Ex-Posie når inte riktigt ända fram på fjärde solo-plattan.
Efter att ha skapat odödlig pop med Jon Auer i The Posies, extraknäckt i R.E.M. återupplivat Big Star och producerat åtskilliga band har Ken Stringfellow någonstans mellan allt det hunnit spela in excentriska och underbara soloplattor.
Efter åtta år är det dags för skiva nummer fyra och som vanligt har Ken vägrat att dels spela Posies pop, dels att hålla sig till en genre eller musikstil. Det är innovativt, felfritt producerat och väldigt, väldigt vackert. Tyvärr håller den kanske inte samma klass som 2004 års Soft Command som
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 43 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
