Arvtagarens nyfunna ilska är uppfriskande

Likt många sångare som är barn till kändare artister så har Baxter Dury svårt att ta sig ur sin fars skugga. Inte blir det lättare av att han har samma röstläge och liknande sångstil; lakonisk spoken word med cockney-dialekt.  

Texterna är vasst elaka, kryddade med svordomar och träffsäkra oneliners, framfört till ett ganska minimalt komp. Lite som att köra en Sleaford Mods-platta på halva hastigheten. Typiskt nog dyker också Jason Williamson från Sleaford Mods upp som gäst