet instrumentalt stundtals påminner lite om Makthaverskan får en nästan tro att bandet snarare kommer från västkusten än Skåne. - Alex Pettersson TILL RECENSIONEN
Åskväder – Bandets andra fullängdare är fullspäckad av riviga riff, klatschiga melodier och trallvänliga refränger. Nästan som om det fanns en formel för hur man ska spela actionrock och Åskväder har knäckt koden. Faktum är att albumet inte innehåller några bottennapp, sett till kompositionen och hanteringen av instrument, och är röjigare än det mesta som släppts inom genren under det senaste året. - Ieva Kisieliute TILL RECENSIONEN
Hardcore Superstar – Visionen med bandets tolfte fullängdare, enligt dem själva, är att det ska låta så som den där första klunken öl smakar. Och det lyckas de med. Så gott som varje spår förkroppsligar den känslan, från det sorglöst röjiga Influencer till det oförskämt brölvänliga One For All. Lägg till de hymnliknande refrängerna i Forever And A Day och Weep When You Die och du får dig en försmak av den kommande festivalsommaren. Det tar bara några sekunder innan man börjar nynna med fastän man aldrig hört låtarna förut. Eller har man? Med tanke på att hälften av dem hunnit släppas på singel kan man inte vara helt säker på den saken. - Ieva Kisieliute TILL RECENSIONEN
Placebo – Låt dig inte skrämmas av skämtsamma låttitlar som Sad White Reggae för Placebo ger dig samma formel som tidigare utan att bry sig om hur musikscenen har förändrats. De reser sig som en fågel Fenix ur askan med melodier som ger tillräckligt med trygghet för att även ge utrymme för experimenterande. Men när duon välkomnar den oundvikliga klimatkatastrofen så görs det med solsken och en axelryckning, och då saknar man bandets tidigare desperation. - Jim Knutsson TILL RECENSIONEN
MFMB – Det börjar med en underbart hypnotisk och nervig Sugar, som berättar med en gång att det definitivt är MFMB men med nya dansskor och en nytvättad kostym. Mitt i skivan bjuds vi på den krautiga, och kanske skivans bästa spår, Harvest för att avsluta med den totala urladdningen i sex och halv minut långa och old school MFMB-aktiga Six-Figure Income (som gärna hade fått hålla på ett par minuter till). Däremellan dras tempot ner, mörkret kryper på och bandet bjuder oss på en intressant resa. Den är lite krokig och med några gupp och lerpölar, men den är alltid MFMB – unik, drivande och fantastiskt bra. - Mathias Skeppstedt TILL RECENSIONEN
Port Noir – Ända sedan debutskivan Puls (2013) har Port Noir inte dragit sig för att ta risker och kombinerat pop, rock och elektroniskt i det som de själva kallar för progressive dark pop; något som enligt vissa endast tål att avnjutas i små doser. Nu har deras sound fått sig en uppgradering i form av inslag av R&B. Resultatet? Lika oväntat och lika gott som att dippa pommes frites i mjukglass med kolasås. - Ieva Kisieliute TILL RECENSIONEN
Ignite – Ignite är medryckande, energisk och entusiastisk. Skivan blandar allvaret från hardcoren med melodispråket från skejtpunken och rymmer ett par ruskigt starka refränger i framför allt After The Flood, On The Ropes och The House Is Burning. - Kristofer Hadodo TILL RECENSIONEN
Kindsight – Danskarnas debutalbum är renodlad indiepop med fokus på stabila melodier. Dessutom vilar en angenäm känsla av sommar över de elva låtarna. Här finns också rik variation mellan dundrande upptempoarrangemang (Hi Life) och avskalade balladliknande nummer (Panic Juice) som gör Swedish Punk lätt att tycka om. - Kristofer Hadodo TILL RECENSIONEN
Denzel Curry – Melt My Eyez See Your Future är det femte studioalbumet av den amerikanske rapparen Denzel Curry. Han menar att albumet går i en helt annan riktning än hans tidigare verk, och kallar det "slutet på en era".
Kvaen – Varje gång första spåret startar, i en häftig inandning, finner jag mig le förväntansfullt. Och förväntan uppfylls. Kvaens andra album följer upp och utvecklar konceptet från The Funeral Pyre på ett sätt som gör att en inte kunde önska sig mycket mer. Sammantaget kan sägas att The Great Below högst värdigt följer i debutens lätt uppmärkta spår – och går vidare. Enkelt uttryckt; fylligare ljud, fläskigare produktion och minst lika fångande melodier. - Amelie Schenström TILL RECENSIONEN
Samantha Ohlanders & Byalaget – Landsbygdsupproret beskrivs som musik om drömmar och utopier. Om byråkrati och rationalitet. Om hopp och att våga tro på något. Och om att de som befolkar Sveriges landsbygder har en avgörande roll att spela i en rörelse framåt.
Tall Blonde – Musiken plockar från folk och klassisk pop, 60-tal och 70-tal. Ljudbilden är jordig och ibland karg. Ibland uppbackad av trasiga beats, Beatlespianon och blixtrande syntfragment.
Xavier Rudd – "Jag känner att jag har lyckats varit otroligt kreativ och har haft gott om tid till allt jag ville göra med albumet. Jag hade möjligheten att göra allt själv, något jag vanligtvis inte gör och har gjort sedan Spirit Bird, nu har jag har experimenterat mycket med analoga syntar och jobbat med det instrumentala på egen hand”, säger australiensaren om det nya albumet.
Lucky Lo – Lucky Los debutalbum handlar om att ta itu med svåra ämnen och komma ut lyckligare, starkare och mer kärleksfull i andra änden. Hennes drömska indiepop balanserar catchy låtskrivande med äventyrliga musikaliska utspel.
Mi von Ahn (bilden) – Mi von Ahn skapar suggestiv och ambient indie-pop med en karg och vacker melankoli. Ljudbilden kan liknas vid en rytmisk resa genom ett dramatiskt landskap där storslagna fjäll varvas med stillsamma sjöar. Texterna genomsyras av det jordnära allvar som präglar hennes person.
Buddy – Hans grund i västkustrappen märks av på Superghetto. Samtidigt låter det mer universellt än någonsin – jazz blandas med R&B och strandglad pop.
Dream Widow/Dave Grohl – Som Dream Widow går Foo Fighters-frontaren ner sig i metal-träsket. Dave Grohl hanterar sång, gitarr, bas och trummor och leadgitarristen Jim Rota från Fireball Ministry är också en viktig del i det hela. Några låtar gästas av keyboardisterna Rami Jaffee och Oliver Roman. Skivan kan länkas till Foo Fighters skräckkomedi Studio 666.
Ibibio Sound Machine – Electricity är det fjärde och enligt egen utsago mest progressiva albumet från Ibibio Sound Machine. "Det är mörkare än något vi har gjort tidigare", säger Eno Williams, gruppens sångare. "Det beror på att det växte fram ur turbulensen under det senaste året. Det lever i en mer kantig värld." Räkna med något av det bästa inom afrofuturism.
Koffee – Den omåttligt hajpade jamaicanska reggaestjärnan Koffee skickar ut sitt debutalbum.
Laleh – Efter tre års arbete släpper Laleh albumet Vatten. De tidigare släppta singlarna Allt Kommer Bli Bra, Minnet Av Ett Hav och Leopard är tre av albumets totalt tio låtar. Skivan släpps via hennes nystartade skivbolag Palang.
I fredagens släpp ser vi även skivor från Killing Joke, Kanonenfieber, Abbath, Michael Romeo, Animals As Leaders, Deathspell Omega, Ian Noe, Barrett Skoglund, Teodor Wolgers, Aldous Harding, Anand Wilder (från Yeasayer), Camp Cope, Fucked Up, Kavinsky, Machine Gun Kelly, The Mary Veils, Nigo, Soul Glo, Tired Tape Machine, VR Sex, Walter Martin (från Walkmen), Barrie, Guerilla Toss, Croatian Amor.
Exakt alla släpp hittar du i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!
Kolla in veckans bästa låtar (uppdateras varje onsdag):