Melankolisk nytändning och ett fräschare sound.
David Gray är, som han själv sjunger, "back in the world" igen. Han beskriver skivan som en återfödelse, vilket kanske var på tiden efter en del ovärdiga radioflörtande upptempolåtar som till exempel Fugitive från 2009. Men det är inte vad han gör bäst.
Den nya skivan sitter inne på ett modernare sound, och det kan vara ett av hans starkaste album någonsin, åtminstone på länge. Nu finns det en melankolisk kvalitet jag inte hört från honom sedan White Ladder. En skiva som sällskapade mig genom en bitterljuv förälskelse i 17-årsåldern.
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
