Mysmesig och varm socialrealism utan misär.
Mark Kozelek började vid en tidpunkt mer eller mindre göra låtar som lät som att han läste upp vad som stod i hans dagbok. Uje Brandelius gör ungefär samma sak, bara med betydligt mer vardag och mindre död.
Det är en socialrealism utan misär men med mycket verklighet. Varken Ken Loach eller Gustave Flaubert, men den förstes känsla för realism och den senares känsla för detaljer. Om man vill vara elak så är detta Doktor Kosmos-medlemmens vuxna och medelklassiga statement. Och det låter faktiskt riktigt
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
